Kommer vidare utan att göra något

Trots att jag befinner mig i en sorts limbotillstånd vad gäller mångt och mycket händer grejer.

Till exempel fick jag en uppenbarelse. En uppenbarelse gällande dystopins andra del. Något jag tror kan bidra till att fördjupa och förhoppningsvis även förbättra.

Så även om jag i nuläget inte alls arbetar med det manuset (eller det andra heller) så sker saker. Det är så coolt. Hur processen fortsätter av sig själv. Och poppar upp med små, eller stora, förslag till hur manuset kan utvecklas.

Det gör att i alla fall jag känner att jag kommer någon vart, fastän jag i praktiken faktiskt inte gör någonting. Mer sådant tack!

Annons

Half a King – Joe Abercrombie

Half a King är första delen i trilogin The Shattered Sea, en YA fantasy om en ung prins resa för överlevnad och hämnd. En bok jag fått av andra halvan i present och som jag äntligen tog tag i. Och jag ångrar att jag inte gjort det tidigare. För den här gillade jag.

Yarvis äldre bror ska ärva tronen, vilket passar Yarvis perfekt. Han är ingen slagskämpe, har en deformerad hand som begränsar honom i mycket, men hans hjärna är skarp och han ser framemot ett liv som lärd. Bara provet gjorts kan han hänge sig åt kunskapens värld.

Så dör fadern och brodern och Yarvis befinner sig i en otacksam roll av kung. Fast inte så länge. Genom ett svek förlorar han allt. Men Yarvis bestämmer sig, detta ska inte bli hans lott i livet. Han tänker hämnas.

Joe Abercrombies Half a King är en spännande och charmig historia om överlevnad mot alla odds, om att finna oväntad vänskap och om att finna sig själv. Att den är första delen i en trilogi kan anas, men jag tycker den fungerar fint som fristående bok. Det är en enkel berättelse berättad i kronologisk ordning, en bok utan magi och utan större fördjupande gestaltningar men ändå med ett fint fokus på kamratskap, kärlek och självkännedom. En bok som passar vuxna, men kanske allra bästa en yngre publik. Vana läsare från 12 år har knappast några problem att ta till sig denna fina bok (om de läser på engelska då eftersom den inte finns på svenska). Half a King, rekommenderas!

En bok att köpa? Du hittar Half a King t.ex. här eller här.

Oväntat val

Denna vecka är det ingen skillnad på helg och vardag. Vila och återhämtning ger redan resultat för kådaseg tankeverksamhet. Toppen när bättring märks så att en får hopp om… livet. Nej, inte livet. Utan snarare hopp om tillvarons förtvinande ställning. 😉

Jag har börjat läsa bokcirkelns nästa bok. De har, till min stora förvåning, valt The Lie Tree (Lögnernas träd) av Frances Hardinge. En ungdomsbok. Och tillika fantasy. What?!

Inget ont om cirkeln men böckerna där tenderar vara i helt andra genrer. Nu vet jag inte hur diskussionen och valet gick till eftersom jag inte var med sist. (Då var det Bodil Malmsten som gällde.) Men valet av bok överraskar positivt. De få sidor jag läst hittills är lovande så jag ser framemot läsningen och tror detta är en bok jag kommer läsa klar till nästa träff utan några problem. Det händer att böcker vi valt inte ”måste” läsas klart då de har en mer dokumentär stil, är essäer, eller novell- och diktsamlingar, även om vi nog ändå allt som oftast läser skönlitterära romaner.

Oavsett, kul med något som vi inte brukar läsa.

Uppfostrande attityd och nya värderingar

Jag började läsa Lotta-böckerna av Merri Vik när jag var nio. Det vet jag så väl för att jag fick min första Lotta-bok när jag fyllde år. Fyndigt Lotta, hette den och den blev inledningen på en Lotta-läsning som ännu inte är slut.

Förra året gick jag med i Sällskapet för Ester Ringner-Lundgren, dvs hon som är författare av Lotta och ett antal andra böcker/serier. Det har nu lett till att jag har lyckats köpa in några böcker som medlem, vilket betyder att jag bara har tre kvar innan samlingen på 47 böcker är komplett.

Jag är ingen samlare alls egentligen, men att ha samtliga böcker lockar.

