Om att skriva

Skrivkramp och inspiration med Jessica Schiefauer – del 2

Förra veckan skrev jag ett inlägg om att jag lyssnat på Jessica Schiefauer som fått Augustpriset för två av sina tre ungdomsromaner (Pojkarna, När hundarna kommer). Hon berättade om hur det kan vara när skrivandet låser sig och hur det är att få ihop sitt ensamma skrivande jag med det sociala författarjaget.

Eftersom föredraget väckte rätt många tankar blev det två inlägg. Idag handlar det om förebilder som kan bidra till inspiration och att man finner sig själv i sitt skrivande.

Förebilder och hur man vill skriva

Jessica berättade om hur svårt det blev för henne att fortsätta skrivandet när hon fått Augustpriset för Pojkarna. Att hon var tvungen att försöka lura sig själv och intala sig att nästa bok var den sista hon skrev. Hon berättade att den, När hundarna kommer, varit på ett visst sätt och att hon kände, i ungefär sista sekund, att hon ville göra den annorlunda – så som den är nu alltså. Och det blev ju ett lyckat drag.

Att skriva som man vill och inte följa andras åsikter är en svår konst menade Schiefauer. Man ska inte bara lyssna till alla som förstår sig på skrivandet (t.ex. redaktörer, lektörer) utan samtidigt ta hänsyn till sina egna tankar och känslor. Våga tro på att man kan oavsett vad andra säger. För just det du eller jag skriver kan vara helt rätt, och det gäller att hitta någon som också tror det.

Som egen förebild nämnde Schiefauer författaren Meg Rosoff. (How I Live Now) Meg Rosoff fick ALMA-priset 2016, Astrid Lindgren Memorial Award, för sitt författarskap för unga. Hon hade fått kämpa för att bli publicerad och hitta den där personen som trodde på henne. Rosoff hade fått rådet att inte ändra på sitt sätt att skriva, ett sätt som beskrevs som ”fiercefully”. Och ja, även det gick ju hem.

Så hos mig väcktes tanken om hur jag skriver. Fiercefully passar inte på mig och jag hittar i nuläget inget adjektiv för att beskriva mitt skrivande. Kanske att det är svårt att beskriva sig själv?

Det skulle vara kul att ta en titt på de manus jag skrivit klart för att se om jag hittar likheter mellan dem. Något som säger något om min röst. För även om de är i olika genre tror jag allt min röst lyser igenom. Jag tänker nu senast på skrivpedagogutbildningen och uppgifterna vi gjorde där som vi gav respons på. Rätt snabbt lärde jag mig att känna igen kurskamraternas texter, trots att de ofta inte skrivit namn. Deras sätt att skriva lyste igenom. Men hur medvetet gjorde de det? Hur medvetet kan jag göra det?

Kan jag eftersträva att skriva på ett visst sätt böckerna igenom, oavsett om jag befinner mig i en dystopi, en fantasy eller ren ungdomsbok? Det tror jag även om det kan variera beroende på genre, eftersom varje genre har sin egen stil. Temamässigt vet jag att jag rör jag mig kring sådant som handlar om utanförskap och orättvisor – såsom den svaga mot den starka. Då återstår alltså HUR jag ska skriva om detta?

Och nu kommer vi in i områden såsom vilken sorts röst en författare har. Ens sätt att skriva präglar förstås texten. Så HUR skriver jag? HUR skriver du?

Tanken om hur en vill skriva intresserar mig. Jag har t.ex. experimenterat med en mer drömsk stil… som jag sedan övergav eftersom den inte passade handlingen i längden. De som spökskriver fascinerar mig starkt eftersom de till synes kan överge sin röst till förmån för någon annans.

Men förebilder då? De som inspirerar mig och får mig att önska att jag skrev som dem? Njae… Det får jag nog skriva om en annan gång. Just nu har jag fullt upp med att tänka på HUR jag skriver. Att blanda in hur andra skriver och vad jag uppskattar för litteratur… nej, det blir bara för mycket. Så vad tänker du/ni om det här med att hitta sitt HUR? När gör man det? Och lite tips kanske på hur man gör det? 😉

Schiefauer till höger och jag… Ja, minst sagt lite lätt star struck i en tvåfaldig Augustprisvinnares närvaro
Annonser

18 reaktioner till “Skrivkramp och inspiration med Jessica Schiefauer – del 2”

  1. Mmm jag tänker spontant att sin egen röst/ton/stil/sätt att skriva inte är något man direkt behöver jobba på utan att det kommer naturligt. Precis som sättet man pratar på kommer naturligt. Dialekt, tonfall, betoningar, tempo och ordval är ju inget man brukar tänka på – det bara blir så av sig själv. Däremot intressant att veta hur man skriver och hur ens texter känns igen, men tror som du säger att det nog är svårt att känna igen sin egen stil. Intressant alltihop att fundera på iaf!

