Om att leva

Januari, ja …

Redan över. Första månaden på 2020, ett år som jag innerligt hoppas blir bättre än förra. Jag låter inte januari bli mätsticka. Det var en månad med sina plus och minus.

Plus
Att jag snart är halvvägs igenom manuset med den sista redigeringen. Sedan blir det en förlagsrunda.

Minus
Att det blev verklighet att jag lämnade mitt jobb som socionom. Inte för att jag ville, utan för att jag kände att jag inte kunde vara kvar på grund av omständigheter som skulle vara svåra att tackla. Skulle jag inte lämnat hade jag typ förtärts över att behöva svälja det jag upplevt, och som troligen inte skulle upphöra. Men, oerhört tråkigt att lämna en i övrigt mycket bra arbetsplats.

Fin bukett från fina kollegor vid avtackning

Plus
Att jag gjort många pass på extrajobbet. Dels roliga arbetsuppgifter, dels trevliga kollegor. Önskar att det hade gått att jobba mer där.

Minus
Att det är segt med inflöde av nya uppdrag. Jag vet att det är svårt att synas som ny företagare och att det är en tokgalen konkurrens om jobben. Konkurrensen beror till stor del på att en viss affärskvinna inom området utbildar lektörer. Smart jobbidé – för henne. I övrigt betraktar jag dessa konkurrenter som kollegor. En del gör annat än vad jag gör och det är bra. Men jag hade önskat att de var färre.

Plus
Att jag har börjat må bättre. Visst märker jag att jag lätt återfår symtom eller att de förstärks när jag upplever stressiga situationer och blir pressad. Men, det är bättre. Inte bra, det tänker jag inte säga. För jag vet, att jag efter en mindre ansträngning blir sämre. Om ett tag kommer även de tillfällen bli färre och jag kommer må bättre (bra!) längre perioder i sträck.

Minus
Att jag är känslig och blir sämre igen av sådant andra inte ens skulle reflektera över, exempelvis sociala aktiviteter, stunder vid datorn.

Plus
Ute med vänner på middag. På ställe med musik, mycket folk och sorl. Och det gick finemang. Inga jobbiga symtom som störde kvällen. Dessutom. Mysigt att gå ut. Har verkligen saknat det.

Minus
Att jag inte har en fast inkomst som gör att jag kan drälla runt och t.ex. gå ut på krogen så som jag hade velat. 😉

Plus
Var på jobbintervju häromdagen. Ett deltidsjobb, som socionom. Alltid roligt att vara en av få kallade.

Minus
Osäker på om jag faktiskt vill ha jobbet.

Plus
Var på bio. Dagbio. Antar att det kallas matiné, men använder ens biograferna det uttrycket längre? Älskar i alla fall hur lugnt det är på dagen. Och att en kan se en film i en salong för typ hundra personer, och så är vi inte ens en handfull besökare. Som att vara själv. Ingen som pratade, prasslade eller störde. Ljuvligt!

Minus & plus
Återigen, toppen att vara student och egenföretagare och ha ett sporadiskt extrajobb, och leva i en vardag som ger lediga dagar mitt i veckan, men! det där med inkomst. Skulle vara nice att ha något fast deltidsjobb så att en kunde gå på bio lite sådär dagtid ibland och inte tänka att det är för dyrt. På plussidan för biobesöket dock, var att jag hade biopoäng. Lika med gratis biobesök. 🙂

Hoppas du haft en fin månad och att du kanske har något att se fram emot i februari. Själv ser jag framemot våren. Och ja, jag vet att det kan slå till och bli värsta vintern. Men det blir ljusare. Det gillar jag.

🙂

Januari har också betytt några nya följare. Välkommna! Uppskattar jättemycket att ni vill följa. Tack alla som läser, följer och kommenterar. Ni gör bloggandet roligt!

15 reaktioner till “Januari, ja …”

  1. Lycka till Helena!
    Håller alla tummar o tår att du lyckas och att orken kommer tillbaka. Ha tålamod!
    Kul följa dig på Skriva läsa leva…….
    Elisabeth💕

  2. Så fint och bra beskrivet. Det kommer att ordna sig allting och det kommer att bli bättre. Underbart att uppskatta sakerna i vardagen som är möjliga.

  3. Ja, nog finns det många plus och minus i tillvaron alltid. Fint att du vågar dela med dig av båda delarna tycker jag.

    Det där med att synas i vimlet av aktörer funderar jag också kring. Hur i all sin dar lyckas man med det på ett bra sätt? Har dock inget bra svar på det.

    1. Tack. Det är inte alltid lätt att dela det jobbiga men jag vill bidra till en medvetenhet om att många bär på något svårt.
      Ja, hur gör man. Har just lagt ett par timmar på att finslipa hemsidan för företagandet. Tid jag ju inte har betalt för men behöver/vill göra. Vill inte ens tänka på den dag jag ska försöka synas som författare.😄

      1. Ja, vi har ju alla våra ljusa och mörka sidor.

        Du, jag klurar ju också på det där som blivande skrivpedagog och aspirerande författare. Hur når man ut i bruset? Jag har ju också en hemsida, men hur får man folk att hitta dit och dessutom anlita mina tjänster?!

        1. Precis. Hur når man ut? Den här bloggen har ju funnits länge. Och statistiken blir bättre för varje år. Men när en har en ny hemsida, som dessutom är mer statiskt dvs utan en blogg som uppdateras ofta, blir det ju mindre trafik. Jag har ju insta och fb med men ändå. En drunknar bland alla inlägg. Jag gör vad jag kan för att nischa mig och hoppas på ett inflöde av kunder om ett par år. Typ motsvarande en halvtids inkomst. Så, tålamod så länge.😉

        2. Kämpa på! Det gäller att hitta en långsiktig plan. Lite så tänker jag också, att jag måste nå ut på sikt. Vilken nivå på inkomst det blir får vi se, men tankar finns.

  4. Många bra plus ändå 🙂 Ja, det är inte klokt så många lektörer det verkar finnas på marknaden. Kan du nischa dig åt något håll? Lektörsläsa åt förlag? Tänker att det är som för aspirerande författare. En dag lossnar det (bara vi inte ger upp).

    1. Visst blev det några bra plus.🙂 Hjälp ja, vad det kryllar av lektörer. Även outbildade säljer tjänster. Har sett två, tre, som säger att de är vana vid att ge respons, (typ författare) trots att de inte är utbildade på något vis. En annan har ju fyllt på med två utbildningar och ett gäng kurser för att göra ett bra jobb.😀 Kanske mitt skrivcoachande kommer bli lite nischigt. Gissar det iaf.
      Japp, en dag släpper det. Och vi är ju inte sådana som ger upp. Så bara att vänta.😉

  5. Så givande att få ta del av din månad, med plus och minus, tack! Håller med dig, jag tror också på att dela med sig av det svåra. Det blir lite lättare då, både för en själv, men också för andra. Delad börda är halv börda, typ;) Kram och trevlig helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.