Om att skriva

Planera stora mål i små steg

Jag är försiktig med att pressa mig själv i nuläget. Visst känner jag mig piggare, men jag vill inte avge löften och planera saker för mig själv, som jag sedan känner att jag inte får ihop. Så små, små steg för att uppnå ett större mål är bra att tänka.

Jag har två skrivprojekt. Dessutom har jag en plan för en annan sak, men den får vänta ett tag till. En sak i taget. Mer än så får inte plats i vardagen och på fritiden.

Det ena skrivprojektet, dvs ungdomsmanuset, kan jag köra på med utan att fundera på vad ett eventuellt förlag skulle säga/tycka om det, eftersom det ju inte är ute och far hos förlagen såsom dystopin är. Alltså finns inga direkta hinder för att arbeta med det.

Så hur göra? Jag har god feedback att utgå från. Jag kan börja med att läsa igenom den igen. Aha, det var ett litet steg. Läsa feedbacken. Då kan jag fundera på när i tid det passar. En helg är ju bra för det. Kanske nästa?

Efter att jag läst responsen kommer säkert en massa idéer för hur jag kan arbeta med manuset. Då gäller det att ta det i en takt som bidrar till att jag känner att jag får något gjort utan att jag för den skull galopperar iväg och blir tvungen att tvärbromsa och lägga mig ner.

Om jag tänker i tid som känns lagom just nu, låter det okej att lägga två timmar om helgerna på det. Då kommer det till en liten framåtrörelse. Sedan HUR jag gör får jag utröna allt eftersom. För det kan jag faktiskt inte veta just nu. Hur gärna jag än vill.

Okej, två timmar är inte mycket tid, ändå, det kan vara fullt tillräckligt. (För några veckor sedan tyckte jag två timmar var övermäktigt. Jag som för flera månader sedan kunde sitta en hel dag eller helg i sträck. Så går det när utmattningen gör sig gällande, så tänk på det om du börjar få symtom. Bromsa! Blunda inte. Gör en förändring. Det har jag.)

Att ”bara” göra något med ett skrivprojekt på helgerna kan bidra till att det skapas ett vakuum mellan mig och texten. Att det blir en distans att knappa in på varje gång. Alltså borde jag hålla en tajtare närhet till manuset.

En kort stund en gång mitt i veckan, som tisdag, onsdag eller torsdag, borde läggas till. En timma. Inte mer. (Optimalt vore onsdag, men som det verkar nu, kanske jag yogar då.) Så sammanfattningsvis ser det ut så här:

Jag kan som sagt i nuläget inte planera för HUR jag gör, men jag kan planera för NÄR jag gör det. Och om jag har ett NÄR att arbeta utifrån kommer HUR:et lösa sig självt. Åtminstone brukar det vara så. För även om mycket sker i huvudet är det inte tillräckligt. Jag måste GÖRA också. Inte bara tänka.

På detta lilla vis kommer jag alltså bli klar med ungdomsmanuset. När det är klart har jag funderingar på att ge det ytterligare en skjuts till någon som läser igenom det. En betalande lektör, eller en testläsare att lita på. Det beror på hur jag själv tycker det gått med att arbeta igenom det. Men den dagen, den sorgen. För som du kanske märker, jag har ingen deadline. I huvudet vore det kul att bli klar snart, typ om ett par månader, men är jag klar till sommaren, eller därefter, ja, då var det så det blev. Och då var det kanske det som var meningen.

Om att läsa

Kaosutmaning 2018

Det brukar finnas ett antal olika sorters läsutmaningar att delta i som olika bloggare håller i. De är allt från riktigt lätta till ungefär omöjliga för en läsare som inte kommer upp i så stort antal lästa böcker under ett år. En rolig och rätt lätt utmaning är ändå Kaosutmaningen. Den innebär att av en lista på 35 olika sorts ”teman” för olika böcker ska man pricka av 20 stycken för att klara utmaningen.

Jag brukar vara med i Kaosutmaningen (bortsett från föregående år) och jag brukar inte låta den styra min läsning alls, utan tycker det är roligt att se om det jag läser råkar gå att pricka av i listan. Så även i år alltså.

Listan för år 2018 är skapad av Fröken Christina och finns på hennes blogg, där man också kan skriva upp att man hänger på, om man vill.

