Händelserikt

Oktober har minst sagt varit händelserik. Jag har varit på kurs och spa, bott på hotell, läst bra böcker, sett bra filmer (varav en på bio) och redigerat en hel del på dystopimanuset. Så bear with me, för nu kommer en sammanfattning av denna månad.

Höstlig utsikt från tåg

Kurs
Jag var på skrivarkurs, i Gävle. Otroligt bra. Jag hade stor behållning av inslaget om att få läsaren att vilja följa ens karaktär. Nu räcker det inte med att bara ”gilla” karaktären, den ska locka till läsning på andra vis också. Även stor behållning av diskussion i grupp där jag delades in i sci-fi/dystopi-gruppen. Jag och tre killar/män. Jag som annars mest läst kvinnliga författare när det kommer till dessa genrer, men där satt jag, med kursens enda deltagande män i en och samma grupp. Givande diskussioner och problematiseringar av våra manus.

Kom nästan inte hem!
När resan hem tar åtta timmar längre än förväntat, då kan en bli rätt trött. Men så blev det när jag skulle ta mig hem på söndagen efter lördagens kursträff. Ni kanske hörde om stora svårigheter för tågen till och från Stockholm för några helger sedan? Jag var en av de drabbade. Fastnade i Örebro där mitt tåg blev inställt. 20 gradig värme och sol visserligen, men med en väska att konka på i en stad där alla butiker hade stängt. Vad gör en då? Jo, går på bio.

Och ännu en höstlig vy från tåg

Bio!
Jag gick och såg A Star is Born i väntan på att kunna åka hem. Och jösses vad bra. Lady Gaga var suverän. Kanske att Bradley Cooper kan ha varit snäppet bättre – eller så var de lika bra. Starka prestationer från båda i alla fall. En sorglig film ja absolut, men mest av allt, alldeles alldeles fantastiskt. Musiken var förstås en stor del av behållningen.

Redigerat
Med bra feedback från kursledaren att utgå från för manuset har det blivit en del redigerande under oktober. Inga långa pass, men några stunder här och där, och faktiskt en heldag. Närmre sex timmars arbete när jag varken hade jobb, träning eller annat inbokat. Jag arbetade om ett helt kapitel. Ändrade t.ex. ett par scener med fokus på att utkristallisera karaktärsdrag, men även med syfte att få läsaren att vilja just följa min protagonist än mer och skapa ett starkare driv i hela kapitlet.

Årsdag
Lillstrumpan, det vill säga katten, fyllde också år här under oktober, ett år. Hon får vara med på ett hörn. Om inte annat för att hon alltid fastnar på bild.

Spa
Med en övernattning på spahotell med en ljuvlig middagsbuffé på kvällen hade jag och andra halvan det riktigt mysigt och avkopplande. Inga behandlingar utan ”bara” bad på tak i varm tunna, bubbelbad, några längder i poolen och sköna bastustunder. Det gav en fin start på månaden.

Balans och obalans
Flera av utmattningens symtom från i våras har emellanåt varit ytterst påtagliga. Men jag har även känt mig typ pigg. Vissa dagar glömmer jag vad jag har för kod i porten, andra dagar har jag känt mig … nästan som mig själv – som jag var förr, typ alert.

Men. Den där tågresan. Att komma hem efter midnatt på grund av åtta timmars tågförseningar var inte bra. Det tog mig över en vecka att känna mig något sånär på banan igen. Det var ju inte som att jag kunde vara hemma och vila efter en sådan påfrestning – för det var just det var, trots mysigt biobesök.

Lever så smått igen
Ändå. Med mycket vila efter och emellan arbetsdagar/aktiviteter, och med kort hållna pass framför datorn för att inte överanstränga mig, har jag lyckats vara med på en jobb-AW och även dragit med andra halvan ut på middag. Helt ljuvligt att klara av att göra sådant igen.

Tonfisk med friterad risrulle – mycket gott!

