Böcker

Där rosor faktiskt dör – Ewa Klingberg

Där rosor faktiskt dör (2019) är en enkel småmysig feelgood som lästes på några få timmar. Och gav mersmak. Som tur är finns fler böcker om begravningsbyrån Tranan. Ska bara se till att ställa mig i kö på biblioteket för dem.

Sandra ska fira mostern som fyller år och driver en begravningsbyrå med maken. Direkt när Sandra kommer till den lilla orten kastas Sandra in i begravningsbyråns arbete eftersom mosterns make blir dålig. Sandra vill egentligen bara åka på semestern hon planerat men mostern behöver hjälp. Så helt plötsligt försöker Sandra få ordning på affärerna, – med visst motstånd från mostern – klurar på om ett mord möjligen begåtts och om hon ska lämna sin pojkvän eller inte.

Perfekt för några timmars lättsmält läsning en helg i soffan. Gärna med lite god choklad till. Så ser i alla fall jag kommande läsningar av seriens övriga böcker framför mig. Rekommenderas.

Läsa mer om, eller köpa? Du hittar Där rosor faktiskt dör bla här och här.

Boken på 238 sidor och är utgiven av Historiska Media.

8 reaktioner till “Där rosor faktiskt dör – Ewa Klingberg”

    1. Jag har så svårt för när det blir tramsigt att jag inte alltid kan läsa klart (Kinsella är ett gränsfall där – hon är min favorit i chic-lit/feel good-träsket annars) men den här var inte sådan.
      Läste någon kritkerrecension där den beskrevs typ som ytlig, med kvalitet. Passande.
      Prova, den är så kort och lätt att läsa att det inte tar många minuter att komma långt och ändå känna in om den funkar för en eller inte. Olikt det i feel good genren jag stött på tidigare. På ett bra sätt. 🙂

      1. Har du läst kinsellas senaste (?) där HP plötsligt är en gift småbarnsförälder? Har hon tappat det där som gjorde henne populär? Kan den sortens böcker fortfarande fungera? Vill hennes läsare läsa om kvinnor med familj? Vad tror du? Själv läste jag bara en kort bit innan jag tröttnade. Så totalt ointressant att läsa chick lit om gifta kvinnor med barn. Öht tycker jag den sortens skildringar är sjukt tråkiga. Säkert finns det många som känner igen sig dock. Frågan är om kinsellas läsare vill läsa det.

        1. Det är en anledning till att jag inte läst den. Det tar emot, lockar inte alls med den sortens HP.
          Kanske en tanke att läsaren växer med tiden (bildar familj som ju är norm) och att karaktärerna ska växa med den trogna läsarskaran? Gissar bara men tanken slog mig nu.

        2. Precis, antar att det är så hon tänkt, men om man ser på andra chick lit författare som gått den vägen så syns de inte till idag… om det beror på att de inte skriver längre eller om läsarna har slutat läsa låter jag vara osagt. Själv tycker jag att hela konceptet faller med det upplägget. Chick lit är ju per definition en skildring av singeltjejer i storstadsmiljöer som handskas med problem relaterade till den livsstilen. Har svårt att se äktenskap och småbarn passa in i det konceptet.

        3. Kinsellas Shopaholic-serie slutade jag ju läsa när det blev dags för barn. Hela, vad i hela-friden ska vi köpa hem för barngrejer, som jag vill minnas präglade inledningen eller något sådant, gjorde att jag lade bort boken (kan minnas helt fel nu det var ju några år sedan, men känslan var iaf att det var så 😀 )
          Chic lit tycks ha tappat mark för feel good, eller är det bara en helt ologisk slutsats, baserad på att feel good omtalas mer idag (har dock hört att det inte alls säljs lika bra som det pratas mycket om det…)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.