Om att leva, Om att skriva

En snigel på ögat kanske

Vi verkar vara ett slitet gäng, vi som skriver. Tuffa förhållanden på alla möjliga håll som påverkar ork och hälsa. Jag rensar bort bloggar som inte någon skrivit i på flera månader och undrar hur alla mår. Jag mår visserligen bättre men bloggar mindre ofta för att energin saknas. Och när energi saknas blir en lättretlig. Och jag blev hyfsat irriterad över ett par kommentarer jag fick IRL förra veckan och tänkte att inte gör det saken bättre, vad andra säger, när många kämpar med att få ihop sitt skrivande och sitt liv.

Alla som skriver vet att det tar tid att få ihop ett bokmanus. Speciellt det där första. Som ofta blir refuserat. Och då skriver många om. Många skriver nytt. Då tar det tid igen. En självklarhet som vi som skrivit ett tag känner till.

En del vill dessutom ha skrivlust och skriver nästan bara då. Och jo, det kan underlätta men själv styrs jag inte så mycket av det.

När det kommer till skrivandet finns en vits med att det tar tid och att låta det ta tid. Alla med erfarenhet säger att texten blir bättre om man jobbar igenom den efter att den fått ligga till sig ett tag. Jag kan bara hålla med. För att inte tala om nyttan med duktiga testläsare och lektörer. Har manuset även gått till förlag kanske det dröjer uppemot sex månader innan besked ges om manuset är intressant och bör jobbas om, går vidare eller refuseras.

Tålamodsprövande minst sagt. Jag hade gärna sett att jag debuterat för ett par år sedan. Envishet är en bra egenskap för att stå ut. Liksom förmågan att bita ihop när en är trött och inte säga något skarpt till de som är okunniga om skrivprocessen. Som i förra veckan när jag fick höra ett par ”dumheter” i stil med Du som hållit på och skrivit så länge, ska det inte bli något av det snart? Självklart kan folk få undra, men ibland är det bara jobbigt med sådana kommenterer, dessutom i ett tonfall som kändes lite … trist.

Vänta bara. En dag så. Då kan vi alla som kämpat med den där debuten ha vår release och nåde den som sagt något dumt … om den inte köper en bok då … En snigel* på ögat borde den få. Eller något sådant. 😉

Redigering ett manus anno 2017.

*Ni minns väl snigel-på-ögat-filmen som handlade om en annan dumhet. Tycker det passar bra här. Snigel för att det tar tid. På ögat för att de inte ser/sett vidden av ansträngningen det tagit att få till den där första boken. Och nej, alla måste inte fatta det, men lite ödmjuket inför hantverket, liksom respekt för författaren, kan vara på sin plats.

Annonser

10 reaktioner till “En snigel på ögat kanske”

  1. Ja det är sannerligen tålamodsprövande med skrivandet. Jag kan ibland tänka att jag längtar efter att bli refuserad, för då har jag åtminstone nått den milstolpen. Än så länge har jag inte ens skrivit färdigt och skickat in något. Men det är ju en lång process bara att nå till den där punkten då man inser att man verkligen vill satsa och inte bara skriva för byrålådan. Tråkigt med sådana kommentarer tycker jag, de förminskar liksom allt jobb som ligger bakom bokskrivandet.

    1. Jag förstår precis vad du menar med att få refusering. Själv räknade jag inte direkt med att bli vald (även om det hade varit roligt) någon av de två gånger jag hittills skickat in. Så med vetskapen om hur svårt det är och att refuseringar hör till gjorde att det kändes ok ändå. 😊
      Bra med insikten, att det är en lång process för så gott som varje del. Byrålådsskrivandet ägnade jag mig åt fram tills för ca tio år sedan. Då insåg jag att mitt skrivande utvecklats och att jag kunde utveckla mina texter ännu mer. Så med ett ett par vettiga kurser till hjälp – som gett en rejäl skjuts framåt! – är jag snart där. 🙂
      Det var förmodligen det jag kände att kommentareren förminskade mödan och allt jobb som fortfarande läggs.
      Håller tummarna för kommande steg i din process, som att skicka till förlag. Vem vet kanske det blir första gången gillt?! 😉

  2. Hehe, ett slitet gäng, ja. De som säger så vet inte vad de pratar om, det är därför de uttalar sig så dumt. Man kanske borde kontra och fråga hur det går för dem att uppfylla sina livsdrömmar? De är ju typ samma sak. Och lägga en snigel i ögat på dem om de inte kan svara 😉

    1. Ja,, det är väl just därför, att de inte begriper som det kommer ut tokigheter. Skulle gärna vilja kontra med något sådant. Få se om jag lyckas hålla det i bakhuvudet till en annan gång. 😄

  3. Men så dumt, att säga så till någon som lever sin dröm? För det är ju det en gör tycker jag, även om det där kontraktet inte finns ännu. Håller med Louise, om kontringen alltså. Folk som låter så där har sällan satsat, men vinner således inte heller.

    1. Att sätta sig in i andras perspektiv är svårt och många säger saker utan att tänka på hur det mottages. Men även med det i bakhuvudet blir jag irriterad. Antar att det egna ifrågasättandet kring kämpandet (satsandet som extra ledighet osv) med att uppnå drömmen låg lite för nära i det här fallet.

  4. Jag har också fått höra rätt jobbiga kommentarer, som att jag kan glömma att tro att jag kan komma ut med en bok – för nu har jag hållit på att skriva alldeles för länge utan att det har blivit något.
    Louise har ett bra recept 🙂 Ska försöka komma ihåg den.

    1. Usch vad jobbigt. Som om desto längre skulle försämra möjligheten. Knasigt.
      Louise är klok. Jag hoppas också kunna försöka ha med mig det konceptet om/när sånt här händer.

Lämna ett svar till Skriva läsa leva Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.