Om att leva, Om att skriva

Jag pitchar och får refuseringar

Eller ja, pitchar och pitchar. En kollega undrade vad manuset handlade om och jag lyckades snabbt sammanfatta ploten på någon minut med tanke på att en föreläsning precis skulle dra igång. Sedan kollade jag mobilen och mejlen där. Två refuseringar hade trillat in. Standardvarianterna. Från två mellanstora förlag.

Jaha, jaha.

Sedan gjorde jag misstaget att kika på min inledning på manuset och tyckte inte den var så lysande. Inte för att den kanske är jättedålig, men tja… det kändes inte bra. Så nu försöker jag ignorera den känslan och tänka att det bara är att vänta på resten av refuseringarna innan jag sätter tänderna i manuset igen. Eller gör något annat. Som att börja spela… boule.

I tonåren såg jag A Long Kiss Good Night, en rätt tung action där Geena Davis spelar en mamma som förlorat minnet och upptäcker att hon varit någon helt annan tidigare. I en scen säger hon till sin dotter som ramlat ”Life is pain. Get used to it.” Ett motto som passade mig och min tonårsstämning rätt bra. Kom att tänka på det för några dagar sedan och nu idag igen. Borde kanske hitta något piggare och mer positivt, men hey, funkar det så… 😉 Eller har ni något visdomsord att dela med er av? Som jag kan ersätta mitt med kanske? Eller åtminstone komplettera det med?

 

21 reaktioner till “Jag pitchar och får refuseringar”

  1. ”Det som skiljer de utgivna författarna från de icke-utgivna är att de aldrig ger upp.” Jag parafraserar någon klok människa – gud vet vem. Det kan tyckas snusförnuftigt och rentav plågsamt käckt, men det var fanimej det som tog mig ända fram. Inledningar som kanske inte är de bästa någonsin har jag sannerligen skrivit min beskärda del av, liksom jag även mottagit standardrefuseringar en masse. Så ser vägen ut.

    1. Kloka ord. Alla. 😊 Jag brukar tänka på Stephen King som fick mängder av refuseringar. Och nu tröstar jag mig med Jessica Schiefauer också. 30 refuseringar på första manuset. Så jag har en bit kvar. Och är inte den som ger upp heller direkt. Dippar bara lite ibland. Tack för pepp!

  2. Jag håller med Elin, och hoppas även för egen del att hon har rätt 😉 Man skriver sig fram till utgivning, som någon förläggare sa. Det fina är att manusen går att jobba om och skicka in igen, det är liksom aldrig kört.
    Att du kan pitcha din historia så där snabbt tyder på att du har något bra, det är svårt att snabbt sammanfatta.
    Bästa rådet en mamma kan ge! Om du frågar mig 😄 Jag jobbar också på the dark side när jag behöver pepp, är inte så mycket för positiva affirmationer, om vi säger så.

    1. Vi får förlita oss på Elin och att hon har rätt. Helt klart. 😊 Jag blev själv lite impad av min spontana pitch. Sådant borde en ju ha övat på men det har jag inte och det här var andra gången jag fick frågan (förra gången gav ingen bra beskrivning) och kollegan tyckte det lät spännande. 😊
      Jag är i gott sällskap då, när det kommer till peppaffirmationer. Tycker min är rätt ok ändå. Typ bit ihop och klaga inte, kör på ändå. 😉

      1. Elin vet vad hon talar om, helt klart, men om hon sedan visar sig ha fel så vet vi vem vi ska skylla på 😉
        Men det är ju superbra! Övning ger färdighet. För mig går den där biten hand i hand med att inte vifta bort mitt skrivande som fånerier 😄
        Din peppaffirmation är toppen! Life is a bitch then you die, bara att gilla läget och köra på va?! 😬

        1. Övning ger färdighet och jag har blivit bättre på att ta mitt skrivande på allvar. Jag hoppas det lyser igenom när någon frågar om det. 😊
          Absolut, nu kör vi på!