Hoppas du haft en fin oktober. Och så håller vi väl tummarna för en fin november nu. Inte för kall, inte för regnig och inte för lång. 😉

Annons

1667 ord per dag

National Novel Writing Month. Förste november börjar den internationella skrivarmånaden NaNoWriMo, eller Nanon. Det innebär att du under november skriver ett manus med målet att nå 50 000 ord.

Så varje dag i november behöver du alltså skriva 1667 ord (cirka). Du kan delta i denna utmaning genom att registrera dig eller genom att göra din egen grej. Som registrerad deltagare får du skrivtips och pepp, möjlighet att träffa andra deltagare och om du når målet blir du kallad vinnare!

Jag deltog 2013. Och ”vann”. Just då passade ett deltagande bra. Jag pluggade och hade rätt gott om tid, och god ork, att skriva nästan 1700 ord per dag.

Att delta på riktigt var verkligen kul. Det jag skrev blev ett råmanus för en ungdomsbok och jag vill gärna ta vara på storyn någon gång. Men då skriver jag hellre om än harvar i en så gammal text. För jag har ju utvecklats skrivmässigt sedan dess.

Med hänsyn till att ha tid och ork skulle jag gärna delta igen (dock ej i år). Just den här sortens upplägg med lite press fungerar fint för mig – att bara skriva, få en framåtrörelse och inte peta och tänka för mycket. Men vi är ju alla olika. Hur tänker du kring Nanon, är det något som funkar/skulle funka för dig?

Läsminnesförlust

Efter Anna Jakobsson Lunds bok Czentes Omega och innan Nina Källmodins Den som står dig närmast och Elin Säfströms Sömnernas sömn läste jag en bok som jag helt glömt bort. Ruggigt jobbigt. Jag hade med den när jag åkte bort med andra halvan i början av oktober och minns att jag tänkte att den var stor, att den tog plats och var tung. Så vad i hela friden kan det ha varit för bok?

Lånehistoriken på biblioteket saknas, så det hjälpte ju inte. Hm …? To be continued!

Med ljus och lykta söker jag i minnesmörkret

Den som står dig närmast – Nina Källmodin

Den som står dig närmast (2018) är Nina Källmodins debut, en roman som blandar mejl, anteckningar, ett fåtal artiklar och sms för att föra berättelsen framåt. Ett intressant berättargrepp som gjorde mig nyfiken och som jag tycker fungerade fint.

Den som står dig närmast är en stark historia om flera kvinnors livsöden. Alma, den unga kvinnan som ville se hela världen, lämnar inte sin lägenhet och systern är tvungen att handla åt henne. En kärlekshistoria och berättelsen om ett barn nystas upp. Något gick väldigt fel och frågan om skuld och oskuld är central.

Nina Källmodins debut är gripande. Jag fångas av mejlen och anteckningarna, det finns en dynamik i dem som drar in mig i det som sker och skett. Genom ett nu i mejlen och i ett då i anteckningarna läggs pusslet till varför det är som det är. Bortsett från att jag störde mig på petitesser som korrfel blev det här en gripande och stundtals lite jobbig läsning. Berättelsen gick verkligen in under huden, såsom det sjuka i att aldrig gå ut, hur tankar kan ta över ett sinne och även det som uppdagas var ingen lätt sak att läsa. I övrigt en välskriven bok att rekommendera.

Stort tack till Winai Books för recensionsexemplaret!

Är du nyfiken och vill läsa mer eller köpa? Då hittar du Den som står dig närmast bl.a. här och här.

Augustprisnominerade barn- och ungdomsböcker

Då var det dags igen. För Augustpriset 2018 finns nu ett gäng nominerade böcker. Vill du veta vilka det är i kategorierna för vuxna/fack ta en titt på deras hemsida. Nedan har jag lagt in vilka som nominerats i kategorin barn och ungdom.

Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok

Gropen, Emma AdBåge, Rabén & Sjögren
Gropen är en livsbejakande hyllning till den fria leken bortom trygghetstänk och säkerhets-certifierade sandlådor. Med dråplig humor och suverän bildbehandling visas att fantasin gror i det obevakade och vilda. Med ett konsekvent barnperspektiv gestaltas barn som ett ”vi” som gör barndom på egna villkor mitt inför de vuxnas ängslan inför all denna urkraft. Aldrig har väl en bok om den grå skolvardagen varit så färgsprakande!

Vi kommer snart hem igen, Jessica Bab Bonde & Peter Bergting, Natur & Kultur
Kan man skriva poesi efter Auschwitz? Kan man teckna serier efter Förintelsen? Serieromanen Vi kommer snart hem igen berättar samma historia om och om igen. Det är vandringen mot döden, och förintelsens logik, där det till slut inte finns ord, berättelser eller poesi. Men mot det lyser i serierutorna varje överlevandes berättelse som ett fantastiskt undantag. Det är stor seriekonst. Svar ja.

Hemma hos Harald Henriksson, Uje Brandelius & Clara Dackenberg, Lilla Piratförlaget
Det här är bilderboken som ger ordet klassresenär en ny innebörd då barnet följer med sin mamma på städjobb i ett köpstarkt och politiskt medvetet medelklasshem. Läsaren tas från miljonprogram till medelklassidyll, och in sipprar längtan efter något mer och annat. Bild-berättandet är ekonomiskt och underskruvat, långt från den politiska barnbokens plakatkonst, och tvärtom tillåts barnets blick styra läsningen. Sällan har barnfattigdom skildrats så subtilt och med så utsökt öga för drabbande detaljer.

Rymlingarna, Kitty Crowther & Ulf Stark, Lilla Piratförlaget
Rakt och osentimentalt gestaltar Ulf Stark döden och livet, kärlek, vänskap och tillit över generationsgränserna. Det är humoristiskt, hädiskt och heligt om vartannat. Boken handlar om hur Lill-Gottfrid hjälper sin farfar fly från sjukhuset till sommarstugan, men också om den yttersta rymningen, döden. Lägg till det Kitty Crowthers naivistiska och koloristiska kritteckningar som ger verket ytterligare en dimension.

Regn, Anders Holmer, Natur & Kultur
I en bilderbok som lockar till eftertanke tas läsaren på en poetisk regnresa jorden runt. Det är stämningsbärande bilderbokskonst där varje uppslag överraskar med sin subtila humor, och för läsare till olika scener och landskap där regn kan komma i form av frön eller körsbärs-blom. Sparsmakade och finurliga haikurader stimulerar till fantasi och lekfullhet. Det är lätt att meditativt försjunka i Anders Holmers värld av regn. Vilket drömregn skulle du vilja gå
ut i?

Comedy Queen, Jenny Jägerfeld, Rabén & Sjögren
Comedy Queen är en bok som balanserar mellan skratt och gråt, och som handlar om att hitta tillbaka till livet efter djup sorg. I centrum står Sasha. Hennes överlevnadsstrategi är enkel: för att inte dö måste hon bli allt det hennes döda mamma inte var, hon måste bli en Comedy Queen! Allt är nattsvart hemskt och hejdlöst roligt på samma gång. På språksprakande prosa utvinns humor och livsglädje ur den djupaste sorg.

Av dessa har jag endast läst Jenny Jägerfelds Comedy Queen. Om jag uppfattar böckerna ovan rätt så är de flesta av dem någon sorts bilderböcker, varav en är en serieroman, vilket förklarar att jag inte uppmärksammat dem. I första hand läser jag inte bilderböcker (med några undantag) och inte heller så ofta böcker för barn under tolv år. Att Augustpriset delas ut för trettionde året och att kategorin för barn och unga representeras av, som det verkar, i huvudsak böcker för små/yngre barn, tycker jag känns trist. Som jag brukar säga, denna kategori för barn borde delas upp i en för yngre barn och en för äldre barn.