Igår läste jag Lotta går till väders och ja, vad kan man säga. Den utkom 1973 och andas sextio-tal (femtio-tal?) så det stinker om det (Första boken utkom 1958). Och, ja jag säger stinker, för det är inte alltid så kul det där. Nog för att jag älskar böckerna då de är charmiga, roliga, rätt bekymmerslösa och mycket lättlästa, men detta med könsrollerna har jag svårt för. Som att bästa kompisen till Lotta, Giggi, ska bo i Lottas familj ett antal veckor, eftersom hennes pappa ska iväg på en lång tjänsteresa och den här gången följer Giggis mamma med då bortavistelsen beräknas vara extra mödosam för fadern vid detta tillfälle. Vad i hela friden ska hon göra för honom, tänkte jag när jag läste. Massera hans fötter när han kommer ”hem” om kvällarna? Hälla upp en drink där på hotellrummet? Packa hans väskor?

Lotta bekymrar sig ofta över att hon inte uppfyller mammas vänliga, men stränga, uppmaningar om att hålla städat på rummet, eller att hålla sig själv fin och fräsch. En fläck på tröjan (eller i ansiktet som det ofta tycks vara i Lottas fall) alternativt en fåll på klänningen/kjolen som fallit ner orsakar mindre panik. Liksom ett par smutsiga fötter gör, oavsett om de blivit smutsiga för att man promenerat barfota på dammig väg eller för att man deltar i en teaterpjäs och de ska vara smutsiga.

Flickorna, dvs Lotta och Giggi, får i Lotta går till väders i uppdrag att dela ut pamfletter på en teknikmässa. Även deras gode vän Mick får detta uppdrag. Han motiveras att delta då det kan vara honom till nytta eftersom han väl är intresserad av ämnet, medan flickorna tycks förväntas vara ointresserade och snarare uppmanas att vara förtjusande när de delar ut informationen. Något flickorna visserligen anmärker lite smått på, att ja, de ju inte är så intresserade av just teknik, men de skall nog allt klara av att se förtjusande ut.

Den uppfostrande tonen, att man (som flicka) ska vara noggrann, trevlig, inte för högljudd (Lotta!), lydig och skötsam vad gäller både hem och skola, känns inte riktigt igen när jag tänker på dagens ungdomslitteratur. Det är inte som att unga idag uppmanas till detta direkt i litteraturen, även om man ofta talar om att ungdomslitteraturen har en viktig roll i vilka värderingar som förmedlas till de yngre läsarna. (Något vi vuxna slipper, eller?) Vad gäller könsrollerna kan jag mest bara skratta och sucka på samma gång. Och tänka tack och lov för att vi gör vad vi kan för att bryta vissa mönster vad gäller könen. Vi är inte framme än, men vi har allt kommit en bra bit på väg.

Så när jag ser till Lotta böckerna och deras sammanhang upplever jag dubbla känslor. Jag är förtjust i dem, samtidigt som de känns gamla. De speglar en tid som flytt. Och det är roligt att läsa dem bland annat för den sakens skull. Inte för att allt i dem stämmer överens med den tidens anda, (de har fått kritik för att vara könsrollsbevarande eller liknande) men de är ett dokument över något som varit och att på det här viset kunna se (läsa) hur våra värderingar utvecklats känns liksom aldrig fel.

Det får mig att på något vis känna hopp om människan. Eller vad tänker du?

PS Tycker du att det känns som om jag skrivit om Lotta-böckerna förr? Ja då har du rätt. Jag återkommer till dem lite då och då. 😉 DS

 

Läser, oförmår och får oväntat besked

Kattstrumpan tycker att böcker är rätt okej som tur är, eftersom jag alltid tycks lägga dem där hon ska ligga. Boken jag läser nu (Half a King, Joe Abercrombie) är en spännande fantasyhistoria där hämnden är drivkraft och oddsen verkligen är emot hjälten. Jag har ett hum om att det trots allt ändå ska gå vägen (något jag helt enkelt förutsätter bara sådär konstigt nog) och läser förväntansfullt vidare.
I övrigt oförmår jag. Jag förmår mig inte till att redigera manuset de tre timmar jag planerat per vecka t.ex. och jag oförmår ett gäng andra saker också. Så imorgon blir det ett troligen besök hos läkare för diskussion om någon sorts ledighet från arbetet för att få upp förmågan till än det ena och än det det andra.

Mitt i allt oförmående fick jag besked (efter att jag frågat ytterst snällt och vänligt hur det går med manuset mitt på ett av förlagen) att manuset tydligen skulle kunna vara aktuellt för någon sorts diskussion på något möte framöver. Don´t ask! Jag blev så paff att mejlet kom så snabbt efter jag frågat att jag inte mer än bara liksom, jaha vad kul, då får jag väl vänta på ett nytt svar. Och det gör jag nu.

