Om att skriva

Uppiggande lektörsläsning

Jag fick ju möjlighet att få manuset gratis lektörsläst genom ett gäng lektörer under utbildning. Och häromveckan fick jag utlåtandet från en av de blivande lektörerna. Det var på 13 sidor, fyllt med matnyttigheter. Fast utan större överaskningar.

Vad innebär det?

Att jag har koll? Njae, det vill jag inte påstå. Snarare betyder det att den kurs jag går sedan i höstas – som lett till att första halva manuset är redigerat med hjälp av kommentarer från kursledare – har gett mig vissa insikter som jag annars skulle saknat. Insikter som inneburit redigering som hittills stärkt upp första halvan av manuset och att jag behöver göra samma sak med andra halvan.

På detaljnivå får jag fortfarande jättemycket av kursledaren. I utlåtandet var det mer de stora dragen som fick sig en genomkörare. Eller som lektören ungefär uttryckte det, att andra halvan inte är dålig, men bleknar i jämförelse med första halvan som är oerhört välskriven. (Yay!) Och det var precis det jag hoppades, att det skulle märkas att jag gjort ändringar som gjort manuset vassare. Så den feedbacken är jag jättenöjd med.

Annars fanns funderingar på dramaturgi, att något kan behöva flyttas för bättre balans mot slutet. Och, precis som lektören på förlaget från i våras hade uttryckt det, att fler hinder som gör det mer spännande behövs, bland annat för att karaktärerna inte ska komma undan för lätt. Något även kursledaren framhållit. Så det är också en sak jag ändrar. Själv är jag sådan att jag kan bli trött på ur askan in i elden scenarier som aldrig tar slut, men försöker ge vad som efterfrågats. Tre personer kan liksom inte ha fel.

Av de positiva utropen tar jag speciellt med mig dessa två:

Det är ett fantastiskt stycke och det kryllar av dem i den första delen av ditt manus!
Något som du är otroligt bra på är beskrivningar och gestaltning.

Att jag jag skriver ner just dessa och delar med mig av dem är för att ibland känns det galet trögt. Det går långsamt, jag skriver om och undrar om det blir bättre. Emellanåt har jag svårt att se vad jag gör, detaljer står i vägen för helheten och ja, även tvärtom kanske? Du hör, jag vet inte ens vad jag menar. Eller tänker.

Så med lite (mycket) mer tid hoppas jag få ihop det här evighetsmanuset (har jag sagt att jag hållt på typ i sju år – även om det inneburit mer/mindre intensivt redigerande över tid) och att jag hittar ett förlag som vill satsa och, förstås, läsare. Min förhoppning är att läsarna ska tycka som lektören: Boken har en story som är oerhört intressant och jag hade svårt att lägga den ifrån mig.

Well, well. Fortsättning följer.

Önskar er alla en trevlig påskhelg!

9 reaktioner till “Uppiggande lektörsläsning”

  1. Först och främst; GRATTIS till det fina utlåtandet! (Och, handlar det om det manus jag läst)? Och sedan, sju år…det låter som jag och Skuggvinter. Jag tror att den här boken kommer ut, om inte på ena så på andra sättet. Du är så envis och målmedveten. Så även om det är trögt, bara fortsätt!

    1. Tack! Jo, det är samma. 🙂
      Envis, liksom målmedveten, är bra egenskaper. Som passar nu iaf. Annars är jag inte särskilt envis av mig. 😄 Men jäklar, den här boken ska ut.

  2. Åh vad imponerande! Jag har hållt på i två år och känner redan att nu får det väl snart räcka! (Trots att jag ju faktiskt älskar det samtidigt ☺️) Och att du verkligen tar dig tid, går en kurs och grottar ordentligt i manuset, vilket tålamod! Det har inte jag och jag tror att det både är min styrka och min svaghet. Har inte riktigt ro att grotta ner i stycken riktigt ordentligt och dessutom är jag rädd att det gör mig lite blind för texten och att jag redigerar sönder alltihop. Motsatsen för vad det gör för dig och din text med andra ord. Stort lycka till till dig! Den kommer ut, förr eller senare 🍀🍀🍀

    1. Jag har också varit (och är) rädd för att jag redigerar sönder texten. Men det verkar inte så. Som tur är. När jag redigerar och inte rör ett stycke eller ett par sidor då är de förmodligen också färdiga. Och på dem får jag sällan förslag på förbättringar. Gäller att hålla ögonen öppna för det där, vad en intuitivt tycker håller och vad som faktiskt också gör det. Tycker det stämmer allt oftare. 🙂
      Och nog tröttnar jag med jämna mellanrum. Tröttnar på att aldrig bli klar, på att jag inte ger upp, på handlingen, på detaljerna, på feed back, på att kämpa. Men nu har jag hållt på så länge att nu kan jag inte låta bli. Och så blir det ju bättre. Både jag och manuset är värt ett försök till hos förlagen. 😀

  3. Grattis till utlåtandet! 🙂 Är säker på att du hittar ett förlag förr eller senare! 🙂
    Håller helt med dig om det där mer ur askan och in i elden. Jag kan också tycka att det blir otroligt tröttsamt, kanske därför jag oftast läser böcker som har ett annat upplägg dramaturgiskt. Det får gärna vara spännande, men bakslag kan ju komma i andra former än att karaktären ständigt drabbas av katastrofer.

    1. Tack! 🙂 Och precis, blir det för många bakslag tröttnar jag. Och jag tycker att mina karaktärer har det rätt tufft ändå. Men fyller på lite grann med svårigheterna. Fast bara lite. 😉

Lämna ett svar till Skriva läsa leva Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.