Om att leva

Sömnigt och sömnlöst

Ett symtom för utmattning är störd nattsömn. Jamen, det har även jag bekymmer med tänker du kanske. Och har du det ska du ta det på allvar.

Om en besvarar skanningsfrågor för utmattning och stress brukar en få fundera på om symtomen funnits i minst två veckor. Ärligt talat, hur många av oss reagerar redan efter två veckor? Snarare två månader. Och då har det oftast gått alldeles för långt. Men det går att åtgärda. Även om vägen tillbaka för det mesta kan vara rätt lång. Några veckor räcker sällan. Flera månader kan behövas, och det i proportion till hur illa däran du var av din utmattning.

Själv är jag superkänslig numera. Eller rättare sagt: Jag börjar bli superkänslig igen. Lite för mycket på jobbet och sådant jag annars inte skulle reagera nämnvärt på, eller ens fundera över, fastnar och poppar upp, om och om igen. Samma scener, dialoger och situationer går på repeat. På natten förstås. När jag borde sova, förstås. Och ja, det är jobbet som är boven i dramat. För hemma är det lugnt. Tack och lov!

Men jag tänker inte vänta i evigheter på att det ordnar sig. Jag vill inte att allt blir galet igen.

Jag vill inte riskera att jag inte klarar av att arbeta med datorn igen eller inte förmår att titta på tv eller lyssna på andra halvan när han berättar om sin dag. Jag vill inte ha yrsel och flimmer för ögonen. Jag vill inte ha släckta lampor i rummet på grund av ljuskänslighet. Jag vill inte låta bli att yoga för att jag inte klarar ansträngningen. Jag vill kunna åka spårvagn utan att få huvudvärk av att den gnisslar. Jag vill kunna träffa vänner utan att behöva sova efteråt. Jag vill kunna gå och handla och se var kortapparaten är – ja, jag vill inte vara blind för allt jag har framför mig. Och jag vill kunna skriva på mitt manus, när jag vill och så länge jag vill.

Alltså tänkte jag att jag tar ledigt i vår. För studier. På heltid.

Att studera innebär bland annat att jag genom olika kurser kan lägga fokus på mitt eget skrivande. På så vis förfogar jag över min tid och dess innehåll. Till skillnad från nu.

Håll tummarna för att det blir som jag vill. För det är andra gången sedan maj jag ber om studieledigt. Men jag vågar inte hoppas på att det blir lättvindigt eftersom svaret har dröjt. Så gissa om jag i flera nätter och dagar haft det både sömnlöst och sömnigt. Imorgon (måndag) ska jag få besked. Kanske börjar en ny process då. En med facket.

Annonser

9 reaktioner till “Sömnigt och sömnlöst”

  1. Det låter bra och klokt att du är uppmärksam på varningssignalerna. Det blir nog lätt så (talar av egen erfarenhet) att man efter dylika sjukdomar är mer uppmärksam på kroppens signaler och är noga med att inte ignorera dem igen. Frågan är väl om heltid studier funkar, så inte det är för mycket? Det kan väl bli en del press där med, tänker jag, med saker som ska in i tid osv. Var försiktig så du inte tar på dig mer än du borde ❤️ Vet att det är svårt när det är något roligt. Sköt om dig.

    1. Tack för kloka ord och omtanke. Studier på heltid är ju liksom aldrig studier på heltid, så som ett jobb är. Nu jobbar jag deltid, men det känns som heltid. Dessutom blir det studier på distans. Vilket jag alltid tyckt är lättare att hantera än de på plats. 🙂

  2. Åh, jag kommer att hålla tummarna under dagen, spännande att få höra hur det går för dig 🙂
    Blir oerhört peppad av det här inlägget, inte att det är på väg utför, men bara för att det är så skönt att läsa att du har koll och gör något åt situationen. Min koll är ärligt talat sådär, och nu känner jag än mer att det är dags att ta tag i arbetssituationen på allvar. Tack för ditt ärliga och fina inlägg 🙂

    1. Tack för att du säger det, att jag är din väckarklocka. Inte enkelt alltid att berätta om sådant som tynger en, men jag gillar att hitta lösningar och det här är något som jag tycker passar mig nu.
      Chefen min tyckte väl inte riktigt att det passade nu, men ett nej blev iaf ett kanske under samtalet och besked ska ges på torsdag. Jag kommer bita sönder naglarna i väntan (bildligt då, jag biter aldrig på naglar!).

  3. Håller alla tummar!! Där vi varit, där vill man inte vara igen…Jag har blivit markant bättre de sista veckorna och är så lycklig över det, samtidigt känner jag att det är så viktigt att LYSSNA på själen och kroppens signaler nu, och kämpar med det. Det vet jag att du också gör, och att fortsätta med det är det absolut viktigaste i detta skede. Klart att du ska kunna fortsätta att (äntligen) kunna skriva igen o s v. Stå på dig, nu när du orkar! HEJA; HEJA DIG!!!

    1. Ja, att inte klara av en massa saker är en skrämmande tanke som får mig att göra vad jag kan för att inte hamna där igen. Så jag lyssnar inåt och försöker tänka klokt. Men det är inte lätt. Och det vet ju du med. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.