Vad gäller litteratur är jag van vid att det oftast är rätt lyckliga slut i böckerna jag läser. Kanske beror det på att jag läser många ungdomsböcker. De bör tydligen skrivas på ett sådant sätt att någon form av hopp förmedlas, just för att de riktar sig till unga. Även här finns förstås undantag och vissa slut kan vara lite mer öppna, än kanske snarare eländiga. Å andra sidan, hur många eländiga slut har vi faktiskt i vuxenböckerna? Tenderar inte även de vara mer av de öppna slaget, om de nu inte är lyckliga?
Jag skulle i alla fall gärna vilja se ett lyckligt slut på frågan om att få studieledigt till våren (som jag skrev om nyligen). Dock verkar det slutet få vänta på sig. Ska jag kanske betrakta det hela som en uppföljare – för det är ju inte slut än – och att det jag befinner mig i nu är en sorts cliffhanger?
To be continued …
vill inte läsa alltför tungt för de små
Det är väl klokt.
Som sagt, jag håller tummarna! Du ska baskemej ha ett lyckligt slut på året som varit!
Tack för hållna tummar! Och jag tycker också mig vara förtjänt av ett lyckligt slut lite extra just nu. 😄