Sluta fota. Försöker sova!

Death Descends on Saturn Villa – M.R.C. Kasasian

I M.R.C. Kasasians tredje bok om detektiven Sidney Grice och hans skyddsling March Middleton blir det snurrigt värre och jag sträckläste för att få veta hur det skulle gå.

Death Descends on Saturn Villa handlar om otroliga mord, otänkbart begångna och med förbluffande vändningar. Alltså är det ytterligare en Gower Street Detective-historia som får mig att förvånas och bita på naglarna av spänning (eller ja, bildligt talat då – jag biter inte på naglarna). Snabbtänkta Miss Middleton och fyrkantiga Mr Grice har tyvärr inte mycket tid att munhuggas ihop eftersom de på var sitt håll gör nya upplevelser. Miss Middleton upptäcker att hon kanske inte är så ensam i världen som hon trott, och Mr Grice är, som vanligt, i jakt på ännu en mördare.

Jag tycker om. Om någon nu missat detta. Till och med mycket. Så har du inte gett dig i kast med dessa deckare som utspelas i viktorianska London, där smogen ligger tät och stanken från avlopp och sopor fäster vid kläderna och där tiggande barn rusar mellan hästdroskorna utan en tanke för sina utarmade liv, börjar det bli hög tid för det.

Death Descends on Saturn Villa går att köpas bl.a. här och här. Jag har tidigare skrivit om bok nr 1, The Mangle Street Murders, och bok nr 2 The Curse of the House of Foskett.

Bok nummer fyra, och nästa bok i serien, är The Secrets of Gaslight Lane:

 

 

Städar i telefonen och blir vilsen

Min telefon har ett gäng appar liggande direkt på skärmen. Eller appar och appar, det är direktvägar till hemsidor och nästan bara skriv- och bokbloggar. Men nu har jag städat. Många bloggare tycks ha gott i dvala/ide. Alltså blev det att vissa appar kom att samla damm där på skärmen. Så in i en mapp för ordning och reda.

Sedan flyttade jag runt några andra appar. Vilket lett till att jag vilset kan leta efter SMHI och undra vart den tagit vägen, och sedan liksom bara ”jaha, där, i hörnet, ja!” Att städa kan vara överskattat.

Men, ack så nyttigt! 🙂

 

 

 

Not my cup of tea

Under hösten fick jag upp ögonen för Drakviskaren, Lovisa Wistrands fantasy och debut. Omslaget lockade, handlingen lockade och när recensioner som hyllade boken kom, lockades jag än mer. Jag fick en förfrågan om att ta emot ett recensionsexemplar och det gjorde jag mer än gärna.

Sedan blev det platt fall. Eller nej, kanske inte direkt. Men rätt snabbt.

Första sidorna fängslade. Snygga detaljer och miljöbeskrivningar satte mig på plats. Ett annorlunda språk fick läsningen att flyga fram, medan associationerna till ett seriealbum gjorde sig gällande. Det var som bildrutor, små scener i sig. Med ljudeffekter. Och det var spännande.

Sedan undrade jag vad som skulle hända med just det som hänt på de första sidorna. Sedan glömde jag det lite grann, för annat spännande hände. Och sedan insåg jag att det som hänt på de första sidorna ja, det hade bara hänt. Det blev inget mer av det.

Sedan tröttnade jag lite på språket. Det höll rätt bra, men tappade stilen ibland. Kändes upprepande och liksom för mycket, ja nästintill pladdrigt. Och andra ord och uttryck kom in och störde. ”Semester”, ”klackskor”, ”dejta”. För mig fungerade inte dessa ord i en fantasy med en värld befolkad av alver av olika slag med olika förmågor, där deras språk i övrigt var rätt högtravande.

Dessutom hade jag svårt för hjältinnan. Huvudpersonen, Iszaelda, en ung alv som obstinat valde att, verkade det som, alltid gå sin egen väg. Som inte lyssnade på goda råd, sagda i välmening och omtanke. Som hellre testade och misslyckades. Och ibland lyckades. Men ändå. Möjligen bidrar hennes val till vad jag upplevde var en rätt trasslig röd tråd till handling. Så nej, hon och jag, vi kom inte överens.

Föremålet för hennes förälskelse kunde jag inte heller med. Jag såg inte vad hon såg.

Så Drakviskaren, som jag envist höll fast vid och gjorde två försök att inte lägga bort, blev en bok jag inte kom igenom. Jag kom drygt halvvägs och skummade igenom slutet – jag var ändå nyfiken på hur det skulle gå.

