Om att läsa

Not my cup of tea

Under hösten fick jag upp ögonen för Drakviskaren, Lovisa Wistrands fantasy och debut. Omslaget lockade, handlingen lockade och när recensioner som hyllade boken kom, lockades jag än mer. Jag fick en förfrågan om att ta emot ett recensionsexemplar och det gjorde jag mer än gärna.

Sedan blev det platt fall. Eller nej, kanske inte direkt. Men rätt snabbt.

Första sidorna fängslade. Snygga detaljer och miljöbeskrivningar satte mig på plats. Ett annorlunda språk fick läsningen att flyga fram, medan associationerna till ett seriealbum gjorde sig gällande. Det var som bildrutor, små scener i sig. Med ljudeffekter. Och det var spännande.

Sedan undrade jag vad som skulle hända med just det som hänt på de första sidorna. Sedan glömde jag det lite grann, för annat spännande hände. Och sedan insåg jag att det som hänt på de första sidorna ja, det hade bara hänt. Det blev inget mer av det.

Sedan tröttnade jag lite på språket. Det höll rätt bra, men tappade stilen ibland. Kändes upprepande och liksom för mycket, ja nästintill pladdrigt. Och andra ord och uttryck kom in och störde. ”Semester”, ”klackskor”, ”dejta”. För mig fungerade inte dessa ord i en fantasy med en värld befolkad av alver av olika slag med olika förmågor, där deras språk i övrigt var rätt högtravande.

Dessutom hade jag svårt för hjältinnan. Huvudpersonen, Iszaelda, en ung alv som obstinat valde att, verkade det som, alltid gå sin egen väg. Som inte lyssnade på goda råd, sagda i välmening och omtanke. Som hellre testade och misslyckades. Och ibland lyckades. Men ändå. Möjligen bidrar hennes val till vad jag upplevde var en rätt trasslig röd tråd till handling. Så nej, hon och jag, vi kom inte överens.

Föremålet för hennes förälskelse kunde jag inte heller med. Jag såg inte vad hon såg.

Drakviskaren, som jag envist höll fast vid och gjorde två försök att inte lägga bort, blev en bok jag inte kom igenom. Jag kom drygt halvvägs och skummade igenom slutet – jag var ändå nyfiken på hur det skulle gå.

Här finns spännande ingredienser, som sagt. En annorlunda värld med olika seder och bruk hos olika alver och folkslag, men även exotiska djur och drakar, förmågor hos alverna – som att kunna styra växter, känslor, djur – och stridstekniker att lära sig nyttja för att få en svuren fiende på fall. Det finns förutsättningar för en fantastisk fantasy, jag tyckte bara inte det blev det.

Många har höjt Drakviskaren till skyarna. Det gör de rätt i om de tycker om den. Jag har sett många lovorda den, samtidigt som de poängterat stilbrotten från det språkliga. Jag har sett andra höja den, samtidigt som de haft svårt att se förälskelsen grunder och handlingens utveckling vad gäller kärleksbiten. Dessa läsare gjorde vad jag inte gjorde. De läste klart. Så är du nyfiken och lockad till läsning, ta en titt hos dem som sett fler fördelar och läste färdigt. Strunta i motsträviga jag som inte såg bokens finesser så som andra gjorde.

Jag länkar till:

Vargnatts bokhylla som har lite samma åsikter som mig men läste klart och som gärna ser hur böckerna efter denna blir då den ingår i en trilogi.

Boklysten som var mer nöjd rätt igenom och bl.a. tyckte Drakviskaren var lättläst och spännande.

Tusen sidor som gör en överlag översvallande recension, ser bokens starka sidor och brister, och samtidigt tycker väldigt mycket om den.

Dessutom går det att hitta recensioner hos Lovisa Wistrand, på FB-sidan för Drakviskaren. Jag tackar henne och Whip Media för recensionsexemplaret. Om än att jag inte föll för den, så tyckte jag det var roligt att ta del av boken. Önskar författaren lycka till med fortsättningen!

 

Annonser

9 reaktioner till “Not my cup of tea”

  1. Måste bara säga: Vad fint du sågar boken. Fast du inte kom igenom den avfärdar du den inte. Utan visar på dess finesser och tar upp andra som gillar. Väldigt bra, skulle nästan bli glad om jag i framtiden fick en sådan recension.

    1. Tack Eva. Att skriva att man inte tycker om en bok är ingen lätt sak eftersom iaf jag inte vill trampa författaren på fötterna. Att jag inte gillar något handlar just om vad jag tycker, och andra kan förstås tycka annorlunda. Med Wistrands bok ville jag poängtera just det bl.a. för att jag verkligen trodde jag skulle tycka om den och så blev det tvärtom. Till min stora förvåning. 😉

  2. Håller med Eva, du sågar på ett fint sätt och väcker en nyfikenhet att läsa även om du inte tokgillade själv.
    Kanske blev boken ett offer för hype, som jag tycker kan förstöra nästan vad som helst.
    Till vilken åldersgrupp är boken tänkt att passa?

    1. Tack för att du säger det. Känns bra att höra att jag inte upplevs som för hård. 😊
      Jag tror jag läst att författaren själv nämnt att det är en vuxen målgrupp men jag hade nog tolkat det som YA.
      Lite hype kanske, lite olika sorts läsare. Jag är kanske i slutändan mer petig med vad jag läser jämfört med en del andra läsare av Drakviskaren och våra krav på hur en bok ”borde” vara kan nog se olika ut. 😉

  3. Du är verkligen en väldigt hänsynsfull och balanserad recensent! Vad gäller denna bok tycks ju många ha ungefär samma invändningar. Jag tänker att författaren nog tar till sig det och får saker att fundera över i framtida projekt. Hon har ju sannerligen lyckats på många sätt – alla läser ju den här boken! Ska göra ett försök själv framöver, även om high fantasy inte brukar vara min grej. Du har gjort mig ännu mer nyfiken.

    1. Puh, vad skönt att höra att det här gör någon nyfiken. Valde de tre recensionerna för att de liksom representerar vad många verkar tycka. Sedan finns några korta som hyllar rejält och några korta som är rätt svala, men jag tycks vara den enda som överlag inte gillade vad jag läste. Kanske andra som tyckt som jag håller tyst?! 😉

  4. Haha, tack för en snäll sågning ändå! 🙂 Boken kan inte passa alla; det vore ju helt omöjligt. Det enda jag vill påpeka är att den inte är egenutgiven, utan utgiven traditionellt via Whip Media. Bara så att det står rätt.

    Tack också för att du ville läsa!

    1. Ingen bok kan ju passa alla nej, precis så är det ju. Du har gjort ett jättejobb med denna och kan vara stolt över det. Att jag fick för mig att den var egenutgiven beror på Whip Media som lite otydligt blandar egenutgivna och de traditionella på sin hemsida. Och med din enorma egna marknadsföring som du gör så föredömligt var jag helt säker på att du körde solo så att säga. 😉
      Men får ändra det förstås. Ha det fint och som sagt lycka till nu med resterande delar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s