På tal om ingenting

Det har regnat i en vecka. Ibland mycket. Ibland lite. Och ibland väldigt mycket. Jag har inget emot lugna fina skurar som faller liksom rakt ner. Tyvärr är det sällan så eftersom Göteborg är en väldans blåsig plats. Vädret får mig i alla fall att längta till sommaren. Den som var, den som kommer. 

​Även om regnet håller mig lite mer hemma har inte redigerandet varit prioriterat. Det får ta den tid det tar. Är nog ändå ”klar” snart eftersom känslan av att inte behöva/vilja ändra har börjat infinna sig.

Annonser

10 reaktioner på ”På tal om ingenting

  1. Här på den andra Väst(erbottens)kusten har det också regnat ihärdigt de senaste dagarna. Hösten och vintern tycker jag ändå är de bästa skrivårstiderna, för att gården inte pockar på med alla sina göromål.
    Vad skönt det låter att du börjat komma till en punkt där du inte vill eller behöver ändra mer i manuset, jag längtar också dit 🙂

    • Sommaren med sin ledighet är ju en bra skrivtid på det sättet men samtidigt svår då vädret oftast lockar ut en. Så resten av året borde fungera bättre. Borde. För mig är det inte alltid så. 😉

      • Jag är i sanning imponerad av de som skriver på sin semester, det har jag aldrig klarat av. Det gäller väl att fånga de stunder som passar en. Läste någonstans att Åsa Larsson skriver mellan 05 och 07 på morgonen, det är ju en annan variant.

      • Att skriva innan klockan sju på morgonen skulle jag aldrig orka. Helger är bättre än kvällar ur trötthetssynpunkt, men nog är det dagtid som gäller om det ska bli till att det går framåt. Synd att en är på jobbet då. Och att skriva på semestern gör jag mest när jag inte gör annat. Någon sorts balans vill jag ändå ha och inte försaka för mycket av fint väder och nöjen eller vänner. Så visst det gäller att hitta ett sätt som passar en själv och inte jämföra sig för mycket med andra. Bli inspirerad av visst, men utan press på prestation då… 😉

      • Det gäller att hitta sin tid, så är det. Jag råkar ju vara av den morgonpigga sorten, så jag är på gång mellan 05 och 12, sedan tacklar jag av. Man får fånga just sina stunder 🙂
        Balans är viktigt, fråga mig som p.g.a. snedbalans blev sjuk, det gäller att identifiera hur man laddar sina batterier och prioritera det, för utan batterier blir ingenting gjort. Så jag tycker du tänker helt rätt.
        Precis, att jämföra sig med andra är inget sätt att leva sitt liv, när det gäller någonting. Vad får mitt hjärta att klappa? När och hur klappar det som bäst? Ja, men då är valen självklara.
        När jag läser eller ser något som sänker mig så låter jag bara bli att läsa eller se, alternativt nyanserar jag det hela med en liten analys. Vi är alla människor och varken livet eller det vi gör i det är enkelt hela tiden och den som säger det…. ljuger. Så enkelt är det 😀

  2. Vad roligt att du är på väg att bli klar. Och just i den fasen är det säkert bara bra att dra ner på redigeringstempot lite, tänker jag. Distans kan ju hjälpa en att se de sista små ojämnheterna som behöver slipas ner.

    • Lite distans är bara bra så här i slutskedet. Om jag haft ännu mer tålamod skulle jag egentligen låta det vila ytterligare ett tag, men ärligt talat så vill jag bara få iväg det efter ca fyra års skrivande och redigerande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s