Här finns spännande ingredienser, som sagt. En annorlunda värld med olika seder och bruk hos olika alver och folkslag, men även exotiska djur och drakar, förmågor hos alverna – som att kunna styra växter, känslor, djur – och stridstekniker att lära sig nyttja för att få en svuren fiende på fall. Det finns förutsättningar för en fantastisk fantasy, jag tyckte bara inte det blev det.

Många har höjt Drakviskaren till skyarna. Det gör de rätt i om de tycker om den. Jag har sett många lovorda den, samtidigt som de poängterat stilbrotten från det språkliga. Jag har sett andra höja den, samtidigt som de haft svårt att se förälskelsen grunder och handlingens utveckling vad gäller kärleksbiten. Dessa läsare gjorde vad jag inte gjorde. De läste klart. Så är du nyfiken och lockad till läsning, ta en titt hos dem som sett fler fördelar och läste färdigt. Strunta i motsträviga jag som inte såg bokens finesser så som andra gjorde.

Jag länkar till:

Vargnatts bokhylla som har lite samma åsikter som mig men läste klart och som gärna ser hur böckerna efter denna blir då den ingår i en trilogi.

Boklysten som var mer nöjd rätt igenom och bl.a. tyckte Drakviskaren var lättläst och spännande.

Tusen sidor som gör en överlag översvallande recension, ser bokens starka sidor och brister, och samtidigt tycker väldigt mycket om den.

Dessutom går det att hitta recensioner hos Lovisa Wistrand, på FB-sidan för Drakviskaren. Jag tackar henne och Whip Media för recensionsexemplaret. Om än att jag inte föll för den, så tyckte jag det var roligt att ta del av boken. Önskar författaren lycka till med fortsättningen!

 

Karta för förälskade & andra vilsna – Johanna Lindbäck

Karta för förälskade & andra vilsna, ännu en Johanna Lindbäck-bok som var lätt att falla för. Ungefär som jag väntat faktiskt, då hon är en författare som skriver ungdomsböcker som lätt slukas på några timmar under en helg.

Julia och Rasmus möts på en ö i Stockholms skärgård. Julia, skuldtyngd av att hon gjort något som fått bästa vännen att inte vilja prata med henne mer. Rasmus, en kille som tycker Julia är det bästa med hela semestervistelsen, men hon verkar inte riktigt vara av samma åsikt när det gäller honom. Eller?

Det är sommarlov, varmt och jag längtar bort från vinterrusket. Att få leva sig in i deras vardag, sommaren mellan nian och gymnasiet när känslor drar åt olika håll och det är svårt att veta vad som betyder vad, en blick och ett leende som tolkas, är rätt gott. Johanna Lindbäcks Karta för förälskade & andra vilsna har ett härligt flyt i språk och rappa dialoger. Känslorna sitter som en smäck och jag våndas med både Rasmus och Julia, allt beroende på hur perspektiven skiftar emellan dem.

Karta för förälskade & andra vilsna, rekommenderas!

 

En bok att köpa? Du hittar Karta för förälskade & andra vilsna bl.a. här och här. Och så på ditt bibliotek förstås.

The Curse of the House of Foskett – M.R.C. Kasasian

Det var ett par veckor sedan jag avslutade The Curse of the House of Foskett, och sedan glömde jag skriva om den. Och det måste jag ju genast åtgärda. Tvåan med detektiven Sidney Grice och hans skyddsling, den smarta och snabbtänkta March Middleton, var minst lika bra som ettan, The Mangle Street Murders.

I denna tvåa sker mord nummer ett hemma hos Mr Grice. Varken han eller Miss Middleton är skyldig, så vem gjorde det? De dras in en härva av mord med misstänkta som hör till en grupp som slutit ett Dödskontrakt där den siste överlevande ärver samtliga i gruppen. Även Sidney Grice kan vinna på deras död. Men inte är väl han skyldig?

Med mycket humor, beskrivningar av ett rått, smutsigt viktoriansk London och människors utsatthet skriver Kasasian en underhållande och ovanlig deckare. Måhända jag missar varenda ledtråd, men jag kan inte lista ut vem som gjort det.

Är du nyfiken på Grice och Middleton tycker jag absolut att du ska bekanta dig med dem. Du kan t.ex. kika in på den Smakebit jag bjöd på av The Curse of the House of Foskett med ett kort utdrag av en dialog.

En bok att köpa? Du hittar den bl.a. här och här.

The Curse of the House of Foskett ingår i en serie som kallas The Goover Street Detective, och efterföljande bok heter Death Descends on Saturn Villa.