Om att leva, Om att skriva

En av åtta och åttio procent

Igår kom den. Första standardrefusen. Från förlaget som för två år sedan övervägde en utgivning. Jaja, nu gick det ju i alla fall snabbt att få besked från dem. Sist, från att jag kontaktade dem efter drygt fyra månader – och fick veta att manuset var hos lektör – tog det ytterligare två månader innan de bestämde sig.

Sista två veckorna har jag varit hjärntrött. Symtomen har blivit starkare och intryckskänsligheten är tillbaka till viss del. Och jag fattade bara inte varför.

I helgen satte jag mig och gick över hur mycket jag jobbat de sista sju veckorna. Sedan årsskiftet har jag noterat hur mycket tid jag lägger på skrivandet/redigerandet och på skrivcoachandet (t.ex. uppdrag och marknadsföring på Insta, FB). Och det var väl för väl.

Bäst att återgå till 30 min skrivande om dagen

För nog för att jag lägger en del tid på det sista (dock ej så mycket på uppdrag) hade jag inte begripit hur mycket praktisk och faktisk tid jag lägger på det. Men det kom upp till nästan 50 % per vecka.

Ihop med extrajobbet som kan ge allt från ett till fyra pass per vecka hade jag alltså nu kommit upp i en sammanlagd arbetstid på cirka 80 %.

Inte konstigt om hjäntrötthet och symtom slog till. Och jag som tyckte att jag inte gjorde så mycket. Utöver detta kan skrivarkursen med bitar som inte rör egna manuset och bloggandet läggas till. Dvs skärmtid som tar tankekraft och energi.

Som tur är kommer en lugnare arbetsperiod vad gäller extrajobbet och jag har stora planer för återhämtning. Märker att jag återhämtar mig snabbare, men kommer ändå minska ned på tiden vid dator och mobil. Med början efter det här inlägget då.😉

Hoppas du mår bra, har ork till skrivande och annat roligt. Här på bloggen kan du bl.a se fram emot att få veta vad jag tyckte om Sandra Beijers senaste. Om ett litet tag då.

Och du, en sista sak bara, kolla gärna på Insta eller FB om du vill vara med och försöka vinna en första kapitel-analys: @helenaaskrivcoach

Här du varken Insta eller FB finns tävlingen på hemsidan med: http://www.helenaaskrivcoach.com

Böcker

Blynätter – Anna Jakobsson Lund

På Bokmässan senast träffade jag Anna Jakobsson Lund vars författarskap jag följt sedan jag fick hennes debutbok Tredje principen (2015) som recensionsexemplar. Sedan dess har hon hunnit skriva en mängd böcker. Produktionstakten är imponerande. Och hon har även fått ett par prestigefyllda stipendier, vilket hon är väl värd. När jag träffade henne på Bokmässan passade jag på att köpa senaste boken, Blynätter (2019).

Som förresten är ännu en av hennes böcker som är så snygg att jag vill ha omslaget upptryckt som affisch.

Blynätter är första delen i det som kallas Metallsviten, en berättelse om en annorlunda magi, vänskap, svek och överlevnad. Elsa, en rövare, har sin agenda. Hon söker en dotter. Finn kämpar med spelberoende och med att hantera den magi som han påverkas av, en kraft han tycks få allt svårare att utstå. Och så har vi domare Jeroen, som dömde Finn för många år sedan. Som tänker använda de två rövarna i ett eget spel.

Jag började läsa Blynätter i höstas, men var för trött för att komma in i den och lade undan den. Sedan blev det härlig sträckläsning av många kapitel innan jag kände att jag tappade farten. Men, jag läste vidare. Och det tog sig. Senare delen av boken var tajt och spännande.

Mina förväntningar var – och dessa uppfylldes – en vältecknad värld med karaktärer som är tydliga för mig. En annan förväntning var en ungdomsbok, en YA. Och det tyckte jag inte att det var. De av Jakobsson Lunds tidigare böcker som jag läst har varit för unga. De har varit mer handlingsdrivna, med en starkare framåtrörelse. Nu upplevde jag att de här, lite äldre karaktärerna gjorde boken mer vuxen. Och att handlingen var lite spretigare. Men det funkar. Är du nyfiken ska du absolut läsa Blynätter!

