Om att leva, Om att skriva

Framtidstankar om skrivande

På tal om det jag skrev i förra inlägget, om att gilla det en gör, så spinner jag vidare på det nu. Igår, den 15 oktober, var nämligen sista anmälningsdag för kurser på högskolor och universitet. Som vanligt gjorde jag några ansökningar. Distanskurser. Litteratur inriktad på ungdomsböcker. Och en kurs i skrivande.

Att faktiskt klara av studier igen är … underbart. Att ha en hjärna som förmår hantera stunder vid datorn och som kan koppla vad jag läser, vad jag gör och skriver, det är också underbart. Och inget jag någonsin igen kommer ta för givet. Jag hoppas åtminstone att jag aldrig glömmer hur otäckt det var att oförmå sådant som bara brukar fungera.

Med arbete på deltid finns utrymme för studier. Att det även finns ork tar jag inte för givet. Men som utvecklingen ser ut nu kommer det förmodligen finnas det. Och med både ork och tid vill jag fördjupa mig i skrivandet och litteraturen. En kurs på halvfart eller trekvartsfart är hanterbar.

Kanske undrar du om manusskrivandet blir lidande? Jag tror inte det. Jag har inte bråttom. Genom att läsa antingen en skrivarkurs, där fokus är ett eget projekt, eller genom att studera litteratur kan jag även utveckla mitt eget skrivande. Det jag också lär mig är att se andras skrivande, såsom att se hantverket liksom dess möjligheter till utveckling, och att ge välgrundad feedback på andras texter. För som jag skrivit i texten Om mig här på bloggen vill jag en dag arbeta med andras texter. Och jag känner mig allt säkrare på att kunna förverkliga det hyfsat snart.

Om inte utmattningen satt mitt liv på paus skulle jag varit denna verklighet lite närmre. På samma gång tycker jag utmattningen gett mig möjlighet att fördjupa mig i mitt eget och andras skrivande på ett sätt som gjort mig än mer rustad att tackla den uppgift jag vill ta mig an framöver – att stötta andra i att utveckla sina texter och sitt skrivande.

Vad är det man säger? Inget ont som inte för något gott med sig.

12 reaktioner till “Framtidstankar om skrivande”

  1. Vad härligt att du vet vad du vill göra och hur du ska komma dit. Och att du orkar! Dina egna manus kommer ju att bara att må bra av att du lär dig mer.

    1. Det känns bra att ha det här som mål och att jag äntligen på något vis känner att jag inte måste ha manuset klart NU. 😊 (Fast gärna i en inte alltför avlägsen framtid.)

    1. Tack, det känns verkligen som att det går åt rätt håll, om än med små steg. Gäller att vara försiktig. Och ja, att plugga sånt som intresserar är bland det bästa som finns. 😊

  2. Vad kul att plugga igen! Jag testade förra höstterminen men erkände mig besegrad av vardagen ganska snabbt. De där mysiga studiestunderna vägrade liksom infinna sig i det allmänna jobb- och familjekaoset. Men så har jag iofs ganska dålig karaktär, jag prioriterar alltid sömen ;).

    1. Visst är det kul att plugga! Fast sömn ska alltid prioriteras. Utan den laddar vi ur och slutar fungera. Eftersom jag inte råddar en familjevardag med barnaktiviteter och sånt finns det större möjlighet för den där studieron att infinna sig. Så bara hjärnan är med till våren (inga utmattningsbakslag) ska det nog gå att läsa en liten kurs.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.