Böcker, Om att läsa

Uppfostrande attityd och nya värderingar

Jag började läsa Lotta-böckerna av Merri Vik när jag var nio. Det vet jag så väl för att jag fick min första Lotta-bok när jag fyllde år. Fyndigt Lotta, hette den och den blev inledningen på en Lotta-läsning som ännu inte är slut.

Förra året gick jag med i Sällskapet för Ester Ringner-Lundgren, dvs hon som är författare av Lotta och ett antal andra böcker/serier. Det har nu lett till att jag har lyckats köpa in några böcker som medlem, vilket betyder att jag bara har tre kvar innan samlingen på 47 böcker är komplett.

Jag är ingen samlare alls egentligen, men att ha samtliga böcker lockar.

Igår läste jag Lotta går till väders och ja, vad kan man säga. Den utkom 1973 och andas sextio-tal (femtio-tal?) så det stinker om det (Första boken utkom 1958). Och, ja jag säger stinker, för det är inte alltid så kul det där. Nog för att jag älskar böckerna då de är charmiga, roliga, rätt bekymmerslösa och mycket lättlästa, men detta med könsrollerna har jag svårt för. Som att bästa kompisen till Lotta, Giggi, ska bo i Lottas familj ett antal veckor, eftersom hennes pappa ska iväg på en lång tjänsteresa och den här gången följer Giggis mamma med då bortavistelsen beräknas vara extra mödosam för fadern vid detta tillfälle. Vad i hela friden ska hon göra för honom, tänkte jag när jag läste. Massera hans fötter när han kommer ”hem” om kvällarna? Hälla upp en drink där på hotellrummet? Packa hans väskor?

Lotta bekymrar sig ofta över att hon inte uppfyller mammas vänliga, men stränga, uppmaningar om att hålla städat på rummet, eller att hålla sig själv fin och fräsch. En fläck på tröjan (eller i ansiktet som det ofta tycks vara i Lottas fall) alternativt en fåll på klänningen/kjolen som fallit ner orsakar mindre panik. Liksom ett par smutsiga fötter gör, oavsett om de blivit smutsiga för att man promenerat barfota på dammig väg eller för att man deltar i en teaterpjäs och de ska vara smutsiga.

Flickorna, dvs Lotta och Giggi, får i Lotta går till väders i uppdrag att dela ut pamfletter på en teknikmässa. Även deras gode vän Mick får detta uppdrag. Han motiveras att delta då det kan vara honom till nytta eftersom han väl är intresserad av ämnet, medan flickorna tycks förväntas vara ointresserade och snarare uppmanas att vara förtjusande när de delar ut informationen. Något flickorna visserligen anmärker lite smått på, att ja, de ju inte är så intresserade av just teknik, men de skall nog allt klara av att se förtjusande ut.

Den uppfostrande tonen, att man (som flicka) ska vara noggrann, trevlig, inte för högljudd (Lotta!), lydig och skötsam vad gäller både hem och skola, känns inte riktigt igen när jag tänker på dagens ungdomslitteratur. Det är inte som att unga idag uppmanas till detta direkt i litteraturen, även om man ofta talar om att ungdomslitteraturen har en viktig roll i vilka värderingar som förmedlas till de yngre läsarna. (Något vi vuxna slipper, eller?) Vad gäller könsrollerna kan jag mest bara skratta och sucka på samma gång. Och tänka tack och lov för att vi gör vad vi kan för att bryta vissa mönster vad gäller könen. Vi är inte framme än, men vi har allt kommit en bra bit på väg.

Så när jag ser till Lotta böckerna och deras sammanhang upplever jag dubbla känslor. Jag är förtjust i dem, samtidigt som de känns gamla. De speglar en tid som flytt. Och det är roligt att läsa dem bland annat för den sakens skull. Inte för att allt i dem stämmer överens med den tidens anda, (de har fått kritik för att vara könsrollsbevarande eller liknande) men de är ett dokument över något som varit och att på det här viset kunna se (läsa) hur våra värderingar utvecklats känns liksom aldrig fel.

Det får mig att på något vis känna hopp om människan. Eller vad tänker du?

PS Tycker du att det känns som om jag skrivit om Lotta-böckerna förr? Ja då har du rätt. Jag återkommer till dem lite då och då. 😉 DS

 

14 reaktioner till “Uppfostrande attityd och nya värderingar”

  1. Visst ger det hopp😊Vi är ju ofta duktiga på att hitta brister i vår tid, och det är också bra, så att vi kan jobba på att förbättra det som behövs! Men det är onekligen skönt när man får perspektiv och inser hur enormt mycket som HAR förbättrats.