Hittills kan jag pricka av en bok, men ser att jag även läser en bok som går att pricka av när den är klar. Så två av två. En bra start om jag själv får säga’t.

Om att leva, Om att skriva

Höjdpunkter 2017

En enkel sammanfattning över sådant som skett under året som jag glatts extra över och sådant som inte varit så roligt, med en längtan till ett nytt år med nya möjligheter och nya saker att se fram emot.

Våren bestod av två höjdpunkter som präglas av Skrivpedagogutbildningen. Under denna andra termin handledde jag en författares ungdomsmanus och vi arbetade med de inledande 4-5 kapitlen. Mycket roligt och utvecklande. Jag utgick från ett skrivcoachande förhållningssätt samt gav respons vid två möten. Därefter fick jag feedback på min valda arbetsmetod av kurshandledare och kurskamrater, samt av författaren jag handlett. Den andra höjdpunkten för våren är att jag blev skrivpedagog efter ett års folkhögskolestudier. Precis vad jag behövde för att känna mig säkrare på mitt eget skrivande och för att ge feedback och hjälpa andra att utveckla skrivandet.

För sommaren vill jag speciellt nämna en riktigt turistig semesterresa till Stockholm. Bara några dagar, men vad nice! Dessutom jätteroligt hotellrum. Det minsta jag någonsin bott i. Jag överhörde en annan gäst klaga på det och hon benämnde det som ”a cupboard”. Hon hade rätt, men jag och andra halvan tyckte bara det var kul. Själv fick jag kravla över mannen min när jag skulle ur sängen för toabesök nattetid eftersom sängen upptog så gott som hela rumsytan och det fanns bara en väg i och ur den.

Bibliotekshyllor på Drottningholms slott – lätt för den som vill färgkoda

Höstens höjdpunkt består så klart av att jag fick klart dystopimanusets första del och skickade det till några förlag innan Bokmässan här i Göteborg drog igång.

Annat roligt jag ägnat mig åt under sommar och höst är att jag har testläst flera manus av olika genrer och som varit olika långt gångna i skrivprocesserna. Jätteroligt att jag fick läsa Louise Baumgärtners Skuggvinter och att hon blev nöjd med min rätt hårda respons. När jag anser att någon kan skriva spar jag inte på kommentarerna vilket innebär att feedbacken ställer en del krav på mottagaren sedan. Men det har ju gått bra för Louise och hennes debut som fått flera fina recensioner. Dessutom har jag fått veta att boken också säljer bra. (Grattis Louise!)

Inte så roligt däremot är att ena katten gick bort, gamla katten på 16 år, så det var inte oväntat, men ändå. Saknad och sorg när det väl sker. Inte roligt heller att jag haft det tufft på jobbet (lagom arbetsbörda men en del andra tokigheter som varit svåra att påverka) vilket gett stressymtom och gjort mig trött. Jag tycker stressymtomen minskat, tack och lov, men tar det fortsatt lugnt privat och gör saker i sakta mak.

Det jag ser fram emot 2018 är att fortsätta med mina två manusprojekt, ungdomsboken och dystopin. I övrigt ser jag fram emot sådant som middagar ute med vänner eller biobesök med andra halvan, små saker som ger glädje i vardagen och som betyder mer än en kanske tror. Åtminstone för mig. Du gör förstås det du tycker om. 🙂

Böcker

The Mangle Street Murders – M.R.C. Kasasian

För en evighet sedan – dvs någon gång under förra året – upptäckte jag The Mangle Street Murders (Morden på Mangle Street) hos Vargnatts bokhylla. Den lät som en rolig och annorlunda deckare med sin viktorianska Londonmiljö och sina speciella karaktärer, March Middleton och hennes beskyddare detektiven Sidney Grice, så jag beställde hem den på engelska.

Miss Middleton flyttar till Mr Grice då hon är ensam efter faderns bortgång och Mr Grice var bekant med hennes föräldrar. Mr Grice, en gentleman som ägnar sig åt att lösa brottsfall mot betalning, har inte mycket till övers för andra människors, eller kvinnors, intellekt men upptäcker en skarpsinnig ung dam i sin skyddsling.

The Mangle Street Murders handlar om ett antal snarlika mord och det udda paret är inte överens om mördarens identitet. Mr Grice vägrar ändra åsikt liksom Miss Middleton. Vem av dem har rätt?

