Den här ungdomsboken, Häxan och liljan, fick jag i rec.ex. för några veckor sedan. En Spanienresa och en del annan läsning kom emellan (som biblioteksböcker som behövdes läsas ut innan återlämning) innan tid fanns över. Ändå sköt jag den framför mig. Anledning? Jag gillar inte omslaget.
Idag äntligen blev det läge att ta tag i den. Inga undanflykter. Och den är ju spännande! Lättläst också. Jag är nästan klar nu några timmar senare. En bok för 9-12 år, även om jag tänker att det funkar fint med lite äldre barn också. Himlans fånigt att haka upp sig på omslaget. Men ibland blir det så här. Kanske är det bara jag som tycker omslaget är svårt att ta till sig av? Eller?
Skriva läsa leva 
Jag och min Julia gillar inte heller omslaget. Men kul att boken var bra, kanske något för min tioårige son?
Det är en serie, kallas Tidsväktarna, och genom en tidsresa hamnar ett syskonpar i renässansens Italien, de letar efter Leonardo da Vinci och hamnar i kniviga situationer som fångar mig så nog kan din son gilla den om sånt här kan tilltala honom. Välskrivna miljöer så en får sig en historielektion på köpet. 😉
Gud, så intressant! Jag gillar inte heller omslaget. Har gått omkring och trott att jag inte bryr mig om omslag och att det inte påverkar mig alls, men jag tror fan att jag har haft fel.
Bara att inse nu då, även du kan sälla dig till skaran ytligt folk där omslaget betyder allt! 😉
Jag har varit sjukt utseendefixerad gällande omslag sedan urminnes tider och fula böcker väljs bort om och om igen. Måhända att någon fuling slinker hem till hyllan ibland, men bara för att jag isf vet att den är bra. 😁