Böcker

Silvervägen – Stina Jackson

Förra året läste jag flera bokbloggar som gillade Stina Jacksons Silvervägen (2018). Att den också är utsedd till förra årets bästa kriminalroman gjorde mig än mer nyfiken. Och jo, visst var den bra. Men helt såld. Jag vet inte. Kanske var den för otäck för att jag verkligen skulle ”gilla” den. Bra, ja, absolut. Men det är här med spänning och deckare, det är bara inte riktigt min grej.

Lelles dotter försvann för tre år sedan på busshållplatsen på väg till sommarjobbet. Han ägnar de ljusa sommarnätterna åt att leta längs Silvervägen, dvs väg 95 som korsar landet från Skelleftåe till norska gränsen, och går förbi Arvidsjaur och Arjeplog. En ung tjej, Meja, och hennes psyksjuka och självmedicinerande mamma flyttar till en karl som bor mitt ute i ingenstans. Meja träffar en kille, någon som verkligen bryr sig om henne för en gångs skull. Och medan Lelle febrilt letar och Meja gläds över sin pojkvän försvinner ännu en tjej. En tjej lika gammal som den försvunna dottern och Meja.

Norrländska vidsträckta skogar, mygg och oändliga vägar. Så minns jag trakterna kring Silvervägen och det är den bild jag tycker Stina Jackson förmedlar. Det iner från myggorna runt öronen i sommarnatten som inte blir särskilt mörk, även om mörkret trycker i stugorna, dold bakom vackert målade väggar och bakom de som flagnar. Och mitt i skogen, finns en hemlighet. Väl bevarad och väl dold. Det kryper i mig när det går upp för mig hur det ligger till. Något jag inser rätt tidigt för att vara jag när det kommer till den här genren. Miss av författaren, eller gjort med mening? Eller så har jag blivit skarp och smart.

Karaktärerna fängslar, jag vill dem väl. Så väl att jag blir förbannad när det skiter sig. Jag tänker att det aldrig kommer gå vägen. Men så gör det det. Förstås. Tur det. Annars hade jag kastat ut biblioteksboken från balkongen, ut i snömodden som låg här för någon helg sedan.

Väl skrivet, med hög bladvändarfaktor. Men helt såld? Nej. Jag tror jag tar en paus från spänningsromanerna nu. Är du nyfiken på Silvervägen tycker jag absolut att du ska ta dig en titt. Det är ju oftast roligt att läsa böcker som anses lite extra bra av någon jury av något slag. Om inte annat kan en fundera på varför just den boken blev vald. Rekommenderas.

Vill du läsa mer om Silvervägen eller köpa? Du hittar den bl.a. här och här. Utgiven av Albert Bonniers Förlag.

Annonser

15 reaktioner till “Silvervägen – Stina Jackson”

  1. Jag väljer bort många böcker jag annars skulle ha läst om det inte vore för att jag har så svårt för när något riktigt hemskt händer barn/ungdomar. (Jag vet, jag får välja bort mycket;) Men nu blev jag faktiskt lite sugen på att läsa just Silvervägen utifrån hur du beskriver den. Så jag får väl se, helt enkelt, och precis som du beskriver är det ju en bok man hört mycket gott om.

  2. Tycker att Leffe och Meja och den norrländska miljön var jättefint gestaltade. Själva spänningen kommer oftast i andra hand för mig.

    1. Ja, just det. Har inte ens tänkt på det. Jag är inte ute efter spänning utan efter historier som fångar. Och det gjorde den ju verkligen. 🙂
      Men nu får de ändå vila lite. Spänningsromanerna och kriminalarna.. De kryper in under huden lite för bra oftast.

