Böcker

Fyra fina april-läsningar

Idag presenterar jag väldigt kort fyra böcker som jag läst i det senaste. Jag har även läst två böcker som ingår i en serie, men de vill jag hellre skriva om när jag läst klart dem. Om jag gör det, för bok nr två har inte alls levt upp till förväntningarna. Men, mer om det en annan gång.

Sara Molins debut, Som en öppen bok (2020) gav en härlig stunds läsning. Den har en medryckande handling som är snyggt uppbyggd. Jag har faktiskt rekommenderat hennes bok för en kund jag skrivcoachat. Som studieunderlag för hur man skriver en riktigt bra feelgood. Så otroligt roligt att se Molins bok antagen och utgiven av förlag efter att jag i flera år följt hennes blogg. Det går jättebra för hennes Som en öppen bok och det med all rätt. Rekommenderas!

Elin Eks underbara barn- och ungdomsbok Athena: Grattis världen Jag är här nu! (2018) är engagerande och faktiskt lite spännande. Athena som går i femman, råkar i svårigheter när en klasskompis jobbar sig. Som om det inte räckte med att hon och syskonen bok hos farföräldrarna medan mamma är på sjukhus. Pappa jobbar på för fullt och besöker mamma. Att få ett syskon till skulle ju vara roligt, inte oroväckande. Men mammas graviditet gör att hon måste vara övervakas och inte får träffa sina barn. Som tur är har Athena sina vänner. Med dem verkar hon kunna lösa det mesta, för Athena är inte den som ger sig i första taget. Läs den!

Elly Grifiths The Stranger diaries (sv. Främlingen, 2019) är en spännande historia om mord som vävs ihop med en klassisk spökhistoria, inte utan betydelse för morden som begås. Handlingen är kronologisk men berättas av tre olika karaktärer och varje gång det blir sådär bladvändarspännande och cliffhangeraktigt, då byts perspektiv. Effektivt, men så frustrerande. Detta sker ett fåtal gånger, i tre omgångar kanske, och jag vänjer mig. Varje ny omgång av perpektivbyten är indelat i akter, där spökhistorien introducerar varje ny akt. Ett snyggt grepp. Rekommenderas!

Bränna alla mina brev, (2018) Alex Schulman, överaskade mig rejält. En biografi, oerhört snyggt skriven, utifrån att Alex Schulman vill utforska sig själv, sin släkts svarta sida, där misstro och osämja frodats och där fundrar över varifrån hans egna, inte helt önskvärda, personlighetsdrag har sitt ursprung. En finstämd berättelse om hans morfar Svens Stolpe och mormor Karin Stole, och berättelsen om Olof Lagercrantz. En kärlekshistoria, som är så otroligt mycket mer.

Utan tvekan är Bränn alla mina brev årets starkaste läsning. Frågan är om någon bok kommer kunna bräda den? För jag, som inte kände till historien, satt som på nålar. Så inte nog med att den stilistiskt är något av det bästa jag läst än i år, var den alltså även en riktig nagelbitare. Och blandvändare. En biografi som gör heder åt genren. Läs den!

Tävlingar

Snygg, spännande bok kan bli din

Czentes Omega (2018) är Anna Jakobsson Lunds första del i en serie om Intergalaktiska akademin, en rymdopera. Härligt fantasieggande science fiction för unga vuxna. Nu kan du vinna den i min utlottning som jag gör i samarbete med författaren. För snart kommer nämligen hennes andra bok i serien, Stanos Volta. 29 maj är planerad release. Så vad passar väl bättre än att få första boken innan dess?!

Utlottningen avslutas den 30 april. Vinnaren meddelas den 1 maj.

För dig delta i utlottningen av Czentes Omega behöver du bo i Sverige och göra följande:

  • göra en kommentar nedan om att du vill vara med, eller mejla mig: skrivalasaleva@gmail.com
  • berätta om utlottningen på din blogg och hänvisa hit då, förstås 😉

Och om du vill öka dina chanser att vinna med hjälp av två lotter i utlottningen, följ även min blogg.

