Om att leva

Äntligen är det dags

Ikväll börjar en av årets högtidsstunder på tv. Det är dags för Eurovision Song Contest. I år hålls det i Tel Aviv eftersom Israel vann förra året.

För att bygga upp stämningen och få koll på låtarna har jag tittat på De Eurovisa, finsksvenska YLEs eminenta införprogram. Utan detta program skulle livet vara en aning gråare och tråkigare. Eller ja, kanske inte livet, men tävlingen.

I De Euorvisa presenteras låtarna med respekt. Visst skrattas det och skämtas det lite åt de deltagande ländernas bidrag, men med hjärta och omtanke. Jag har övergett andra (flams)program och ser endast på YLEs produktion. Gjorde dock misstaget att tänka det vore roligt att se SVTs program men ångrade mig. En programledare som … Nej, jag säger inget dumt. Men jag gillade varken programledaren eller upplägget. Bäst var klippen från ESC och pratet om ESC, liksom presentationen av de låtar som ligger bra till för en topplacering.

De Eurovisa: Eva Frantz & Johan Lindroos (foto YLE/A Sucksdorff)

Ikväll är det dags för deltävling ett. På torsdag del två. Då medverkar Sveriges John Lundvik med To Late for Love, som antas få en riktigt bra placering i finalen. Men först ska den gå vidare. Och det gör den.

Andra länder som vi kommer få se på lördagen, efter att de förstås gått vidare, är Schweiz, Malta, Cypern och Ryssland. Några få som jag tycker hängt kvar efter lyssningarna på ett positivt sätt, annars har det varit lite si och så med startfälet. 41 låtar tävlar och en kan ju tycka att fler borde fastna med en gång. Utan att en tycker de är kalkonlåtar.

Nederländerna har en fin låt som jag hoppas återse i finalen men som jag är osäker på om den går genom tv-rutan tillräckligt starkt. En låt dock som jag inte kan bestämma mig för vad jag tycker om den och om jag verkligen vill se den i finalen är Islands. Det kan ha varit De Eurovisa som sa att den är som att Rammstein möter Modern Talking. Den heter typ Hatet må vinna och sticker verkligen ut. Riskerar möjligen att åka ut, eller så skräller den. Jag kan inte avgöra det alls. Det enda jag vet är att den fastnat. Speciellt refrängen.

I övrigt ligger Italien bra till. Men de får ju alltid vara med då de är en av de Stora Fem som pytsar in pengar i produktionen och därmed har säkerställt sin plats för all framtid (?). Du vet väl att de övriga fyra länder som alltid är med är: Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Spanien.

Well, på lördag har jag min stora högtidsstund. Då sitter jag bänkad med andra halvan (som, som tur är, delar mitt intresse) och ser med spänning på hur det hela utvecklas. Heja … Sverige!

PS. Australien som förresten lyckats glida in på ett bananskal är som ett skämt i år, så knasigt är uppträdandet. Frågan är, driver de med oss – alltså ESC – eller menar de allvar. I don´t get it. DS.

Annonser

4 reaktioner till “Äntligen är det dags”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.