Om att läsa, Om att leva

Maktobalans att orka ändra

Kan läsning vara för tuff, för svår, för eländig? Är det okej att tycka att en bok är för otäckt för att man inte ska vilja eller orka läsa?

Fiktiva berättelser som beskriver allehanda otäckheter har jag olika svårt för beroende på sammanhanget, vad som skildras och hur. Nog för att jag läst mycket otäckt inom fantasy, men det har jag på något vis upplevt som mer lättsmält än exempelvis deckares brutala mord. Jag vet inte varför jag kan med det ena men inte det andra. Förkärleken till genren fantasy kanske gör att jag har överseende med blodiga detaljer.

I bokcirkeln läser vi nu Rebecca Solnits Män förklarar saker för mig. Jag har läst en tredjedel och tycker det är jobbigt att smälta viss fakta som författaren serverar. Boken är skriven i essäform så hon delar med sig av egna erfarenheter, upplevelser och reflektioner samtidigt som hon lyfter exempel och statistik. Boken handlar om den maktobalans som råder mellan könen, som sedan en evighet befästs som en sanning, att kvinnor är underställda män. Visst, alla tror inte det idag, tack och lov, men patriarkatet är för starkt för att vi ska nöja oss med att det blivit bättre. Det är ju långt ifrån bra. Alldeles för långt ifrån.

Jag blir upprörd, beklämd och nedstämd av siffror hon lyfter. Boken utgår bland annat från hur det är ställt med en mängd statistik i USA (liksom övriga världen) och ett faktum som golvade mig handlar om anmälningarna av våldtäkt till polisen. Statistiskt sett innebär de att en kvinna i USA blir våldtagen var nionde sekund. Och det gäller bara de våldtäkter som anmäls.

Eller att äkta män är vanligaste dödsorsaken för gravida kvinnor.

Jag vet inte vad du tänker om det här. Men bara dessa två fakta får mig att tycka att boken är svår att läsa. Den är otroligt viktig och man ska inte sticka huvudet i sanden när det blir för tufft. Men vad enkelt det är. Tänk på något roligare. Gör något roligare. Och förträng det svåra. Blunda och låtsas som ingenting.

Fast det går inte.

Jag undrar vad Rebecka Solnits hade skrivit idag om att Trump, som medverkar till den maktobalans som finns mellan könen, bl.a. genom sitt sätt att uttala sig om hur kvinnor kan behandlas, har blivit USA:s president. Kvinnor (?!) och män, har röstat fram honom till att vara mäktigast i världen, en man som vidmakthåller en vedervärdig kvinnosyn, att det nästintill omöjliggör en förändring av kvinnors rätt till sina egna kroppar. När jag läser det Solnit skriver, att det finns politiker som anser att våldtäktsmän ska kunna stämma kvinnor som begår abort efter deras våld, undrar jag hur det ska gå att skapa trygghet för kvinnor.

Så jag läser Män som förklarar saker för mig och undrar hur jag ska stå ut med att läsa klart. Men vad är väl att läsa en bok om som handlar om allt detta galna jag nämnt, jämfört med att genomlida det? Så jag läser vidare.

Att läsa om ett fiktivt eländet i form av fantasy sker med en distans. Att läsa en deckare kommer närmre, men att läsa torra fakta, ren statistik, det går in i hjärtat. Och jag tycker att det är okej att man inte orkar läsa om allt, eller inte vill läsa för att det blir för starkt. Även jag låter bli ibland. Det innebär inte att jag inte är omedveten, men att jag kan missa något. Är det hela världen? Jag är ingen Rebecca Solnit som reser runt och föreläser. Vi är få som är det. Men vi kanske kan vi göra något ändå.

Jag hoppas att mina bokmanus, med teman som rör sig kring utsatthet, utanförskap och att komma igenom svåra saker i livet kan bidra till att beröra. Att de kan bidra till att läsaren får upp ögonen för något den inte tänkt på förr. En dag så… En dag.

Annonser

13 reaktioner till “Maktobalans att orka ändra”

  1. Det händer ofta att jag låter bli att läsa färdigt en bok för den är för hemsk (sorglig, obehaglig mm). Särskilt svårt har jag för att läsa om djur eller barn som dör. Dessutom alla huvudpersoner (eller bifigurer) som jag tycker om. Fiktion ska ju vara lite roligare, lite trevligare än verkligheten, tycker jag. Det räcker bra med allt som händer ”på riktigt”.

    1. Jag kan också tycka att det räcker med allt hemskt som sker på riktigt. Finns inget hopp alls, eller om det blir för mörkt/rått/elakt då lägger jag också bort det jag läser. Och att oskyldiga varelser som skadas är det svåraste att läsa om, det håller jag med om. Jag tycker du gör helt rätt som lägger bort, det finns ingen anledning att plåga sig själv.

