Om att leva

Vad i hönan och äggets namn?!

Efter förra årets utmattning, den som var riktigt intensiv i feb-april och sedan poppade upp igen nov-jan, undrar jag hur lång tid det egentligen ska ta att återhämta sig. Funderingar jag lyft här förr, men som är värda att tas upp igen. Speciellt när jag insåg att utmattning och något annat som är vanligt nu har flera likheter.

Jag är trött på att vara trött och att få huvudvärk av minsta lilla så när pollenallergin slog till läste jag på om de symtomen. Kunde möjligen allergin ge huvudvärk? Och precis som med utmattning kan pollenallergi bland annat kännetecknas av minnesstörningar och koncentrationssvårigheter, liksom huvudvärk. Jaha, tänkte jag, vad i hönan och äggets namn kommer först?

Att pollenallergi ger kroppen en stressreaktion, så att det finns flera av samma symtom som vid utmattning, är inte särskilt konstigt. Inte så jag tror att jag inte har några utmattningssymtom längre, men bra att veta att de samsas med allergi.

Jag är visserligen bättre men behöver vila efter ansträngning. Särskilt sociala aktiviteter tar på krafterna. Gäller allt från fika med en vän, middag med några få släktingar eller åka och yoga inne i stan. Mina korta arbetspass (4-6 h ca 5 ggr/mån) tar ibland lite mer på krafterna men kan annars jämställas med energiuttaget för att hänga med släkt och vänner två, tre timmar. Ett rätt bra jobb med andra ord.

Så jag fortsätter vara sparsam med att fylla dagarna. Redigerar uppemot tre timmar om dagen, tar redigerarfria dagar när hjärnan säger ifrån och upprepar tanken om tålamod. En dag ska jag vara tillbaka. Alert och pigg. Med mängder av ork över. Och bäst är att det ibland finns stunder om dagarna redan nu när jag kan känna så. Korta stunder, ett par timmar som mest, men gissa om de betyder allt. 🙂

Annonser

9 reaktioner till “Vad i hönan och äggets namn?!”

  1. Jag vet, de där stunderna när man känner sig riktigt pigg betyder allt! Och det kommer fler, åt oss båda. Det är jag säker på eftersom vi är kloka i allt detta. Och du, redigeringspass på upp till tre timmar är inte dåligt alls, inte med mina mått mätta. Där någonstans ligger mitt max, eller strax under. Kram på dig!

    1. Fler pigga stunder åt oss! 🙂
      Fast jag fördelar mina tre timmar över nästan en hel dag oftast, dvs tre timmar på typ 5,6 timmar. För efter 45 min blir jag hyfsat seg i huvudet. Vilket ger en paus på allt från en kvart på en timma. 😁
      Kram

      1. Men pauserna säger också något väldigt bra om dig, din ambition och målmedvetenhet! Det här kommer gå bra, både vad gäller utmattning och författarskap. Du lyssnar på dig själv, och samtidigt ger du dig inte. Längtar efter att vi ses och kan prata om bl a detta!

        1. Vad skönt att höra att du tror det kommer gå bra för jag ifrågasätter det ibland. Tycker ju det går långsamt och glömmer att det ändå blir bättre. 😄 Ska bli så roligt att ses. Snart så.👍

      2. Ja, jag tror verkligen att det kommer gå bra, både med manus och utmattning. Vet att det känns segt men i det långsamma bor något bra och hållbart; det ska inte gå för fort att tillfriskna, eller att skriva manus. Sedan, jag vet, sju år…tio år. Men vi har ju verkligen inte bara suttit och skrivit de åren utan gjort massa annat också, och det är viktigt att komma ihåg!

  2. Det där känner jag igen! Efter ett turbulent år mellan höst -17 till höst -18 så har jag upptäckt att de symptom jag ibland känner av faktiskt ibland beror på ngt mkt helt annat, ngt enklare och som jag inte behöver oroa mig för. Det känns ganska skönt tycker jag. För ibland stressar man upp sig av symptomen vilket bara får som effekt att de blir värre. Då känns det skönt när man kan förklara dem med något som man själv kan påverka. 🙂
    Krya på dig!

  3. Tänk, vad mycket du har att kämpa med som jag bara tar för givet: ork att ta itu med saker. Jag är i sanning inte världens piggaste människa och det är inte ofta det händer någonting revolutionerande på det här hållet, men det du har att tampas med är ju någonting helt annat. Och så kommer pollensäsongen på det. Men oj, vilken vacker bild!

    Hoppas att allting går stadigt åt rätt håll för dig.

    1. Tack för omtanke! Knasigast är nog att det blir det normala, att inte orka och stunder av vakenhet blir sådana ögonöppnare att jag först då begriper hur illa ställt det är.
      Och jag är nog som du, inte den mest alerta människan annars, gillar att softa typ. 😊

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.