Vem vet, kanske detta att barnkonventionen blir svensk lag om ett drygt år kan påverka Augustprisets uppdelning. Så att större hänsyn tas till barnperspektivet och att priset bedöms utifrån barns olika behov. På så vis kan de som ansvarar för priset bidra till att göra ett beslutsunderlag som rättfärdigar en ny bedömning där alla barn inte dras över samma kam. En kan ju alltid hoppas.

Tankar om skrivande – tid, idéer och känslor

Eva funderade på detta med att skriva på sin blogg och lade upp några frågor som hon var nyfiken på att få svar på. Jag inspirerades till ett inlägg.

En liten enkät:

1. Hur många timmar om dagen vill du skriva? Om du fick välja fritt.
2. Efter ett avslutat skrivpass: tänker du främst på hur lång tid du satt, eller antal sidor/ord du fick gjorda eller vilken känsla du hade under passet?
3. När på dygnet kommer dina bästa idéer? Och vad gör du då?

Jag tycker det är svårt att svara på hur många timmar jag vill skriva. Om jag får välja helt fritt utan att tänka på att jag har ett arbete att gå till ungefär fyra dagar per vecka, eller att jag har en rygg som protesterar och en utmattning som begränsar hjärnan, så skulle jag vilja skriva tre till fem timmar om dagen. Jag är en snabbskrivande människa och kan få ur mig många ord och många sidor på korta stunder. Om jag i skrivandet inräknar redigeringstid också, för det är det som tar mest tid för mig, så lägger jag typ oändligt med tid på att redigera. (Matte är inte min grej och jag för ingen statistik på hur mycket tid jag faktiskt lägger på att skriva och/eller redigera.)

Jag är inte så petig med hur mycket jag gör under ett pass. (Sedan en dryg månad klarar jag vissa dagar nästan hela två timmar på ett pass – inklusive en minipaus.) Ibland räknar jag ord/sidor, men mest för skojs skull. Känslan är nog viktigare än än att räkna ut mängd. Och ofta känner jag mig rätt nöjd. Inte för att det alltid blir så bra (för så är det verkligen inte) utan för att jag faktiskt gjort något.

När mina bästa idéer kommer … Jag vet inte riktigt. När jag är ute kanske. Eller hemma? Är det konstigt att inte ha en aning? Jag får generell skrivinspiration av att vara ute i skogen och att åka bil på landsbygd, men det är ju inte som att jag skriver om vare sig skog eller landsbygd för det. Inspiration till det pågående manuset (dystopin) kan vara att jag ser något som kan relateras till manuset, en situation, en miljö eller en sak som någon detalj eller något annat som skulle passa in i texten. Eller så dyker bara en tanke upp till någon scen eller till en dialog, lite mer bara sådär. Jag kan nog inte säga att det sker mer dag, kväll eller morgon. Möjligen finns något mönster i det, men det har jag inte noterat.

Så jag säger som Eva, hur är det för dig?

Läst var det här

Att läsa går snabbare än att skriva om allt jag läser. Och flera böcker ligger och väntar. En kan liksom aldrig läsa färdigt.

Recensionsexemplar. Låneböcker. Det är vad läsningen utgörs mest av. Att köpa är nästan helt uteslutet på grund av bokplatsbrist.

Den som står dig närmast fick jag av Winai Books och Xirianas gåta har jag Pärlan förlag att tacka för. En bok för vuxna och en bok för barn.

En annan jag läst klart alldeles nyligen är Elin Säfströms senaste Sömnernas sömn. Annars har jag ett par böcker som jag blev intresserade av på bokmässan och som väntar på att bli lästa. Det svåra med läsningen nu när jag börjar ha mer ork till skrivandet är att faktiskt få till läsningen. Ett kärt bekymmer, men alltjämt ett bekymmer.