  2. Det är helt okej att välja bort läsning man mår dåligt av tycker jag. Jag blir också oerhört beklämd och upprörd över de fakta du skrev. Det ska man bli. Men man måste inte läsa om det. Jag väljer bort böcker om barn som far illa helt enkelt för att jag lider så när jag läser. Och inget blir ju bättre av det. Men jag stöttar bl a BRIS och det gör ju förhopppningsvis världen lite ljusare. Så väljer jag att tänka.

    1. BRIS är en jättebra organisation (jag var volontär i telefonjouren för barn ett par år) och de är så seriösa och duktiga så det är ju en jättebra idé för hur man kan stötta till att världen får bättre förutsättningar.
      Visst är det svårt att läsa om sådant som Solnit tar upp. Boken blir lättare att ta till sig som tur är sedan, men det är lite av att få en smäll rätt i magen först. Luften går liksom ur. Gäller att räta på sig och försöka göra något vettigt av det. Som att skriva inlägg. 😉

  3. Usch, ja det där låter tungt att läsa. Tungt men viktigt. Jag blir så glad att det finns de som orkar skriva böcker om det och åka runt och föreläsa… Men jag instämmer med övriga, det finns ju inget tvång att läsa om det blir för jobbigt. Om du inte pallar, ge den till första bästa man ute på gatan – han kanske behöver läsa den mer än du. 🙂

    1. Ja, det är tur att det finns folk som gör vad de kan för att ändra orättvisor. Som tur är blir boken läsvänligare sedan. Jag kan förstå att bokcirkeln valde den (jag var inte med sist) den ger en del att diskutera.

  4. USA är ju ett lite speciellt land på många sätt och vis. Jag har inte läst boken, men kan tänka mig att den är jobbig att smälta.
    Jag upplever sällan fiktion som jobbig eller svår att ta mig igenom, jag är väl så skadad av alla år som deckarläsare, hehe. Däremot självbiografier på tuffa ämnen och ö h t böcker som tar upp jobbig fakta, gör mig riktigt tungsint ibland.

    1. USA är verkligen ytterligheternas land. Lagom kanske borde bli ett ledord där? 😉
      Deckarmord, jämfört med fantasyvåld är ibland ingenting men om magi eller demoner är inblandat känns det bara som en… saga. I deckaren kommer tankar om mänsklighetens onda sidor och det gör det svårt för mig. Precis som självbiografier och andra böcker som lyfter olika svårigheter. Men friska människor klarar ju att bli lite tungsinta ibland. Även om känslan är jobbig att vara i och något mer lättsmält lockar. 😉

      1. Hehe, nej lagom är inte riktigt deras grej 😉
        Jag förstår hur du menar, det är när det blir för nära verkligheten (typ) som det kan bli jobbigare och det är ju sant.
        Ja, ibland behöver man verkligen något mer lättsmält, eller bara roligt att läsa 🙂

  5. Gillar verkligen din inställning om att inte stoppa huvudet i sanden, det finns det alltför många som gör och då är det lätt för andra att sprida alternativa fakta, som Mr Trump mfl tycks göra. Men det är klart det är jobbigt, jag avbryter ibland när det verkligen inte går att läsa mer (klarar inte av när barn far illa), huvudsaken är att en börjar tänka (själv!) skulle jag tro.
    Hoppas att dina manus kommer i tryck någon gång, skulle verkligen vilja läsa 🙂

    1. Att vilja slippa svårigheter är mänskligt, och att läsa om tunga saker är ju som tur är inte skadligt i sig för en frisk människa (är man i psykisk obalans är det bättre att låta bli) även om det kan upplevas tufft. Jag låter också bli om det blir för jobbigt och tycker det är okej. Det är inte samma sak som att blunda.
      Tack, vi får väl se hur det går med att bli publicerad. Och jag lovar, det är inte för tungt (tror jag), men jag hoppas kunna bidra till någon sorts ögonöppnargrej. 😉

  6. Det gör så förbannat ont att läsa om fruktansvärda fakta. Men visst måste man få skydda sin person (samt vett och sans) genom att INTE läsa. Bara inte alltid. Man måste ta in saker, då och då, för att påminna sig själv om att allt inte är frid och fröjd och att man måste kämpa lite – om det så bara handlar om att säga vad man tycker, högt och om och om igen.

    1. Att skydda vett och sans håller jag helt med om och alla som är i psykisk obalans ska låta bli att ta del av svåra saker för att inte förvärra sitt eget mående. Men är man frisk är det ingen fara, även om känslorna säger undvik. Och det har man rätt att göra. Jag låter ofta bli, utan att det innebär att jag är omedveten om vår galna värld. Tur att den inte bara är sådan. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.