Om att läsa

Krav på litterär kvalitet

Jag har vissa krav på böcker jag läser. Om en bok inte uppfyller dem, ogillar jag den. Det betyder inte alltid att den har sämre kvalitet eller inte är välskriven. Däremot kan det betyda det.

Jag har läst prisbelönta böcker (Nobel-, August-, ALMA-priset) och inte tyckt om dem. Oftast har jag ändå funnit dem välskrivna, bland annat för att läsningen flutit fint. Jag har tyckt att de haft ett värde i vad de skildrat, att de varit trovärdiga och/eller logiska. Ibland har viktiga ämnen och teman har lyfts. Språkligt sett har jag upplevt dem väl genomarbetade. Vissa författare verkar ha vägt varje ord och varje mening på guldvåg innan de präntats ner.

Detta kan jag förstås även finna i en mängd litteratur som inte kammat hem alla dessa priser.

Jag vill inte betrakta mina bokval som att jag skulle vara kräsen. Överlag älskar jag så kallade bladvändarböcker såsom Hungerspelen eller Harry Potter. Vanlig populärlitteratur. Genrelitteratur som präglas mer eller mindre av stereotyper, klichéer och som kan vara rätt förutsägbar, men som möter mina kriterier för vad jag uppfattar som välskrivet, som ”bra”.

Ibland får jag ”vanliga” böcker i händerna som jag inte kan med. Böcker andra älskar och som kan ligga på topplistan. Det är svårt att lita till massan. Det finns ingen garanti att jag ”tycker om” boken för att alla andra gör det. Ibland tycker jag den har brister i det jag betraktar som kvalitet. Eller så tycker jag bara inte om den. En måste ju inte gilla allt. Intressant är att många tycks acceptera och tycka om böcker jag upplever som bristande i just kvalitet. Märker de vad jag märker och har överseende, eller tänker det inte på det för att de har andra krav och kriterier?

Diskussioner om kvalitet var vanliga när jag läste litteraturvetenskap. Bra versus dålig kvalitet. Vi läste populärlitteratur, finlitteratur, klassiker och kioskböcker, och diskuterade oss blå. Kanske jag påverkats och faktiskt blivit kräsnare? Svårt att säga. Desto mer jag läser (liksom skriver själv) ju viktigare tycker jag det här med kvalitet har blivit.  Vad tänker du? Vad kräver du av en bok? Och vad kan du ha överseende med?

 

Annonser

11 reaktioner till “Krav på litterär kvalitet”

  1. Jag håller med dig. Böcker är personligt och många tycker jag inte om fast dom är populära. Jag vill bli fångad av berättelsen, tycker om detaljer som beskriver personerna och miljön. Jag vill känna att jag hade kunnat vara där. Gillar inte upprepande eller personer som bara ”slängs ” in. Vill gärna att läsaren märker författarens arbete bakom boken. Efterforskning osv.

    1. Känslan av att fångas och känna att man är där tycker jag också är viktig för att jag ska tycka om en bok. Och som du säger vill jag uppleva en känsla av att författaren gjort ett gediget arbete, att det ska skina igenom i allt.

  2. Intressanta funderingar. Kul att studera litteraturvetenskap!
    Jag är nog väldigt ointresserad av ”fin” litteratur som sådan. Rent litterära böcker känner jag ofta bara en trötthet inför, det ofta överdrivna fokuset på formuleringar känns mest som ocharmigt navelskåderi. Men visst är formuleringar viktiga! I min värld på ett lite annat sätt, bara. Ett snyggt språk (välredigerat) och en bra berättad historia, då är jag nöjd. Hellre ett enkelt språk än ett krystat, om jag måste välja. Hellre inkluderande än exkluderande. Och med det menar jag inte ”enkelt”, för det är verkligen inte enkelt att skriva rakt och underhållande med driv.
    Men, med det sagt, självklart behövs alla sorters litteratur. Viss sådan för att bevara, annan för att utmana eller för att utveckla. Det jag skriver ovan är bara mina egna preferenser i sammanhanget 🙂