Vill du läsa om Anna Jakobsson Lunds tidigare böcker som jag skrivit om hittar du, t.ex. Tredje principen här, och Czentes Omega här (vad gäller den kommer förresten bok nummer två i maj – ska bli så roligt att läsa!). Vill du veta mer om Blynätter, eller kanske köpa, så hittar du den t.ex. här och här.

Anna Jakobsson Lund delade 2019 års bokmässemonter med bl.a. Marcus Olausson
Om att skriva

Att våndas eller inte våndas

Ni vet den där stereotypa bilden av författaren som i vånda skapar… Well, det där är inte jag. Jag undrar ibland om jag våndas för lite. Många som skriver kan berätta om hur de ifrågasätter sin förmåga, om det de skriver håller, duger. Om de själva duger. Om det är värt besväret att skriva, författa. De skjuter upp skrivandet. Måste ha rätt atmosfär och känsla. De oroar sig för än det ena än det andra och jag har lite svårt för att känna igen mig.

Jo, även jag oroar mig. Våndas. Men jag har ett rätt enkelt förhållningssätt gentemot mitt skrivande. Jag skriver. Det jag skriver blir inte alltid bra. Då får jag göra det bättre utifrån mina förutsättningar.

Jag undrar ibland om det jag skriver kan vara något intressant för läsare att ta del av, och tänker att det finns läsare för allt möjligt. Även det jag skriver ska väl finna en plats och några läsare.

Så jag skriver. Gör vad jag kan. Tänker att jo, det här ska nog gå vägen. Och sedan undrar jag, igen. Kommer det?

Lite vånda trots allt, men ganska flyktig sådan och inte så mycket som jag upplever, och får för mig att andra kämpar med. Jag tänker att våndan borde kicka in typ nu åtminstone, när jag skickat till förlag för en vecka sedan. Men nä, inget – än. Totally numb. Något är förmodligen fel.

Ja, ja. Hade jag inte tyckt om känslan skrivandet ger hade jag aldrig skrivit. Hade det jobbiga varit övervägande hade jag lagt ner. För det är ingen enkel fritidsaktivitet. Det kräver tid, engagemang och en hel del skärpa och tankeverksamhet. Eller, vad säger du? Hur är det med våndandet?

Om att leva, Om att skriva

Långsamt inflöde, nöjda kunder

Eftersom inflödet av nya kunder tycks ha stannat av helt för skrivcoachningen och lektörsläsandet får jag glädjas åt de uppdrag jag haft hittills istället.

Stina, som ville ha skrivcoachning efter en mycket positiv refusering från ett traditionellt förlag, skickade in ett antal olika kapitel efter överenskommelse. När jag, efter utfört uppdrag, frågade om ett kundomdöme (ja, jag gör det eftersom det är så bra att kunna använda för bl.a. marknadsföring), skrev hon så här:

Och nu när jag ser bilden i telefonen ser den suddig ut. Hm… Hoppas det är redigerarläget bara.

Hur som helst. För eventuella läsare som inte kan läsa bilder (text till tal odyl) finns omdömet i sin helhet här:

”Bemötandet från Helena känns väldigt proffsigt och strukturerat. Jag fick hjälp på kort varsel och flera alternativ på hur vi skulle kunna samarbeta och det uppskattar jag som vilsen amatör. Vi har kommunicerat både via e-post och telefon.” Stina, aspirerande författare

Med risk för att blåsa eller regna bort denna stormande söndag önskar jag dig en trevlig dag!

Om att leva

Vardags- och jobbfunderingar

Efter måndagens förlagsmejlande av manus har det inte hänt mycket. Ett par längre promenader. Lite redigering, lite skrivcoachning. Ett pass på extrajobbet. Som jag kanske borde sluta kalla extrajobbet eftersom jag inte har en fast anställning längre.

För två veckor sedan gjorde jag en jobbintervju för en tjänst på halvtid som socionom.

Vi var två kandidater kvar på slutet. Arbetsgivaren hade redan på intervjun deklarerat att de minsann inte hade marknadsmässiga löner utan man jobbade där på grund av den fina och unika arbetsplatsen. Så eftersom den andra kandidaten hade ett lägre löneanspråk, blev den därför enbart vald på grund av det. Sa arbetsgivaren när jag blev uppringd. Hm…

Att acceptera för låg lön är inte okej. Varför ska facket kämpa för rättvisa löner (för oss kvinnor!) när vissa lägger sig platt och accepterar en lön många tusenlappar lägre än marknadens?

