Snilleblixtar på kö

För några dagar sedan kom en ny tanke om hur jag skulle kunna ta mig an mitt ”gamla” ungdomsmanus. För jag har fått god feedback på det, dels i sin helhet dels på utvalda delar, och vill arbeta om det lite grann. Det nya innebär troligen att jag gör ett perspektivbyte men jag har inte bestämt mig än. Dessutom hoppas jag med en ändring kunna uppnå lite mer spänning (ödesmättad sådan dessutom!) redan från början. Samtidigt är jag rädd att greppet inte håller, är uttjatat, löjligt, fånigt… Ja, de vanliga tvivlen kommer som om de vore kallade på. Ändå känns det kul att manuset ligger där i bakhuvudet (eller var det nu gömmer sig i hjärnan) och kommer med sina små snilleblixtar. Åtminstone verkar det vara en snilleblixt vid en första anblick. Får ta en sömgranskning när det blir dags att faktiskt skriva. Och den karamellen (själva skrivandet) kommer jag suga på ett tag till. 

Var sak har sin tid och just nu är det tid för saken göra-mycket-lite-av-skrivandet. Liksom en hel del annat. Och det känns helt okej. Att vänta med att sätta tänderna i förändringarna alltså. Vem vet, kanske snilleblixtar serveras även till fortsättningen på dystopin. Håller tummarna för mig själv och det! 

Annonser

9 reaktioner på ”Snilleblixtar på kö

    • Tack! Jag räknar med refuseringar, snarare än räknar med att bli antagen. Trots att jag tror på mitt eget material så är det ju galet svårt att bli publicerad.
      Såg att din snygga bok kommit. Kul!

  1. Äsch, det finns ingenting som är uttjatat, inte egentligen. Allt är redan gjort och kommer att göras tusen gånger till med den unika känslan som kommer ur varje enskild författare. Jag är JÄTTENYFIKEN på dina manus, och tror och hoppas på att de kommer att komma ut 🙂

  2. Jag tror som Annika att ingenting egentligen är så uttjatat att det inte kan göras igen (annars borde vi väl vara klara med t.ex. kärlekshistorier vid det här laget?). Det avgörande är nog att det inte känns uttjatat för en själv. En författare som verkar ha tappat lusten och aldrig riktigt gör berättelsen till sin egen blir ingen glad av, men med äkta känslor kan den mest banala grundidé bli något stort.

    Hoppas snilleåskvädret håller i sig!

    • Tack, du har så rätt. Att skriva med lust och känsla, vilja och tilltro det gör skillnad på texten. Märks oftast när en författare tappat något av detta, antingen i hel bok eller något/några partier.
      Jag hoppas på fler snilleblixtar och att de håller när jag sedan använder dem. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s