    1. Jag kan ju bara hålla med och instämma.
      Att plugga litteraturvetenskap var jätteroligt och jag läser gärna mer eftersom jag ”bara” läst ett antal olika grundkurser. Kanske dags att ta ett kliv upp en nivå i en inte allt för avlägsen framtid? 😉
      Att läsa litteraturvetenskap ändrade min syn på läsning och framför allt vidgades den från ungefär enbart fantasy och ungdomsböcker till en lite bredare repertoar och det har jag bara haft nytta av. 🙂

  3. Det här har jag också funderat över många gånger och måste nog blogga om det själv nu 🙂 Men jag TROR att gemene läsare (och då menar jag läsare som inte pluggat litteraturvetenskap eller skriver själva) har mindre koll på det som är välskrivet och det som inte är det och bryr sig därför inte om just de delarna. Huvudsaken handlingen fängslar 🙂

    1. Att ha en fängslande handling är nog så viktigt. Gärna kombinerat med ett språk som flyter fint. Och visst är det så att om man pluggat litteraturvetenskap att man börjar se på litteratur på ett annat sätt. Det sa flera jag pluggade med att de tappade tjusningen i att läsa böcker som betraktades som ”enklare”. För- och nackdelar med att utbilda sig. 😉
      Klart du ska skriva ett inlägg, det här är ju jättekul att fundera på. 😊

  4. För att jag ska kunna fortsätta läsa en roman måste jag sugas in i boken. Jag behöver komma karaktärerna nära, känna glädje, sorg, kärlek, fara osv. Nödvändigtvis inte i första kapitlet, men ändå att det ska hända något som jag som läsare anar. Som ni säger finns det kända författare som jag tycker skriver urdåligt, nämner inga namn. Men vi har väl alla stött på böcker som har hyllats och legat etta på topplistan, och som vi inte alls gillat. Eller hur?

    Jag kan ha överseende med några stavfel om jag upptäcker dem. 🙂

    1. Korrfel brukar jag också ha överseende med. Om nu inte boken kryllar av dem, men det är inget jagg upplevt än. Sugs jag in i en boken tenderar läsningen dessutom gå så fort att jag inte ens märker stavfel utan ögat korrigerar sådant per automatik. Och visst vill jag gärna känna något när jag läser, men känsloupplevelserna behöver inte vara så starka och tydliga. Ok med lite laidback stil också. 😊

  5. Åh vilket intressant inlägg som jag helt har missat. Jag har aldrig läst litteraturvetenskap, även om jag varit lockad några gånger.

    För mig är det viktigt att boken känns genomarbetad. Det gäller alla delar, men kanske framför allt språket. Jag läser gärna både enkelt och mer komplicerat språk, men det måste vara konsekvent och trovärdigt. Sådant som helt kan förstöra läsflytet för mig är t.ex. inslängda ord på helt fel stilnivå, onödiga upprepningar och styltiga repliker i underhållningslitteratur (om stilen är mer litterär kan jag stå ut med att alla inte pratar som i verkligheten, förutsatt att replikerna är snygga i övrigt).

    Därmed inte sagt att jag tycker att språket behöver vara det absolut viktigaste i en roman, men för mig är det en förutsättning att språket är åtminstone okej för att jag ska kunna ta till mig resten.

    1. Kul att du upptäckte det nu då. 🙂 Jag håller med om att det ska finnas ett konsekvent och trovärdigt språk som gärna hör genren till. Att experimentera kan vara kul, under förutsättning att författaren har gjort det på ett snyggt och genomtänkt sätt.
      Och litteraturvetenskap var jättekul att läsa, speciellt när vi gjorde en vandring genom olika epoker i en litteraturhistorisk delkurs. Kul var också att universitet lagt in en delkurs som handlade om medialitet och bl.a. om hur författare framställer sig själva, men den kursen försvann visst sen. Inte alla uppskattade den lika mycket. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s