Framtidstankar om skrivande

På tal om det jag skrev i förra inlägget, om att gilla det en gör, så spinner jag vidare på det nu. Igår, den 15 oktober, var nämligen sista anmälningsdag för kurser på högskolor och universitet. Som vanligt gjorde jag några ansökningar. Distanskurser. Litteratur inriktad på ungdomsböcker. Och en kurs i skrivande.

Att faktiskt klara av studier igen är … underbart. Att ha en hjärna som förmår hantera stunder vid datorn och som kan koppla vad jag läser, vad jag gör och skriver, det är också underbart. Och inget jag någonsin igen kommer ta för givet. Jag hoppas åtminstone att jag aldrig glömmer hur otäckt det var att oförmå sådant som bara brukar fungera.

Med arbete på deltid finns utrymme för studier. Att det även finns ork tar jag inte för givet. Men som utvecklingen ser ut nu kommer det förmodligen finnas det. Och med både ork och tid vill jag fördjupa mig i skrivandet och litteraturen. En kurs på halvfart eller trekvartsfart är hanterbar.

Kanske undrar du om manusskrivandet blir lidande? Jag tror inte det. Jag har inte bråttom. Genom att läsa antingen en skrivarkurs, där fokus är ett eget projekt, eller genom att studera litteratur kan jag även utveckla mitt eget skrivande. Det jag också lär mig är att se andras skrivande, såsom att se hantverket liksom dess möjligheter till utveckling, och att ge välgrundad feedback på andras texter. För som jag skrivit i texten Om mig här på bloggen vill jag en dag arbeta med andras texter. Och jag känner mig allt säkrare på att kunna förverkliga det hyfsat snart.

Om inte utmattningen satt mitt liv på paus skulle jag varit denna verklighet lite närmre. På samma gång tycker jag utmattningen gett mig möjlighet att fördjupa mig i mitt eget och andras skrivande på ett sätt som gjort mig än mer rustad att tackla den uppgift jag vill ta mig an framöver – att stötta andra i att utveckla sina texter och sitt skrivande.

Vad är det man säger? Inget ont som inte för något gott med sig.

Gilla det en gör

Som utlovat kommer ännu ett inlägg om bokmässan. (Vet inte riktigt om bokmässan som källa att hämta inlägg ur är uttömd än.)

Jenny Jägerfeld, författare och psykolog, sa en så himla klok sak på ett seminarium att jag inte kan låta bli att skriva ett helt inlägg om det.

Eftersom Jägerfeld är aktuell med två nya böcker Comedy Queen och Blixtra, spraka, blända plus att hon anlitats som moderator, fanns hon med på flera programpunkter jag gick på. Hon sa många kloka saker, men det om att gilla det en gör fastnade lite extra.

När Jägerfeld och John Ajvide Lindqvist hade ett samtal om författarvåndor och wow-stunder lyfte hon detta med att tycka om det en gör, även om det emellanåt uppstår stunder av motstånd och våndor. Hon nämnde att hon gillar när saker i livet är mätbara, såsom känslan för det en sysslar med. Att jobba på posten var t.ex. 23 % okej, att jobba i kassan på biografen 37 % procent bra osv. Men att vara författare tyckte Jägerfeld kunde räknas upp till hundra procent.

Då började jag fundera på vad jag tyckt om olika jobb jag haft. Bottennappet måste ha varit marknadsundersökare via telefon. Det låg nog på max 15 %. Därefter har min känsla för jobben tack och lov blivit bättre. Lite knasigt dock att jobb som hotell- och kontorsstäderska legat på ungefär samma nivå som några av de jobb jag haft som utbildad socionom, med uppemot en 70-80 % känsla. Och mycket högre än så ligger jag faktiskt inte ens idag. Som tur är finns faktorer som fina kollegor som bidrar till att höja till en generell känsla av trivsel. Men annars är det ju själva arbetet som räknas.

