För att utveckla mitt eget skrivande och för att hjälpa andras att utvecklas har jag lagt, och lägger fortfarande, en hel del tid på att gå igenom skrivhantverkets byggklossar. Jag tittar på sådant som sceners uppbyggnad, dialoger, karaktärer, gestaltning och miljöer för att nämna några viktiga bitar.
Nu när jag går romanskrivarkursen är jag noga med att läsa igenom flera av de andras inlämnade texter för att se hur de arbetat med sin text. Och för att se vilken sorts feed back de får av kursledaren.
Det finns så mycket att ta till sig av genom att studera andras texter. Ibland tror jag att det är där jag lärt mig mest. Skrivböcker och föreläsningar, liksom skrivpoddar, i all ära, men genom så olika och tydliga exempel som att studera andras texter, och responsen på dem, har jag nog ändå lärt mig mest.
Hur funkar det för dig? Hur gör du för att utvecklas i ditt skrivande?
Skriva läsa leva 
Jag tror som du att det är jätteviktigt. Jag analyserar nog inte lika medvetet som du, för min del tror jag det sker mer automatiskt medan jag läser även om jag inte strukturerar upp det. Det märker man ofta i författargrupper på sociala medier med, att många nybörjare med skrivambitioner inte verkar vara speciellt vana läsare själva. Allt från hur man skriver, språk, dramaturgi och gestaltning till enklare saker som hur långt ett kapitel ska vara, hur många sidor ”en bok” har, mycket av det lär man sig om man själv läser ju. Så absolut lika viktigt att läsa andras texter och böcker som att skriva mycket, lyssna på föreläsningar osv.
Ja, allt bildar ju en helhet som skapar ett pussel. Saknas kunskap om något blir det ju hål i det där pusslet. Något inte alla märker, eller kanske kan sätta ord på. Upplevelsen att något inte är ”bra” kan nog ändå ofta känneteckna att det är skrivhantverksbitar som brister. Och inte bara att storyn ogillas.
För mig var det ju någon sorts aha-upplevelse för typ 13 år sedan, att jag läste en bok och bara kände att nä, det här kan jag göra bättre. Att det sedan dröjt bevisar ju hur svårt det faktiskt är att få allt att funka. Åtminstone när jobb, liv och annat kommer emellan. 😉
Hade en liknande upplevelse, (nästan) runt 2010 när jag efter att inte ha skrivit på flera år plötsligt lade ifrån mig en bok med tanken ”jag vill också skriva något som ger andra samma känsla.”
Tror man får mycket ”gratis” utan att man egentligen tänker på det av att läsa massor, speciellt i ungdomen. Bla känsla för språket, hur en roman är uppbyggd mm.
Det var ju ungefär detsamma ja.😊 Ochja, det är jag säker på. Alltså, att ha läst mycket ger en förståelse (omedvetet) om hur det ska göras och hur det ska vara. Åtminstone i stort. Sedan kommer biten att få fram en prydlig gnistrande diamant ur den där värdefulla stenen. 😉
Ajaja, vad jag önskar att jag gjort något av det där! Men, men, en dag kanske…
Vi är olika, skriver på olika sätt, lär oss olika och har intresse för olika saker. Jag visste ju för flera år sedan (snart tio?!) att jag ville arbeta med text på något vis så då föll det sig så naturligt att börja kika på sådant här.
Jag gör ungefär som du att jag studerar noga de olika byggstenarna som karaktärer, dialoger, miljöer etc. Men också lär jag mig mycket genom att läsa böcker. Sedan jag själv började skriva böcker så läser jag andras böcker annorlunda, mer sökande efter aha så har hon/han gjort. Gör du det också? Man lär sig också genom andra. 🙂
Precis, det könner jag igen. Med åren har det blivit svårare att enbart nöjesläsa. Då får det vara något med en handling som verkligen fängslar och håller måttet, efter mina krav då, för att det ska bli en slukarläsning. 😉
Jag har precis läst den roman jag påbörjade men aldrig avslutade på 80-talet. Skämskudden var nödvändig, nog bra att jag inte slutförde den. Men, för att utsätta mig själv för maximal pinsamhet funderar jag på att publicera den som följetong på bloggen. Det blir mitt sätt att analysera den.
