Om att skriva

Skriva utan rep och kilar

När jag var på bokmässans seminarium med Aris Fioretos och Agnes Lidbeck talade de om skrivprocessen och hur deras skrivarvardag såg ut. Eftersom det handlade just om skrivande kom de också in på hur en kan hantera sitt eget skrivande som nybörjare.

Aris Fioretos fick frågan om skrivböcker och skrivkurser kan vara till hjälp, vilket han tyckte. Det jag gillade med det han sa var hans jämförelse med bergsklättring, att en person som är ny på skrivandet kan ha stor hjälp av olika guider, råd och tips men när man sedan skrivit ett tag då behövs inte det. Råden, böckerna, kurserna och tipsen liknade han vid en bergsklättrares utrustning, och att en bergsklättrare kan ha stor hjälp av det för att komma upp till toppen. Men det finns också de som kommit förbi det stadiet, de som kör helt fritt med endast en påse talk hängande runt midjan. (Vilket ju låter livsfarligt, men vi kanske kan bortse från det en lite stund, bara för sakens skull.)

Det han säger är hisnande. Inte enbart för att vi snackar höga höjder och det otäcka att falla ner, men jag gillade hur han tänkte här. Att skrivandet går att lära sig att hantera på det viset. Kanske kan vi likna talkpåsen med en eventuell förläggare och redaktör? Eller vad tänker du?

Om att läsa, Om att leva

I bokmässans fantastikfulla del

Det var inga långa stunder som spenderades bland bokmässans montrar. På morgonen vid nio, tio var det mycket lugnt och jag hade hoppats stöta på någon jag kände då, men troligen befann sig de flesta mässpersoner fortfarande på sina hotell – kanske vid någon härlig frukostbuffé – medan en annan passade på att njuta av de rätt folktomma ytorna innan seminarierna drog igång. Sedan gömde jag mig ju som sagt inne i seminariesalarna och hade inte riktigt ögonen på skaft för att spana bekantingar. Rätt skönt det med faktiskt, att luta sig tillbaka och tänka att om jag träffar någon jag känner så gör jag det. Och det gjorde jag.

Inte så tomt mässgolv på eftermiddagen

Men en person som jag aktivit letade reda på, som sålde sina böcker i Fantastikgränden, var Anna Jakobsson Lund aktuell med sin sprillans nya Czentes Omega, en sci-fi historia för unga och första delen av fem. Jag borde förstås ha tagit en bild, men jag tänkte inte på det då. Ni får nöja er med en bild på hennes bok. Boken hade jag läst ut bara någon dag innan och det var riktigt roligt att få prata om den.

Czentes Omega är Anna Jakobsson Lunds femte bok, samtliga utgivna av henne själv på egetstartat förlag. Vi pratade om hur snabbt hon skriver (första boken Tredje principen kom 2015) och att få ihop skrivande och arbetsliv. Denna überförfattare brödjobbar ju nämligen också, visserligen deltid, men ändå. Eftersom jag läst samtliga böcker tycker jag det är extra roligt att se utvecklingen, för jag tycker Annas skrivande utvecklats och denna sista överträffade förväntningarna. Annas förhoppning är att komma med nästa bok i serien redan till nästa bokmässa, och det skulle inte förvåna mig om hon lyckas genomföra det. Det jag kanske borde sagt när vi pratade är att jag hellre ser en välskriven bok, än något som kommit till lite för snabbt, men det säger väl sig självt.

Hur som helst. Jätteroligt att få en pratstund om skrivande och egetföretagande som författare, vad stipendier kan betyda för en utgivning och om hennes bok Czentes Omega – som förresten redan på fredagskvällen nästan var helt slutsåld. Om du är nyfiken på vad jag tyckte om den så kommer snart ett inlägg. Och om du läst den, vad tyckte du?