  3. Håller med Elin, trixet är att inte ge upp! Nu ska vi inte underskatta boule här, men jag hoppas verkligen att du fortsätter skriva, och jag ser verkligen fram emot att läsa dina alster någon gång 🙂 Standardrefuseringar är verkligen inget kul, kan tipsa om att INTE göra som jag gör, att jag för in dem i ett jobbigt excelark (är statistiknörd, och tydligen även självplågare). Eventuellt kan man se refuseringarna som ett kvitto på att man ändå GÖR något, att man lever drömmen och inte bara pratar om den som en del av en abstrakt framtid.
    Älskar för övrigt det där citatet!

    1. Upptäckte att jag missat att svara… Jag gillar att spara refuseringarna. Inte för att jag just gillar dem, men gillar att ha koll. Vem sa vad och när. 😊 Självplågeri, njae… Snarare ordning och reda. Inget fel med det. 😃

  4. Håller med övriga, trixet är att inte ge upp! Jag vet känslan, det är verkligen inte kul att få refuseringar. Men vad är alternativt? Att sluta skriva, att sluta göra det som (oftast) är det roligaste som finns?
    Håller tummarna för att du får positivare mejl framöver.

    1. Tack! Du har ju rätt, man ska inte ge upp. Jag gör sällan det. Och tror inte det händer nu heller. Just för att det är så kul att skriva och jag har sett att jag kan utvecklas och har utvecklats mycket bara de sista åren. 🙂

  5. Tråkigt med refuseringar! Och jag har gjort exakt det där: upptäck refusering i inkorgen, öppnat mitt manus, konstaterat att det inte var lysande. Att läsa i ljuset av standardrefuser gör nog inte manuset rättvisa. 😊
    Hoppas att peppen återvänder! Kom ihåg att ett refuserat manus inte är detsamma som ett dåligt manus. Kämpa på och var snäll mot dig själv!

    1. Tack och lov är ju inte en refusering i sig ett bevis på att manuset är dåligt. Själv tänker jag alltid på lästa förlagsutgivna böcker som jag upplevt som rejält undermåliga och tycker allt att mina två manus varit/är bättre. 😉 Tack för pepp och omtanke!

  6. Å, det är verkligen trist med refuseringar. Jag och Liv har fått tre (eller är det fyra? Eh… håller inte så bra reda på dem) på vårt gemensamma projekt. Men min räddning är att jag just nu skriver på mitt alldeles egna manus, som jag inte skickat någonstans, så då behöver jag inte tänka så mycket på brister i Livs och mitt manus. Bara ett tips! 😉 Skriv något nytt och känn att du kan, för det kan du helt säkert! Annars håller jag förstås med övriga talare – ena sättet att lyckas är att inte ge upp! Fortsätt kämpa!

    1. Trist för er. Men det hör ju till också. Refuseringarna alltså. Hoppas ert manus hittar hem hos någon. 😊
      Jag tycker trots refuseringar att jag kan och jämför med förlagsutgivna böcker jag tycker håller sämre. Om de lyckades ska jag med det!
      Tyvärr kan jag inte skriva nu (skrev om det i inlägget Nanon å skrivfunderingar). Är i någon sorts närapå-utmattnings-obalans. Annars vet jag ju att skrivandet ger god energi. Men det funkar inte för tillfället. Så jag försöker ta det lugnt och läser mest istället. 😊

  7. Och himla coolt att du kunde pitcha din historia sådär spontant, det är jag fullkomligt värdelös på 😉

  8. De flesta har redan tagit de fraser jag skulle ha tipsat om 🙂
    Men, på tal om pitcher. Nu när man sitter i andra änden av bokbranschen har vi märkt att det faktiskt inte är en så dum idé att be en del författare som hör av sig (utan att skicka manuset) om en pitch först. Då kan man på ett tidigt skede se om det ens är något vi vill läsa 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.