Om att leva

Fördriver tiden och skräms av Carl Larsson

Kursdags igen. Sist låg uppskottade snöhögar på över två meter på gatorna här i Gävle. Den här gången är det sol och värme som utmärker besöket. 14 plusgrader.

Eftersom jag tar ledigt från datorn på de här resorna har jag gott om tid att utforska. Till fots. Centrala stan är avverkad liksom Boulongerparken och de gamla stadskvarteren som har 400 år på nacken. Även hamn- och gamla Gevalias fabriksområde har utforskats. Så även Länsmuseet.

Men där var det en ny konstutställning som lockade. ”Du är inte ensam.” Ella Tillema. Stora oljemålningar bl.a. Är svag för fotolika sådana så det var bara att masa sig dit. Och jag blev inte besviken.

Bilden på barnet var en av hennes stora målningar. Suggestiva, färgstarka fascinerande och tänkvärda. Handlade t.ex. om makt och rädslor.

Dessutom tog jag en tur upp i muséet och spanade in den permamenta konstutställningen som jag kikade på i höstas. Tyckte den var värd en titt till. Det är ju som med omläsning av böcker. Något nytt finns alltid att upptäcka.

Solen låg över en enorm tavla av Carl Larsson. ”Fru Dora Lamm och hennes två äldsta söner.” Solen och skuggorna över den fick mig att stanna upp. Dels med en fundering över hur konst mår av att utsättas av ljus på så sätt (fast de på muséet har väl koll) dels för att skuggorna från fönstret och en staty gjorde tavlan annorlunda.

Som bekant är ju Carl Larssons tavlor rätt lätta att ta till sig. Tycker jag i alla fall. Med skuggorna här blev det … obehagligt. Eller är det bara jag som tycker det ligger något skräckfyllt över bilden? Jag satt kvar en stund och såg hur skuggorna flyttade sig över tavlan. När jag kom in i salen låg kvinnans huvud i skugga. En stund senare hade det lilla barnet i hennes famn fått huvudet kapat.

En rysare eller vad?! Jag kommer nog inte riktigt kunna se på Carl Larssons tavlor med samma blick som förut. Nya upptäckter, nya insikter. Inte alltid av godo. 😉

Annonser

2 reaktioner till “Fördriver tiden och skräms av Carl Larsson”

  1. Vad roligt att läsa om ditt strövtåg i Gävle. Jag föddes där och bodde många år där som ung. Är sällan där numera, men tog mig dit för tre år sedan och sprang Vårruset. En speciell känsla att springa på gator man känt en gång.

Lämna ett svar till Skriva läsa leva Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.