Om att läsa

Få vad som förväntas

Om en genre kallas feel good, då förväntar jag mig feel good. Ingredienserna ska vara kärlek, vänskap och relationer med komplikationer. Gärna lite charmig humor, en sådan där som får mig att småle snarare än att brista ut i gapskratt. Lite sorgligt kan det också vara, men inte tragiskt.

Feel good är inte min favoritgenre. Ofta har jag fått böcker i händerna som varit puttenuttiga, ja, alltså rätt fåniga i mina ögon. Jag har ibland tyckt att det saknats trovärdighet, tänkt att så mesig kan väl ingen människa vara, eller så naiv. Bland annat.

En feel good jag hört mycket gott om och som jag satte upp mig på väntelista för på biblioteket föll mig inte alls i smaken när jag väl fick läsa den. Jag tyckte den var enkelspårig och jag tappade intresset för handlingen rätt snabbt men gav den 100 sidor innan jag lade bort den. Jag har inget att invända i övrigt kring den, då jag tyckte karaktärerna var sympatiska (dock inte så intressanta), och jag tyckte den var välskriven.

En annan feel good jag fick att läsa för ett tag sedan uppfattade jag inte alls som feel good och undrade hur sjutton de som marknadsfört den tänkt. Om jag fått en annan genreklassning kanske jag skulle gått in i läsningen med en annan ingång och kunnat svälja att boken var som den var. För det här var inte en bok jag tyckte om. Jag tyckte den saknade många av de kvaliteter jag efterfrågar. Som en röd tråd. Den uppstod alldeles för långt in i handlingen. Jag saknade en tydlig riktning (del av den där röda tråden) och ett syfte. Förstod inte karaktärernas intentioner förrän efter mycket om och men och upplevde att handlingen var fragmentarisk. Måhända att jag haft lite mer överseende med det jag betraktar som brister om jag från början förstått att detta var en annan sorts bok. En mer experiementell sådan. För då hade jag kunnat acceptera att den inte följde vissa mönster. Under förutsättning att jag tycker frångåendet av genre- och romanmallen gjorts snyggt. Det tyckte jag inte.

Tyvärr vet jag inte riktigt vad jag borde klassificerat denna så kallade feel good som. För jag tycker inte den passade in som relationsroman eller spänning heller. Någon sorts svart humoristisk dick-lit kanske? Om jag fått den presenterad som det hade jag å andra sidan inte intresserat mig för den.

Förväntningar och hur de möts påverkar min läsning jättemycket för huruvida jag läser vidare eller inte. Gissar att det är så för fler. Eller vad tänker du?

Annonser

2 reaktioner till “Få vad som förväntas”

  1. Blir jättenyfiken på vilka böckerna är 😀 Men läser sällan feelgood, och vet egentligen inte riktigt hur det ska vara.
    Läsarkontrakt är jätteviktigt, och jättesvårt. Skriver man uttalat i en genre så är det viktigt att också följa den, samtidigt som det är helt ok att låna element ur en genre men skriva något helt annat men då ska det också framgå tycker jag så man inte tror att man läser tex romance och så får dom inte varandra på slutet.
    Hörde en lektör i någon brittisk författarpodd, och det vanligaste hon skrev i sina utlåtanden var (fritt översatt) att ”början är problematisk”, i det att författaren skriver tex superspännande i vad som visar sig vara något annat än en spänningsroman och så går man fel in i läsningen (och blir således besviken). Intressant.

    1. Att låna element från andra genrer kan ju skapa en spännande handling som är både annorlunda och unik. Helt ok, bara läsaren är med på det.
      Jag håller böckerna lite hemliga den här gången. Kände för att inte dissa högt liksom. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.