Skämskudde eller inte. Jag skulle iaf tycka det vore jätteroligt att ta del av den och din analys. Själv kommer jag snart bjuda på min ”novell” som var med i en tidning i slutet av 90-talet. Gäller att stå för sina typ misstag och se vad en lärt sig.😊
Att närläsa och ge respons på texter men även att få respons på sina egna texter, är väldigt utvecklande tycker jag. Jag är också inne i en period där jag studerar skrivandets olika byggklossar, försöker bli en mer medveten skribent istället för att bara gå på känsla.
Känsla är en viktig bit det med, men för att hantera och bättre förstå skrivandet är det bra att både känna till och ha kunskap om de olika teknikerna.
Så ambitiöst! Under mina skrivkurser förra året sparade jag allas texter och responstexter (och kommer så göra i år också), just med tanken att analysera så som du gör. Har bara inte hunnit med det än. Men när manuset är färdigt kanske jag hinner?
Jag har alltid gjort det löpande under kurserna (”bara” textövningar tycker jag dock inte gett lika mycket, utan utdrag av manus ger mer). Jag har haft turen att ha tid och ork att göra på det sättet. Jag följer förstås inte alla utan har en handfull manus som jag följer. Skulle aldrig gått annars. Låter som en bra ide att kolla igenom dem när du har tid.😊
Jag skrev ”på känn” från början, men insåg rätt snart att det är bra att känna till hantverket. Har studerat byggklossarna på egen hand, men pluggar nu litteraturvetenskap för att få en grund att stå på. Rätt kul faktiskt, att få ett namn på sådant jag hållit på med i min texter (hallå cirkelkomposition!), och att förstå den djuparen meningen bättre. Om jag har kraft kvar till nästa läsår överväger jag att plugga kreativt skrivande, just för responsens skull. Blev rätt pepp på det nu av ditt inlägg 🙂
Litteraturvetenskapen satte ord på många saker. Bara begreppet intertextualitet var okänt innan. Så roligt att lära sig se på litteraturen med nya ögon. Skulle gärna gå fortsättningskursen någon gång.
Vad kul, jag håller tummarna då, för ork så du kan gå kreativt skrivande med. 😊
Ja jisses, intertextualitet, det är nog den största aha-upplevelsen hittills, överväger att läsa om en hel massa favoritböcker, bara för att se vad de använder sig av 🙂
En sådan självklarhet egentligen när en tänker efter, ändå, precis som för dig, en riktig aha-upplevelse för mig med. Och en rolig sådan.😊
Jag läser böcker och lyssnar på poddar om skrivhantverket, försöker ta in så mycket information jag kan! 🙂
Toppen! Låter som du har samma strategi som jag haft för att lära mig mer. När jag gått kurser har jag kunnat fylla på med att studera andras texter, vilket verkligen var ett lyft för att jag skulle lära mig. 😊
Det låter toppen! Skulle gärna läsa kurser i framtiden 🙂
Hoppas du hittar kurser som passar. Jag har gått allt möjligt. Enkla, svåra, dag- kvällstid, distans, på helgen, studieförbund, universitet och folkhögskola. 😊
Jag tror det ligger något i det du skriver här. Att djupstudera andras skrivande. Nog är det en tidskrävande process som jag önskar att jag hade mer tid för, men dygnet har ju endast 24 timmar, fortfarande. Och det där med textstudier/litteraturstudier är nog det jag ser mest av allt fram emot under det här läsåret på skrivpedagoglinjen. Både kurskamraters och andra författares.
Under utbildningen kommer ni ju studera varandras texter med olika infallsvinklar. Jag tyckte det gav jättemycket. Speciellt att sätta ord på varandras texters styrkor. Genom att fokusera på det välskrivna och det som fängslade lärde jag mig oerhört mycket. Jag tror du får ett toppenläsår. 😊
Det hoppas jag också. Det känns redan som om det kommer att borras ordentligt i både skrivandet och läsandet.