Om att skriva

Ord och tid i redigerandets eviga loop

De där 20 sidorna jag skulle lämna in till kursen i måndags fick jag verkligen kämpa med. Eller kämpa och kämpa. De krävde – som sagt – lite mer än lätt redigering med enklare puts. Här var det på med grovhandskarna och gräva runt som gällde. Och jag fick ihop det. Typ. Skippade de sista tre, fyra sidorna och funderar på om de ens ska vara med. Men den frågan överlät jag till viss del till kursledaren att hjälpa mig med. Det blev i alla fall en inlämning på nitton sidor eftersom de andra sidorna växte en aning vid omredigeringen.

Idag är jag själaglad över att jag har skrivit. Helt nytt. Visserligen bara en bakgrundsscen som inte kommer med i manuset, men det är så roligt att skriva nytt. Att ge sig hän åt karaktärerna och låta handlingen löpa fritt. Inga krav. Bara skriv. Och att jag är själaglad beror inte endast på att jag skrivit, utan också för att jag idag är jättetrött. Vaknade före fyra inatt och tänkte på en sak som inte riktigt ville släppa. Sådant händer mer sällan nu tack och lov, men när det väl blir … ja, gissa om ögonen går i kors.

Så. Jag avslutar med en räkna-ord-bild. Bara för att jag blev så glad över att jag har skrivit, kunde jag inte låta bli att räkna ord och tid. Bilden kanske kan uppfattas som skryt. För egen del är den mer ett bevis på att ”hey, jag har skrivit, och jag har skrivit med flyt!”

Jag har turen att skriva snabbt. Och visst kanske det som går snabbt ibland ger lite extra redigeringstid, men jag tror inte riktigt på det direkta sambandet. För ofta, när jag skrivit något med superflyt och bra känsla, då blir det också mindre att redigera. Redigerarbitarna är de som varit lite mer svåra att få till från start. Och sedan har vi det allmänna redigerandet för att göra texten vassare, bättre, tajtare och tydligare. Och det som kommer efter respons med poängterade brister och styrkor. Ja, redigerandet kan pågå i oändlighet, just för att det går att redigera med olika redigerarinsatser vid olika tillfällen. Och jag som redigerat i evighet tyckte det var så himla gôtt att få skriva lite. Så därav min ”skryt-bild”. 😉

Hoppas det går bra för er med redigerandet och skrivandet. Och vad tror ni om sambandet, skriva snabbt och redigera (mer). Fort och fel? Eller?

Annonser

10 reaktioner till “Ord och tid i redigerandets eviga loop”

  1. Klart att du ska vara glad, och det finns väl inget fel i att få skylta med det? Tvärtom, delad glädje är ju dubbel glädje, och jag hejar på här:) Känner igen mig totalt, visst är det skönt att bara få skriva på, särskilt när det går lätt! Gjort exakt samma sak idag, var så glad när jag började, men påmindes sedan om en sak jag glömt: jag skrev om min småbarnsmamma, som ofta känner sig misslyckad och deppig. Och när jag sedan lämnade datorn hade jag hamnat i samma sinnesstämning. Hade faktiskt glömt att jag brukade dras med så när jag kommer in i skrivandet…Jag håller med om att när man är inne i flytet blir det mindre att fixa till sedan. Det jag börjat testa nu är att redigera mindre på vägen så att säga än jag gjorde med Skuggvinter, för nu vet jag hur himla många välredigerade kapitel som raderas…Samtidigt som jag lärde mig otroligt mycket på det, det var ju så jag blev bättre på att skriva. Ser man det så, och det bör man nog göra för att stå ut med alla omskrivningar, så är egentligen ingen skriv-tid bortkastad tid.

    1. Precis, jag tänker så med. Ingen skrivtid är förlorad skrivtid.
      Och nog kan jag känna igen att jag tar över mina karaktärers sinnesstämning. Lite tungt med dystopi och omöjligheterna jag utsätter dem för ibland. Men det är ändå en go känsla mitt i allt. Jag trivs så bra med dem. Och jag försöker ju se till att de får det bättre. 😉
      Att skriva snabbt/vara snabbskrivare har jag upptäckt sticker i vissas ögon. Vi är olika och vi skriver olika. Jag tycker mest det är intressant med hur andra gör bara. 🙂

  2. Inte ditt problem om det sticker i andras ögon 😉 Visst är vi olika och skriver olika, OCH har olika perioder. Och dagar. Ibland är det som en dans och andra gånger hur segt som helst. Dock tycker jag att jag märker att det flyter på mycket oftare än för några år sedan, och hoppas att det är ett tecken på vana. Det är väl därför etablerade författare kan skriva bok på bok, ofta i beundransvärd takt, tycker jag. Man blir bättre på det hantverk man utövar, helt enkelt. Det, och all tid de investerar i det förstås;) Kanske dumt skrivet, något som är självklart, jag vet inte, är inte etablerad ännu 🙂 Och jättetrött, jag med. Kvart i fem tycker min kropp tydligen att jag ska vakna nu, det är det nya. Lite väl tidigt när man fortfarande är lätt utmattad.