    1. Visst kan det komma rätt spontant. Det tror jag med. Samtidigt som det nog kan utvecklas. Jag tänker att man kan finslipa. Ungefär som att när man redigerar kan man styra över hur det som är skrivet låter. Lite som när man pratar, att man ibland inte bara slänger ur sig första tanken en har utan formulerar den litegrann först (inget man alltid gör till vardags me t.ex i vissa jobbsammanhang kanske…). Så att man ändå styr eller påverkar sitt sätt att skriva/sin stil eller röst i en viss riktning. Mitt råa material dvs råmanusets stil, är alltid mer klumpigt och ibland lite plumpare än jag ”vill” så det brukar jag justera i efterhand.
      Som du säger, kul att klura på! 😊

        1. Sedan finns det ju förstås de som tycks hitta rätt ord och formuleringar nästan direkt oavsett om det handlar om att skriva eller prata. 😉 Undra hur de gör? Jag kommer aldrig bli sådan… Jaja, vi är olika. Bara att acceptera. 😃

        2. Jag är nog lite sån, iaf när jag pratar. Min man kommenterade det mycket under vårt första år tillsammans, han trodde jag vägde mina ord på guldvåg trots att jag även pratar väldigt fort. Nu verkar han ha vant sig 😬😁

  2. Intressant! Och fin bild 😍
    Det har tagit mig fyra manus att hitta åt det sätt att skriva som för mig blir okonstlat. När min skrivkompis läste det senaste så sa hon ”det märks att det är du som skrivit” och det var något positivt, tack och lov. Så samtidigt som jag känner att jag hittat hem så är jag inne på din linje, utvecklingen pågår och ens skrivandet kommer oundvikligen att alltid vara i förändring. Förhoppningsvis till det bättre.
    Men det du är inne på, att våga lyssna till sig själv, inte suga i sig allas åsikter och råd osilat, känns väldigt svårt som rookie. Skulle jag ha turen att få komma in på ett förlag skulle jag definitivt lyssna på proffsen, kan tänka mig att det blir annorlunda för en sådan som Schiefauer, som redan tidigare visat prov på kvalitet och magkänsla.
    Tack för ett inspirerande inlägg!

    1. Tack för att du säger det! Och att fastna på bild är inte det lättaste, så rätt skönt att det blev bra med en gång den här gången. 😉 Eftersom jag skrivit i två olika genrer i de senaste manusen har jag också skrivit lite olika. Märker förstås att jag utvecklats mellan dem också, så jag antar att jag fortfarande kan vara på väg att hitta till det som är jag i skrivandet. Ändå känner jag mig allt säkrare och känner allt mer hur jag vill att det ska vara.
      Men ja, du att våga tro på sig själv som ny. Det låter inte lätt. Speciellt inte om kunniga har åsikter om ens skrivande. Jag hoppas bara att jag kan känna mig trygg nog i mig själv och inte efteråt hamna i en känsla att jag borde gjort annorlunda…
      Kul att inlägget inspirerar. 🙂

      1. Haha, ja det brukar ta några försök innan man ser normal ut på bilder. I mitt fall brukar jag tänka så här: jag ser normal ut = inte som mig själv = klart! 😀
        Att vara bekväm med sin text är kanske vad det handlar om? Om genomläsningarna inte skaver, d.v.s. språket flyter, gestaltningarna känns naturliga och berättelsen är frid och fröjd i ens hjärna – då har man hittat sin röst? Och med kunskap och erfarenheter förändras preferenser, sådant som inte skavt tidigare kanske börjar göra det, och då ändras rösten.
        Nu blev det väldigt nördigt analyserande, men ändå, du förstår vad jag menar 😉

        1. Då verkar vi tänka lika vad gäller bilderna! 😄
          Tycker din analys är utmärkt. 😊 Klart utveckling sker på det viset. Jag köper det rakt av. Jag vet ju att dystopins del två som jag skrev klar för ett och ett halvt år sedan och även hann börja redigera inte kommer duga idag, så som den gjorde då. Ska iaf bli kul att sätta tänderna i den snart. (Om jag inte tvärändrar mig och tar upp ett annat manus… hm…Äh, känns kul det med!)

  3. Tack för ett bra inlägg! Ju mer man skriver, och desto djupare man tränger in i sin berättelse, där tycker jag att man hittar sin egen röst. För just den berättelsen, kanske ska tilläggas. För i andra manus och karaktärer kommer kanske en annan röst, eller annat sätt fram? 😉

    1. Tack, vad roligt att du gillade det! Jo, jag tror också det kan skilja lite på hur man skriver mellan olika berättelser, just för att det är en annan historia och andra karaktärer, men nog sätter man en sorts fingeravtryck som gör att man kan kopplas ihop med sin text oavsett. Det tror jag. Om man nu inte är ute efter att radera allt sådant och skriva helt annorlunda, om det nu går? (Skulle vara kul att ha lite insider info vad gäller spökskriveriet där, men det går ju knappast – då förloras ju hela spökskrivsgrejen… 😉 )

    1. Kul att jag lyckades skriva om något du funderar på just nu. Gillar sådana sammanträffanden. 🙂 Inga svar krävs, bara roligt att det är ett ämne som intresserar.
      Jag börjar alltid dagen med Debutantbloggens inlägg och tycker verkligen Christina satte fingret på något med det här att ”bara” skriva för att det ger nice läsning och inte krångla till det med att vilja vara någon annan i sitt skrivande. Att man ska trivas med sitt eget skrivande och tänka på att man faktiskt är unik i det. Inte lätt alltid att tänka så. Och att vara unik, och därmed också vara sig själv, det är inte särskilt lätt. Varken i livet eller skrivandet. 🙂

    1. Hon är ju en av ett fåtal personer som lyckats skriva två böcker (av tre) som vunnit Augustpriset så bara det gör att man blir nyfiken på både henne och böckerna. Kul är att de två är så olika, sådant fascinerar mig, när en författare kan verka vara två olika författare… 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.