Om att leva, Om att skriva

Manus- och livsbalans

Närmar mig slutet på redigeringen av manuset. Det är många veckor kvar men oerhört skönt att se att ett slut närmar sig. Jag har ju, med hjälp av romanskrivarkursen, redigerat sedan augusti förra året. Från början till slut. Tyvärr kommer kursen hinna sluta innan jag och manuset gör det.

Det manuset behöver en extra insats på är balansen i slutet. Det finns ju en tanke om att en dramaturgisk båge ska prickas in cirka sjuttiofem procent in i manuset. Som det ser ut i nuläget ligger denna dramatiska vändning längre bak.

Inte hela världen, men jag märker att det blir baktungt och vill korrigera det. Har dessutom fått rådet från lektören att överväga en justering.

Troligen blir det så att jag fördjupar ett par scener. Ger dem mer kött på benen. Och så kommer jag lägga till en längre scen, alternativt ett helt kapitel.

Men. För att orka skapa balans i manuset måste jag se till att det finns balans i vardagen.

Mitt i veckans fina flyt av redigering blev jag förkyld. Inte jättedålig men lite feber och ont i halsen. Gjorde huvudet trögt. Förstås.

Gissar att kroppen var nedsatt efter de intensiva men roliga dagarna förra helgen med kurs och besök i Stockholm. Som tur var vart jag redan på benen igår. Jobbade. Och på hemvägen var jag tvungen att korsa Göteborgsvarvet, som jag till och med orkade kika på i några minuter. Alltid kul att stå på Avenyn och klappa fram deltagarna som då bara har några få kilometer kvar av de 21.1 km långa sträckan.

Idag, efter att ha suttit uppe halva natten och kollat på ESC – vilken rysare omröstningen var! – är jag trött. Men har redigerat en dryg timma. Tog en paus. En promenad. Hamnade i solen under ett träd. Bara för att filosofera över detta med balansen. Den i manuset och den i livet. Känns som om jag är på god väg med att hitta båda.

Annonser

6 reaktioner till “Manus- och livsbalans”

  1. Är i samma fas 🙂 Förkyld, gör det sista på manuset (eller sista och sista, men sista för den här gången innan jag skickar till kursens sista tillfälle och sedan förhoppningsvis till förlag) och är helt slut efter bland annat det grymma slutet på ESC … Göteborgsvarvet såg jag förstås inget av. Men sprang (läs: hasade) det samma år som Måns vann.

    1. Låter som om vi är synkade. 😄
      Bra jobbat med Varvet. Många tycks få hasa sig genom många delar av det med tanke på de trånga passager som finns. Oasett hasa eller springa … mkt bättre än en annan som bara tittar. 😅
      Håller tummarna för att även du ihop manuset för förlagsutskick snart!

  2. Balans är verkligen det bästa. Problemet är kanske att den inte alltid är så lätt att finna, speciellt som livet sällan erbjuder just balans, man måste liksom hitta den själv.
    Jag har en extrem obalans i livet just nu eftersom det är så mycket som händer hela tiden. Egentligen borde jag nog åka bort ett tag, så jag får vara i lugn och ro och hitta den där balansen. Problemet är att det inte finns någon tid till det, men jag kanske får se till att ta mig den tiden 🙂

    1. Precis. Balans i livet måste oftast hittas. Den finns inte alltid tillgänglig, bara sådär. Rätt vanligt tror jag att vi blir tvungna att stanna upp ibland för att fundera över hur våra liv tar sig. Och även vanligt att det är svårt att skaffa sig balans.
      Hoppas du hittar din balans oavsett hur du gör, reser bort ett tag eller så … 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.