Om att skriva

Målet och vägen

Idag trillade refusering nummer tre in i mejlen. Och konstigt nog (eller är det inte konstigt?) brydde jag mig inte så mycket. Utan mer en känsla av jaha, det var det.

Ibland undrar jag om det är skrivandet i sig som är den stora grejen. Inte att få en bok i handen. Speciellt efter att ha återfått en massa helt jättesuverän feedback på ungdomsmanuset från värsta bästa testläsaren. Det var liksom något av det bästa som hänt på länge! 

Måhända är det vägen som är det roligaste och goaste. Att nå målet skulle förstås vara kul men att det ligger en bit bort, och att jag inte har så bråttom till det, känns… helt okej. Och till och med rätt bra faktiskt.

19 reaktioner till “Målet och vägen”

  1. Vad tråkigt med refuseringen, men skönt att du känner så. Det är ju som du säger (för många iaf) skrivandet som är det bästa med… skrivandet, och det låter väldigt sunt att se detta med utgivning mer som en krydda, eller ett kvitto. Något att sträva mot kanske men inte det verkliga målet? Håller iaf tummarna för att du får trevligare svar från de andra förlagen!

    1. Tack Katarina! Det skulle vara roligt med en sådan bekräftelse att ett förlag tycker det manus jag skickar in (detta eller något annat) är både bra och att det passar dem. Men ganska skönt att märka, och inse, att den skrivande tillvaron inte hänger på detta. 😊

  2. Trist med refusering, men jag håller med Katarina, det är ju skrivandet som är själva grejen 🙂
    Vägen dit är den absolut roligaste, när man väl är utgiven är det liksom bara ”stort” en gång. Därefter infaller aldrig samma känsla igen. Så, du har alltså det bästa kvar än 🙂

    1. Vad gott att höra, att det bästa är kvar och att den där få-ge-ut-sin-bok-känslan är väl värd sin väntan. När jag är med om det ska jag passa på att njuta rejält! 😊

  3. Vilken skön inställning att ha! Jag har inte tänkt så mycket på min inställning men jag känner mig nog både lite stressad och samtidigt väldigt avslappnad kring hela grejen. Jag vill väldigt gärna skriva, men lyckas inte riktigt få till det (iaf inte på sistone) och jag vill väldigt gärna bli utgiven, men har egentligen ingen brådska till det heller. Skönt att slippa känna sig pressad utan främst göra det för att det är roligt!

    1. När jag närmar mig att bli färdig med ett manus kommer otåligheten att vilja skicka. Men det bottnar nog mer i att jag tröttnar på att arbeta med det, snarare än att jag är otålig i att vilja få ut det. Sedan är det klart att jag hade tyckt det vore kul att få ut något innan jag fyller 40, men det är mest en egen knasig deadline jag har som ju inte måste uppfyllas egentligen. Bara kul att ha något att sträva efter nu när jag inte känner mig pressad till att det måste ske nu! 😉
      Dubbla känslor är nog rätt vanligt att känna inför hela skrivgrejen. 😊

      1. Jag tror det var i Skriv en bestseller-podden de pratade häromveckan om att ett mål måste man klara av att uppfylla själv. Dvs det är dumt att ha som mål att man ska bli utgiven, för det kan man inte påverka hela vägen själv. Ett bättre mål då är att man ska bli klar med sitt manus och känna sig nöjd med hur det blev, sen kan utgivningen få vara en dröm eller en förhoppning – men inte ett mål. Det tyckte jag var ett klokt sätt att se på det!

        1. Ja, vad bra att tänka så kring mål. Så är det ju. Vi måste kunna påverka på egen hand vart vi vill och att skriva ett bra manus borde ju fungera fint, speciellt med hjälp i hur det kan utvecklas. Vill jag dessutom få det utgivet (av ett förlag?) blir det kanske i sig ett eget mål som innebär en annan sorts arbete och kanske t.om. något en får förverkliga på egen hand. Men där är jag inte än.

  4. Trist! Men en refusering säger inte allt om ett manus, inte heller tre. Jag har hunnit få MÅNGA refuseringar och funnit alla möjliga variationer i dessa. Åtminstone en gång har det fallit mest på otur, förlaget hade just valt ett i liknande genre men bad mig återkomma om jag skrev nytt, en annan gång fanns ett utförligt utlåtande och tankar som jag fick efter att ha frågat men deras utskick hade bara varit vanlig standard. Förlagen kan alltså tycka att ett manus varit bra utan att delge dig det, det trodde jag inte innan… Tänker också på att mycket av året gått.. Nytt år, ny budget? Det är allt tur och tajming i det också, så FORTSÄTT och heja dig💫🌟Och ja, jag blev överlycklig av recensionen!!

    1. Jag brukar tröst mig i Stephen Kings stora antal refuseringar. De säger ju inget egentligen om kvalitet eller så, mer än att en inte ska ge upp. Och det gjorde han ju inte! Och det gjorde ju Mr King helt rätt i. 🙂 Så jag fortsätter lika envist jag.
      Kul det där med att du kunde få veta mer… Själv viker jag mig nog lite för lätt, men jag orkar verkligen inte hålla på att söka rätt på rätt person, fråga vidare och ändå kanske inte få höra något som hjälper. Fattar inte när jag skulle få tid till det, och orken… Ja den verkar ha dragit till yttre rymden. 😉

  5. Tur för alla att inte King gav upp, ja. Jag brukade trösta mig med Johan Theorin som berättat att han blev refuserad i 20 år, och länge inte kunde smälta att han blivit utgiven, det var ju aldrig nån som ville ha hans manus. Historia nu…📚 självaste W&W skickade mitt manus till lektör, fick ett utlåtande och diskuterade det i manusgruppen men delgav mig endast en standard tills jag ringde. Och jag tror inte att de ens berättat det om det inte var så att de kände till mig innan ( p g a upprepade refuser). Så ditt manus kan alltså ansetts varit bra och intressant UTAN att de delgett dig det. Du skriver BRA men man ska som sagt ha tur och tajming med. 😉

    1. Intressant att höra om Theorin. Visste inte att även han fått kämpa så. Sådana historier behövs för en nybörjarskickare. 😊
      Det är trots allt bara andra gången jag skickar in och nu i en annan genre än förra. Beroende på hur det utvecklar sig kanske ungdomsmanuset får ta en sväng in till några förlag som jag sparade sist. Kanske redan i vår om inget händer med dystopin. 😉

  6. Skickat in i två omgångar, det är ingenting … Tänk på Theorin som sagt😉Och bara fortsätt ! Det där som Säfström skrivit att enda skillnaden mellan opublicerade och publicerade författare är att de senare inte gett upp är nog inte för inte…📚

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.