Många av oss ligger väl knappast på topp varje stund, varje dag (eller?) men tänk KÄNSLAN av att tycka OM sitt arbete. Att kunna säga som Jenny Jägerfeld att den mätbara känslan är hundraprocentig … Wow, liksom! Då har en verkligen hamnat rätt.

Jenny Jägerfeld, John Ajvide Lindqvist och Jenny Aschenbrenner

När jag skriver befinner jag mig på en hundraprocentig känsla. När jag redigerar är jag nästan där. Och när jag funderar på mina manus är känslan uppe på topp. Jag gillar att läsa mina texter. Även om jag ser att allt inte är jättebra finns det en njutning i att JAG har skrivit det jag läser. Jag gillar att fundera på hur jag kan göra texten bättre även om det ibland är tungt. Men jag gillar det med, att allt inte flyter på. Och jag tillåter mig att ha ett motstånd, jag tillåter mig att låta bli att skriva i perioder, och känner att det är okej att det är så. Det skrivande liv jag befinner mig i nu, ger en mätbar känsla av att jag gillar det till nästan hela 100 %.

Så hur känner du för det du gör, eller det du gjort i arbetslivet? Hur står det sig mot känslan för ditt skrivande liv och din skrivarvardag? Är din känsla mätbar? Är du uppe i hundra?

Czentes Omega – Anna Jakobsson Lund

Czentes Omega (2018) är första delen i en serie om fem, en YA sci-fi. Den här boken har jag varit mycket nyfiken på och Anna Jakobsson Lund gjorde mig inte besviken.

Fem ungdomar från olika delar av universum går på Intergalaktiska akademien för unga som har begått olika brott. De fem vi följer svetsas samman av att de ingår i samma studiegrupp dit en ny elev kommer. Ett par av dem får chansen att vinna en tävling som ger möjlighet att göra karriär. Men självklart är det inte så enkelt. De som har satts på skolan för att få en ny chans, för att glömma det som varit, måste nu ta ställning till om de ska använda sina speciella kunskaper, det som gjort att de hamnat på skolan, för att rädda någon annan. Är det värt det?

I Czentes Omega berör Anna Jakobsson Lund sådant som vänskap, könsöverskridande identiteter, rasism, utanförskap och klass, för att nämna några teman boken präglas av, ämnen hon även berört i olika utsträckning i sina tidigare böcker. (t.ex. Equilibrium)

Anna Jakobsson Lunds författarskap har jag följt sedan hon på egen hand gav ut Tredje principen 2015, det vill säga hennes första bok, och jag tycker det skett en språklig, liksom dramaturgisk utveckling. Även i tidigare böcker har blädvändarfaktorn varit stark, men här fängslas jag än mer och intresset bibehålls starkt boken igenom. Karaktärerna och deras relationer väcker intresse som vanligt, och vissa känner jag mer för än andra. Världen, alltså rymden/universumet, är fantasieggande och mycket väl uppbyggt. Handlingen upplever jag som tajtare jämfört med föregående böcker och varje scen har en tydlig riktning och syfte. Språket som jag i speciellt de tidigaste böckerna kunde uppleva som lite väl fantasifullt har stramats upp. Jag upplever en språklig säkerhet och en stil som kännetecknar just Anna Jakobsson Lund och hennes specifika berättarröst.

Väl värt att nämna är även det snygga omslaget, något som kännetecknar samtliga av hennes böcker. I ett samtal med författaren på bokmässan (läs om det här) berättade hon att planen är att varje karaktär, av de fem vännerna, ska få ett eget omslag och även en egen färg.

Jag blev som sagt inte besviken på Czentes Omega, första boken i en kommande serie, en rymdsaga att se framemot. Är du nyfiken tycker jag att du ska ta en titt. Rekommenderas.

Stort tack till Anna Jakobsson Lund för recensionsexemplaret!

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Czentes Omega t.ex. här eller här.