M.R.C. Kasasian har skrivit en underhållande deckare i en rätt bisarr viktoriansk miljö där sjukdomar flödar på de trånga gatorna där döda råttor trängs med döda människor och barn. Ungefär så. Det är skitigt, slitet och eländigt. Människosynen vedervärdig men ändå lyckas det bli charmigt. Kanske har jag morbid humor?

Det som roar och glimtar till speciellt är scenerna med Miss March Middleton och Mr Sidney Grice. Ni får ett smakprov från sidan 17 för att få en bild av vad som tilltalar mig:

The Mangle Street Murders är första delen av serien The Gower Street Detective i vilken det har kommit flera uppföljare och jag fortsätter gärna min bekantskap med dessa två fascinerande karaktärer, liksom den hängivne Inspector Pound och tokcharmiga Harriet Fitzpatrick – som jag hoppas få se mer av. Rekommenderas!

The Mangle Street Murders hittar du att köpa bl.a. här och här.

 

Om att läsa, Om att skriva

Mål för 2018

Skrivmål

Jag vill redigera om ungdomsmanuset och ge det en ny chans hos förlagen nu när jag fått god feedback och bra förslag på förbättringar från testläsare – sådant jag verkligen håller med om. Men hur jag gör detta, och när, har jag inte bestämt. Ska jag ägna det tid på helgerna bara, eller kanske även under kvällarna? Ska jag börja nu i januari eller vänta till februari…? Oavsett tror jag manuset och de kommande förändringarna behöver landa lite till i huvudet för att det ska bli roligt och utvecklande att ta tag i det.

Vad gäller dystopimanuset (som jag väntar på besked om från förlag) får det vara som det är i nuläget. Men även med det har jag lite funderingar, fast mest gällande del två. Jag skulle vilja redigera tvåan och skriva lite nytt för att få en starkare nerv och mer spänning. Och tar jag mig an del två, tänker jag att jag kan behöva redigera del ett för bättre balans med tvåan. Om nu inte något förlag hojtar till att de vill ha ettan, för då får jag ju arbeta med det först och ta tvåan sedan.

Med två olika manus (tänker visst fortfarande på dystopin som ett enda) att arbeta med känns år 2018, dvs bara ett enda år, med ens kort. Jag vet att jag tar tid på mig vad gäller redigerande. Hade jag inte haft brödjobbet skulle det funnits bättre med både tid och ork. Men en ska ju ha in pengar också så bara att jobba på.

Läsmål

Föregående år ledde till trettiotre lästa böcker som jag bloggade om. Utöver dem har jag påbörjat böcker jag inte läste klart. Exempelvis Knausgårds textsamling Om hösten, vissa rätt fina, andra bara… blaha… som inte fick mig att vilja läsa vidare, liksom Anna Ahlunds Saker ingen ser. Debuten Du, bara älskade jag, så förhoppningarna var kanske för höga. Jag hade hört att den nya var annorlunda, och i mitt tycke för långsam och karaktärerna lyckades inte gripa tag så halvvägs igenom lade jag bort Saker ingen ser. Livet är för kort för att ägnas åt böcker jag inte orkar läsa om jag inte måste.

En av årets oavslutade böcker

Förra årets mål var att läsa tre böcker per månad. 33 delat på 12 blir 2.75 så det är ju ett bra resultat. Särskilt om jag har i åtanke att jag läste Stephen Kings Det i december, och att den motsvarar en sådär två, tre böcker med sina 1188 sidor.

Nytt läsmål: Läsa 2-3 böcker per månad. Så jag sänker ambitionen lite. Däremot vill jag bli bättre på att ta mig igenom böckerna som väljs till bokcirkeln. Böckerna där är oftast sådana jag inte skulle valt själv. Vilket är bra, för då vidgas läsvyerna. Knausgård var till exempel en sådan bok. Bokcirkelmedlemmarna väljer inte gärna populärlitterära böcker, utan Babel-böcker och pristagare. Med vissa undantag. Nästa som ska vara klar nu i januari är Rebecka Solnits Män förklarar saker för mig. (Den har jag inte börjat på, för jag läser The Mangle Street Murders eftersom jag saknade att läsa något på engelska efter en lång tid av läsning på svenska.)

Förr om åren var jag med i läsutmaningar. I nuläget räcker det med att jag utmanar mig själv. Men hur är det för er andra. Hur ser era skriv- och läsmål för året ut?