  3. Jag började läsa den innan mitt storytelabonnemang gick ut, men hann aldrig avsluta den. Men hann Åtminstone förstå vad alla menar med att den är fint skriven, språket mm. För det var verkligen stämningsfullt skildrat. Jag vill nog läsa klart den tänker jag nu när jag läser din recension. Ska bara vänta tills hypen lagt sig så jag kan få tag på den på bibblan utan att behöva betala för en reservation. 🙂

    1. Jag hade inte kunnat låta bli att läsa klart den. Den var både för fängslande och för välskriven för det.
      Så ni får betala för reservationerna alltså? Det kommer väl bli så här med gissar jag men tills dess fortsätter jag reservera ungefär varje titel som intresserar mig. Skulle inte låna hälften så många böcker utan den (gratis)möjligheten.😉

        1. Ja 40 reservationer är ju en del ändå. Jag vet inte hur många titlar som köps in av de som är populära men nu, efter tre månader, kan jag hämta ut en extremt populär bok. Som hade över 150 pers i kö när det begav sig. Fast nu har jag tappat lite av intresset … 😄

  4. Jag kan förstå vad du menar med amerikaniseringen. Tänker däremot mest på hemskolningen. Det är trots allt skolplikt i Sverige och att få till en full skolgång hemma för tre friska barn utan diagnos skulle lett till socialtjänstens inblandning och barnen skulle förmodligen satts i skola på något vis. Tycker du gör en jättebra analys annars över det som skavde, det som gjorde att jag inte blev helt såld. Överlag dock välskrivet och trovärdigt nog, för en debut. Vi snackar ju trots allt knasig fiktion där det värsta händer. 😉
    Jag gillade också Lelleavsnitten mest. De kändes autentiska.

  5. Jag kommenterade just på en annan blogg att jag också, efter just Silvervägen, ska låta deckarna vara ett tag. Har inte något med just den boken att göra men det är inte riktigt min genre längre.

    1. Vilket lustigt sammanträffande. 😜 Silvervägen var helt klart läsvärd men ändå känner jag att den blir min sista i genren. Ja, inte för alltid. Vet några som intresserar mig men längre fram då. 🙂

  6. Har läst och tyckte mycket om avsnitten som handlade om Lelle. Det var gripande och stämningsfullt för mig, hur han åkte omkring på vägarna om nätterna för att leta efter sin försvunna dotter. Så många lager där att läsa in mellan raderna. Hade faktiskt kunnat nöja mig med just den berättelsen, och skippat spänningsmomentet med prepperfamiljen, etc. Kändes inte riktigt som om det tillhörde samma berättelse (och eftersom att jag är uppvuxen på en ort vid Silvervägen tyckte jag inte heller att det kändes autentiskt, utan snarare som en amerikaniserad version av norrland, och det är jag en liten gnutta allergisk mot). MEN, det är en ovanligt lyckad bok ändå, imponerande som debut tycker jag.
    (Nu Spolerfri kommentar 😀 //Mvh Hatarspoilers )

    1. Visst är det en bra debut, även om jag kan förstå vad du menar med amerikakänslan. Själv tyckte jag att det med hemskolning kändes osvenskt och inte helt trovärdigt med tanke på att vi har skolplikt i Sverige och att hålla tre barn hemma som är friska och utan diagnoser verkar inte troligt eftersom då ligger både skola och socialtjänst på för att få barnen till skolan.
      Och ja, visst är avsnitten med Lelle riktigt bra. De grep också tag i mig och hade varit fullt tillräckliga ändå för storyn utan vissa andra inslag.
      (Btw så kan vi bilda klubb. Jag avskyr också spoilers och har så gott som slutat läsa baksidestexter eftersom otroligt många böcker spoilar handling som ligger mer än halvvägs in i boken. Måste det spoilas för att fånga läsare kanske boken skulle börjat senare?! 😉 )

      1. Jag läser inte heller baksidestexter, och när sambon kollar på filmtrailer blir det att typ blunda och hålla för öronen (känns ju jättebalanserat). Tycker filmtrailrar är helt omöjliga!

        1. Filmtrailers på bio funkar att se eftersom jag ju oftast ändå inte kommer se de filmerna ändå. Men annars är jag som du och undviker att få veta för mycket. Och visst är filmtrailers värre än baksidestexter? Känns som de avslöjar allt. Jag vill ju se/läsa och bli överraskad.

Lämna ett svar till Skriva läsa leva Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.