Om att skriva

För snart tjugo år sedan

En tanke slog mig. Att jag jobbat med dystopimanuset väldigt länge. Men det är bara senaste åren jag verkligen lagt ned tid på det och senaste dryga året har varit jätteintensivt.

Att sista dryga året varit intensivt beror på att jag valde manuset som projekt för skrivpedagogutbildningen. Vi kunde få handledning och jag valde mellan dystopin och ett ungdomsboksmanus. In i det sista var jag säker på att det var ungdomsmanuset jag skulle välja men, när det väl gällde ändrade jag mig. Det är jag så glad för.

Med feedback från kurskamrater på utdrag av manuset och med respons från en kursledare på nästan en tredjedel av manuset, har jag fått möjlighet att utveckla berättelsen på ett sätt som annars inte skulle varit möjligt. Suveränt.

Så med en sorts sammanfattning för egen skull (och som jag även nu tvingar på er – hoppas nåt i det här kan väcka lite intresse…), i en sorts tidslinje, gör jag ett försök att överblicka dystopimanusets tillblivande.

hösten 1999
Tanken om min huvudkaraktär och manusets handling föds. Detta sker när jag sitter på ett tåg. Jag tar fram det collegeblock som jag lyckligtvis har med mig och börjar skriva. Om jag minns rätt skrev jag sedan ett grundmanus på några dagar (ett par veckor?). Försakade högskolestudierna ett litet tag där, men so what, de var ändå på väg att gå åt h-vete.

Datorn jag skrev på då hade förstås en sådan där vitgrå kub till skärm och jag sparade grundmanuset på diskett. En diskett som varit försvunnen sedan många år. 

Jag gjorde ett försök att föra över manuset till en annan dator för kanske tio år sedan, för att spara om på mejl och sticka, men filen var inte kompatibel. Disketten har jag förlagt (slängt?!) och grundmanuset är förlorat, både den handskrivna inledningen och det jag skrev på datorn.

hösten 2012
Tanken väcks att göra något med manuset som vilat länge och jag skriver ett gäng scener, men inget mer.

sommaren 2013
Jag går en manusskrivarkurs på distans vt-13 och får ”klart” ett ungdomsmanus. Dystopin plockar jag upp när kursen är avslutad i juni. För då påbörjar jag ett samarbete med en kurskamrat. Vi ger feedback till varandra – dvs skriver upp emot 20 sidor per två veckor, ger respons osv.

hösten 2013
Samarbetet med manusutbytet avslutas i november och jag slutar skriva på manuset som jag vid det laget fått feedback på, ända till det som nästan utgör manusets första del idag.

åren 2015 och 2016
Jag plockade upp manuset igen. Skriver om det jag redan fått feedback på, från kurskamraten. Skriver sedan fortsättningen, småredigerar lite på detta och sommaren 2016 skriver jag ”klart” manuset. Det landar på 101 217 ord och 271 sidor.

läsår 2016/2017
Intensivt arbete under skrivpedagogutbildningen med mycket redigering, omskrivningar och nya scener efter god feedback från kursledare och kurskamrater. Beslutar mig för att göra manuset till två delar eftersom det växer och överskrider 100 000 ord. Lättare att överblicka två böcker och jag kan känna frihet att lägga till sådant jag tycker saknas utan att uppleva att det sväller för mycket.

sommar 2017
Skickar kapitlen som tillhör första delen till två testläsare. Återfår matnyttig feedback och påbörjar en ny redigeringsomgång. Skriver några nya scener och får äntligen klart eländet. F’låt, manuset. Deadline för att skicka till förlag är förste oktober och jag lyckas hålla min deadline.

Det hade varit nice att publicera manuset innan det har hunnit gå tjugo (?!) år sedan idén föddes. Får se om det blir verklighet eller inte. (Två refuseringar redan…) Jag har som tur är lite tid på mig innan det får 20-års jubileum. 😉

16 reaktioner till “För snart tjugo år sedan”

  1. Spännande att läsa! Javisst är det ett otroligt tidskrävande arbete att skriva en längre historia. Mycket mer arbete än man kan tro. Men nu är du på god väg… Heja, heja! 🙂

    1. Men visst är det så. Envishet, tålamod och stor kärlek till skrivandet ihop med önskan att se ett resultat att vara nöjd med. Det är vad som krävs för att komma någonstans. En dag så… 😉

    1. Tack, vad kul att du tycker det! Och jo, nog är det en historia och ett gäng karaktärer jag tycker mycket om. Hoppas förstås att andra kan få ta del av dem och deras liv en dag. 😊

  2. Alltså, hoppas du förstod vad jag menade, inget illa ment, tvärtom: Bara en tvättäkta författare, utgiven eller icke, klarar så långsiktiga projekt. Och de som gör det har nog väldigt stor chans att bli utgivna, så tänker jag.

  3. Min tanke, som fler varit inne på, är att det måste vara en väldigt speciell historia. Att inte släppa den och göra annat låter som helt rätt val.
    Manuset jag började på 1999 och sedermera skickade till förlag är stendött och glömt, om vi säger så. Ingen magisk historia där inte 😂
    Trist med refuseringar, men varje är ett steg mot ett ja, så har jag alltid försökt se det och jag tycker det hjälper 😊
    Kul att du delade med dig av hur arbetet/tankegångarna sett ut kring det här manuset 👍🏻

    1. Jag hoppas förstås att det är en bra historia. Om inte annat tycker jag om den och trivs med mina karaktärer. Även jag har gamla historier som jag inte tror att de skulle hålla idag men det finns en gamling som jag skulle vilja testa att återuppta en gång. Vet bara inte riktigt vilken genre den borde utvecklas in i… Hade varit kul att leka med den iaf. 😊
      Tack! Roligt att höra att inlägget uppskattades. 😊

      1. Jag tror inte man ska vara rädd för att göra omtag med historier som vägrar släppa taget, sådant ska definitivt lyssnas på. Själv har jag gjort omtag på en historia jag skickade till förlag 2013, men mest för att visa för mig själv att jag kunde skriva om rejält och redigera 😄

  4. Helt fantastiskt att du hållit kvar tanken om detta manus. Det måste bara bli bok av det! Håller tummarna!

  5. Jag håller verkligen tummarna för dig! Håller själv på och redigerar (och kämpar) med ett manus jag skrev klart första utkastet av för femton år sedan. Plockade upp det igen i våras och försöker göra något av det för historien vägrar släppa mig. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.