  2. Jag vet inte om det ger mig så mycket hopp då jag upplever att alldeles för mycket bara blir värre och värre ju mer vi tycker vi går ”framåt”. Tex tycker jag att barn jag ser på stan är väldigt ouppfostrade och ser ganska ovårdade ut, ibland så man undrar om de inte har några rutiner alls för personlig hygien. Plus har föräldrar som släpar omkring dem i pyjamas på stan… Så det där med att förväntas vara trevlig och se lite vårdad ut var nog inte precis något negativt, som jag ser det. 😉

    1. Vissa saker kan nog allt uppfattas som värre det håller jag med om, men vissa bitar är tack och lov bättre. Och nog klagar Lotta på (ouppfostrade) barn som beter sig lika illa som vissa av dagens så det bekymret tycks hänga kvar. Ang pyjamasbarnen har jag genom jobbet (är ju socionom) lärt känna två autistiska barn som under en mycket lång period vägrade andra kläder än just pyjamas. Så det där med varför vissa är klädda som de är kan ju ha många orsaker. Men visst gärna lite mer av generellt fräscha, vårdade barn och vuxna på stan. Det vill jag med se. 😊

  3. Ja och jag levde ju inte ens när de där böckerna började släppas så jag vill inte framstå som någon gammal tant som påstår att ”allt var bättre förr”, hehe, men just det där med att vara hel och ren och fräsch och lägga lite omsorg om hur man klär sig och beter sig tycker jag är en sådan sak som faktiskt verkar ha varit bättre för några årtionden sedan. Jag tycker modet från den tidsepoken (50-talet) var väldigt fint. Får mig att undra hur man ska beskriva vår tids mode om sådär en 30 år… Inga regler och inga riktlinjer. Det är inte alls lika tydligt som när man pratar tex 20- eller 30-talsmode eller 50 tal eller ens 80-tal. Kan tycka att det är lite trist, för modehistoria är ju så himla intressant. Men även detta, att vi inte har någonting enhetligt som binder oss samman, är väl ett slags tecken på hur samhället är på väg att utvecklas.

    1. Mode är så kul och idag är det alldeles för många influenser från 80- och 90-tal kan jag tycka. Det egna och säregna blir ett virrvarr istället för att bli tydligt och specifikt. Det individuella, att allt ska vara accepterat ungefär speglar förstås detta i våra kläder också. På samma gång som normsamhället fortfarande är starkt. Dubbla budskap eller vad?!

  4. Visst har samhället av idag många brister också. Men jag tror att det är viktigt, och sunt, att se även allt som är bättre idag för att få ett helhetsperspektiv. Jag tänker på mycket; att det inte är lagligt att slå barnen sönder och samman hemma, pappor som är delaktiga hemma på ett helt annat sätt idag, och att vi kvinnor har ett annat liv. Det kanske låter som självklarheter men det var det inte förut. Människor innan oss har kämpat för allt vi har idag och det är viktigt att inte glömma det! Det betyder ju inte att vi behöver vara tacksamma för allt som finns, och inte finns, idag. Tvärtom kan det funka som en morot – att se att det är värt att kämpa för värderingar man tror på 😊

    1. Precis. Alla som kämpat för t.ex. nya lagar för att livet ska bli bättre och tryggare, mer rättvist och vad det nu må vara har oftast gjort ett jättejobb som vi idag har nytta av. Jag vill förstås också kämpa för ett bättre samhälle och hoppas bidra med vad jag kan. En får aldrig ge upp. 😊

  5. Vad roligt att läsa ditt inlägg. Var jätteförtjust i Lotta då det begav sig och läste en för ett år sedan och bloggade om det. Var tvungen att kolla vad jag skrev. Gillade fortfarande med visst var det lite mossigt 🙂 Såg att du hade kommenterat. Då hade du fem eller sex böcker kvar att få tag i.

    1. Just det, det minns jag.
      Jag brukade smygläsa sent fastän jag borde sovit när jag fick nya böcker som barn. Och försökte låta bli att avslöja mig när jag skrattade åt tokigheterna Lotta hamnade i!
      Det är alltid lika kul att spana efter böckerna på loppis/second hand. De jag saknar har visst inte så många utgåvor så det ska bli spännande att se när jag hittar dem.

  6. Hahahaha, tänkte samma sak när jag läste din reflektion, vad ska Lottas mamma hjälpa honom med 😀 Men intressant ändå att läsa om hur man såg på saker på den tiden 🙂

    1. Det roliga är också att det som var så självklart då betraktas med helt andra ögon idag. Bara en eller två generationer senare. Skönt att vissa saker förändras. Som att passa upp på mannen på detta vis. 😉

    1. De sista Lotta-böckerna kom ju i slutet av 80-talet (och sista tror jag 91) men redan då måste de ju varit lite gammaldags. Fast jag som barn tänkte inte på det. Till skillnad från en del av mammas flickböcker som handlade om döttrar som t.ex. skulle sköta hem/syskon när mamman blev sjuk. De kunde jag inte med. 😃

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.