    1. Jag tror absolut att vana och erfarenhet snabbar upp. Inte alls dumt att lyfta och fundera kring. Prata skrivande kan jag göra framlänges och baklänges. Hittills har jag iaf inte tröttnat på det. 🙂
      Trötthet och orytm på dygnet ja. Eftersom jag är så trött på kvällarna somnar jag ofta vid tio, senast halv elva. Vaknar för tidigt och är ändå trött fast jag sovit bra på natten. Men det är bättre nu än för några månader sedan. För att inte tala om hur galet det var i våras. Så. Framsteg och bättring. Jag är tacksam. 🙂

  3. Härligt att få ge sig hän åt karaktärerna 🙂
    Jag tror att det är bra att prova på att skriva både fort och sakta och ta redigeringen som den behövs, men att man sedan väljer sitt sätt utan att tro att det skulle vara sämre än det andra sättet. Jag skriver långsamt och sedan behöver jag också redigera mycket, det vill säga jag behöver ta bort scener och skriva till nya, och lite putsande. Men jag har ju så kul när jag skriver långsamt och njuter när jag får till en bra mening. Så det får vara mitt sätt, även om jag skriver mycket som inte behövs senare.

    1. Ja, jättehärligt att bara hänga med dem. 🙂
      Det låter så härligt det du beskriver. Det långsamma och kanske mer eftertänksamma. Jag kan känna mig nöjd när en mening blir bra men det är sällan jag lägger stor tankeverksamhet på ord och formuleringar. Visst vill jag ha ett bra språk (korrekt meningsbyggnad, undvika upprepningar och överflödiga ord osv) och en stil som passar det jag skriver och så (rätt ord för rätt stämning odyl)men jag känner mig inte som någon ordkonstnär direkt. Är mer sådan att jag njuter av att checka av en scen. 😉

  4. Grattis till en bra skrivtid! Jag tycker det är helt i sin ordning att skryta. För ingen annan än du själv vet hur bra du är! 🙂

    Det där med sambandet skriva fort eller långsamt – där är jag nog mer långsam. Ibland suger jag på meningen jag ska skriva om den verkligen passar in i just den där scenen. Men jag kan vara velig och undrar ibland kan man skriva så här?

    Just nu är jag själv i redigeringsfasen av min andra bok och manuset har jag fått tillbaka av lektören Anna-Carin Svanå som gått i Ann Ljungbergs skola. Jag har bytt lektör efter förra boken, då jag inte var nöjd med den korrekturläsningen.

    Har du en titel på din bok?
    Lycka till på din redigering! 🙂

    1. Tack, för att du säger så. Lite ”skryt” kan allt vara på sin plats ibland. 🙂
      Visst kan jag också vara velig och undra om det jag skriver är rätt eller korrekt.
      Att redigera efter ett lektörsutlåtande tänker jag är till stor hjälp. Trist att första lektören du hade inte blev som du förväntat.
      Nej, ingen titel. Är inte bra alls på att komma på sådant. Hur gör du med det? Kommer på själv eller tar hjälp?
      Tack! Lycka till du med! 🙂

      1. Tack tack! 🙂 Ja, den här nya lektören är superduktig. Jag har använt mig av henne som manuscoach med och skickat henne ett par kapitel i taget. Det har blivit dyrt, men värt varenda krona.

        När det kommer till att hitta på en titel, så har jag gjort en sammanfattning på hela manuset i en enda mening. Som med första boken Livet blir aldrig som jag tänkt, den boken handlar om skilsmässa, svek, vänskap mm – ja, om själva livet. Titeln satte jag ganska snabbt här, men nu i andra boken tog det längre tid med titeln. Det jag ville var att själv ordet LIVET skulle finnas med i alla tre böckerna. Och var utspelar sig andra boken – jo, i Toscana. Då blev titeln Drömlivet i Toscana. Så går jag till väga när jag ska sätta en titel. Sedan researcher jag så ingen annan har just min titel. 🙂

        1. Smart att hitta en röd tråd så när det är flera delar. Och ja,att spegla bokens innehåll på något sätt känns ju självklart. Ändå tycker jag det är svårt. Vi har talang för olika saker bara. Tack för att du delade med dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.