Om att skriva

Heller eller nu för att inte tala om då

Jag upptäcker fler småordstillägg jag ägnat mig åt vid skrivandet av ungdomsmanuset. Heller är också ett ord jag tycks gilla. Inte så att det kryllar av heller, men det finns lite för ofta. Med tanke på att jag redigerar manuset för nionde gången börjar jag få upp ögonen för sådant här smått som stör. Och jag har helt klart beklagat mig över detta förr, så ursäkta att jag är tjatig.

Förresten, himlans vad svårt det är att hålla koll på hur många gånger en redigerat igenom hela manuset.

Trots att jag är noggrann sparare av olika versioner, saknar jag omgång nummer sex och sju. De verkar vara puts väck. Finns varken i Dropboxen eller på sticka. (Om jag inte lagt dem fel.) Däremot finns en pappersutskrift av version nummer sju, den jag skickade till förlag sommaren 2015.

Från sommaren 2015 till hösten 2017 har ungdomsmanuset fått ligga ifred. Men jag gjorde en snabb redigering innan jag skickade till testläsare här i senhöstas och nu är jag igång igen. Med redigering nummer nio.

Roligt var att jag i helgen hittade en jättegammal version från 2008 på en sticka. Där hade jag till och med döpt om en av mina huvudkaraktärer, helt enkelt för att jag glömt bort vad han hette. (Den här historien tror jag att jag skrev ned första gången 2007.)

Och som rubriken antyder råkar även ordet förekomma lite mer än vad jag vill. Men ytterst lite. Min eminenta testläsare kommenterade varken nu, eller heller som upprepande ord (eller några andra upprepningar för den delen – tack och lov!) så det är mest jag som är überpetig. Vilket knappast är fel tänker jag. Vad gör en inte för att det ska bli en välskriven text att skicka in? Eller, vem vet, om ingen nappar, att ge ut själv… Men hey, det bekymrar jag mig inte om nu. Det blir att ta tag i då.

 

Annonser

12 reaktioner till “Heller eller nu för att inte tala om då”

  1. Haha, vad jag känner igen mig i det dör redigerandet! Det måste vara en sak som gör en författare – drivet att gå igenom texten gång på gång … och så igen. Alltid hittar man något … Men jag tycker om det också, älskar när jag hittar en felaktighet jag kan rätta till. Tristare när man hittar fel i den utgivna versionen TROTS det. Men inte så många som tur är…Nyfiken på vad ditt ungdomsmanus handlar om?😊

    1. Kul att du känner igen dig, tror många kan göra det. 🙂 Nu när jag också skriver om/nytt på några ställen blir det till att hålla tungan rätt i mun så inga olatsord passerar fingrarna och tangentbordet.
      Och handlingen den håller jag lite hemlig än så länge. 😉

  2. När man väl börjat se de där orden så hoppar dem på en från sidorna 😄
    Vad kul att spara versioner, jag gör också det. Inte för att jag någonsin skulle läsa den första, men ändå, haha.
    Lycka till med fortsatta redigeringen!

    1. Jag undrar också varför jag sparar på dem så här länge (under redigering är allt sparande livsviktigt däremot), för inte känns det direkt aktuellt att flera år senare ta en titt på t.ex. version tre. Men version ett skulle kunna vara kul att kika lite på. Tyvärr tror jag inte den här finns kvar någonstans alls. Får väl nöja mig med version två, den med fel namn på min ena huvudkaraktär. 🙂
      Tack!

  3. Spännande att hitta till en bloggare som också befinner sig i redigeringsfasen av ett manus. 🙂 När man väl har hittat ett ord som får lite överdriven exponering vill man utrota dem alla omgående. Mina karaktärer i Avien suckar lite väl ofta, men det är en så simpel och målande beskrivning av så många känslotillstånd. Målet är att radera åtminstone varannan suck. Och på tal om det, ”åtminstone” är också ett ord som jag gillar lite för mycket. Suck. 😀

    1. Suckarna (både de som gör det och att skriva ut det) har jag varit sparsam med. Åtminstone är inget ord jag använt alls tror jag. Men så varierar också användningen av ord beroende på manus och genre. Åtminstone för mig. 😉
      Kul att du hittat hit, välkommen!

  4. Hjälp, så strukturerat! Rena datasystemsversionshanteringen. Hos mig är allt ett fullkomligt virrvarr, men det hindrar mig inte från att då och då döpa saker till ”version 3” eller något sådant, men det är egentligen bara en godtycklig snapshot av läget just då, helt utan underliggande struktur.

    Det är så BRA att man skriver på dator! Fattar ni vad svårt för Strindberg och gänget att upptäcka sina egna olater. Yay för sökfunktioner!

    1. Jag är hyfsat strukturerad överlag men kan ibland gå över i totalt kaos. Måste ju ha lite balans. 😃
      Hade jag inte haft dator hade jag nog aldrig orkat redigera. Då hade jag ju varit tvungen att skriva bra från början. En eloge till dåtidens författare. 😊

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s