Detta var första gången jag valdes bort pga av ett VETTIGT, och MARKNADSMÄSSIGT löneanspråk. Det var bara ett vikariat så jag gick inte så högt. För jag har drivit ett antal riktigt hårda förhandlingar, som accepterats av tre av mina senaste fem chefer – detta icke-jobb inräknat.

Well, their loss.

Och, på tal om rättigheter. Facket har ju drivit frågan om rätt till heltid så hårt att det nästan inte finns några vettiga jobb för en socionom på deltid. Intressanta annonser ligger visseligen ute. Men samtliga på 100%. Vilket inte passar mig. Alltså verkar det om min vardag fortsätter se ut som jag beskrev ovan ett tag till. På gott och ont.

Trevlig alla hjärtans dag! Till dig som firar och som inte gör det.😉

Om att skriva

Ett skickad och två påbörjad

Efter intensiv redigering sista veckorna, mycket koll på språket och sådant som att tajta till scenerna, har jag idag skickat in manuset. 76 230 ord blev det.

Men ingen rast ingen ro. Nu väntar del två på att bli skriven, redigerad, omarbetad, tillfixad osv. Det finns mycket redan eftersom jag skrivit igenom hela handlingen. Men det var för fyra år sedan. Nya scener ska till, kanske ett par karaktärer också och lite ändringar i handling och så en tillspetsad dramaturgi. Ska bli kul. 🙂

Om att skriva

Välja förlag

Jag är petig med vilka förlag jag väljer. De ska förstås ge ut den sortens litteratur och genrer som jag själv har skrivit och för rätt åldersgrupp. Det ska vara ett traditionellt förlag med en traditionell utgivning. Det vill säga att om de inte har en traditionell utgivning utan vill att jag som författare ska betala för att de ska ge ut min bok, då ska det stå på deras hemsida. (Säger väl sig självt men det finns tydligen förlag som hymlar med detta.)

Dessutom ska det vara ett stabilt förlag. När jag, för två och ett halvt år sedan, letade förlag, kollade jag upp någras årsredovisningar. Jag är hopplös på siffror och ekonomi, men om redovisningen mest ligger på minus, då brukar det liksom synas. Jag vill inte hamna på ett förlag som är konkursmässigt. Jag har hört flera hemska historier om författare/debutanter som hamnar i limbo och det tar år innan de får loss boken som skulle getts ut, och får omkostnader de inte räknat med.

Så, nu när jag ska skicka igen, har jag ett manus som är väl genomarbetat, det har fått professionell hjälp, och blivit redigerat så många varv att jag tappat räkningen. Jag ser vilken enorm utveckling det gjort. Visst finns säkerligen mängder som en duktig redaktör vill fixa. Då är jag beredd att göra det. Men, till skillnad från för två år sedan, är det ett manus som snudd på kan ges ut på egen hand. Och då jämför jag med egentugivna böcker jag läst och tyckt haft brister, men som hyllats av de ”vanliga” läsarna, som slukat och älskat vad de fått i sina händer, medan jag tänkt att några rundor redigering till suttit på sin plats. Och vem vet, ge mitt manus ett halvår och jag är kanske lika kritiskt till det som deras. Men då rör det helt andra områden, för så som jag jobbat på, allt jag lärt mig och sett till att tillämpa på manuseländet, så borde i alla fall skrivhantverket behärskas.

Kaxig ja. Det har en rätt att vara ibland. Men, tillbaka till rubriken. Välja förlag. Jag har en handfull förlag som jag vill skicka till. Stora, kända. Sedan finns det ju många bra som inte är lika stora, lika kända, och som ger ut det jag skriver. Det vill säga böcker för unga vuxna och inom genren dystopi.

Vet du något får du gärna hojta till. Det skulle jag uppskatta jättemycket. Allt jag kan kolla upp och överväga att skicka till skulle vara till hjälp.

Dessutom, vad tror du om det här med att skicka till samma förlag som förra gången. Ska jag skriva det i följebrevet, och hur i så fall? Typ, Det här känns kanske igen, men det är omarbatat och så mycket bättre nu … öh! Låter ju inte klokt. Med tanke på att det är två och ett halvt år sedan, ska jag låtsas som om det regnar och hoppas att inte samma person tar emot?

Hur hade du gjort? Har du någon erfarenhet av vad som är bäst?

Så, förlagstips och följebrevstips, tas tacksamt emot. Ha en fin helg!