Enkelt va´?!

Har du ingen blogg, finns utlottningen även på Instagram: @helenaa12blogg

Vill du veta vad jag tyckt om boken, hittar du det inlägget här. Och jag kan bara säga att wow, vilket världsbygge och så intressanta karaktärer. Jag ser verkligen fram emot att få läsa bok nr 2: Stanos Volta.

Lycka till du som deltar!

Anna Jakobsson Lund på Bokmässan Gbg 2019 i montern som hon delade med bland annat Marcus Olausson
Om att leva

Vad kan man säga …

… men rätt trist börjar det bli. (Varnig för inlägg om tristess som övergår i hysterisk lycka!)

En månad höll jag innan jag började tycka att det är skit. T.ex. att inte få ha ett jobb att gå till och träffa sina jättefina och sociala kollegor. Faktiskt så sociala att vi har en grupp på ett av alla sociala medier, där vi utbyter tankar, skickar bilder och tipsar om att överleva denna nya vardag. Många av kollegorna är över sjuttio (vi har ju ett extrajobb som passar seniorer väl, och sådana som jag, plus några yngre som funderar på vad de ska bli när de blir stora) så de tycker det är svårt att gå ut. Några gör det utan att oroa sig alltför mycket verkar det som, medan andra (okej, typ en person) försöker hålla tre meters distans när hen går ut (vilket här i Göteborg bara inte funkar, en meter kanske men i affärn och på bussen/vagnen, ska man vara glad för en halvmeter).

Det var den 13 mars senast, som jag träffade dem. Sedan dess har jag träffat mina föräldrar – som gärna ville droppa in en present eftersom jag fyllt år och vi ställt in alla kalas så de fick kliva in i typ tjugo minuter och jag proppade i dem lite glass med någon dryg meters avstånd – och så har jag träffat en vän på en kort promenad. Kort eftersom jag ju haft så himla ont i knäna. And that´s it!

På en dryg månad har jag till och från hållit mig hemma pga förkylningssymtom, milda, men ändå, bara att göra som en blir tillsagd. Och jag vill verkligen inte smitta någon. På en dryg månad har en social höjdpunkt varit att säga hej på kassabiträdet i mataffärn.

Men, igår OCH idag har jag haft värsta höjdpunkterna av socialt samspel.

Igår köpte jag nya träningsskor för att ha ordning på knäna när jag kan börja promenera igen och då pratade jag med två butiksförsäljare. Länge! Om skor och dåliga knän visserligen, men ändå. WOW!

Och som grädde på moset. Idag var jag och köpte kattmat. Och hittade inte just min katts sort. Och blev tvungen att prata med butiksbiträdet. Länge! För utseendet på förpackningen hade bytts. Ja, men du hör ju, det fanns ju hur mycket som helst att prata om då. Gissa om jag kommer leva på dessa två stunders prat IRL, med TRE OLIKA människor resten av … ja minst, månaden.

Nästa vecka hoppas jag att en vän kan ses för fika. Vi håller tummarna för nice väder och uteservering. Även om vi skulle våga oss på en dejt inne med.

Jag hoppas du mår bra och att du inte klättrar på väggarna – än.😉 Trevlig helg!

Om att leva

Rapport från långfredag

Soligt. Ingen promenad än dock. Knä fortfarande inte ok. Sånt där skydd är inköpt och ska testas.

Vi lämnade staden mot ”landet”. En annan lunk. Skönt att se annat än de vanliga väggarna.

Läser del två i trilogon All souls. Långsam behaglig takt. Passar en långfredag.😉

Jag gillar tanken på en dag som är till för eftertanke och reflektion. Förr var ju långfredagen verkligen en dag för stillhet. Kanske bra att vi (generellt sett) kommit ifrån skuldbeläggandet i vad en fick och inte fick, från den tid när kyrkan (och grannar) stirrade stint på församlingsmedlemmarnas göromål.

Idag ser jag framemot att läsa mer, vara ute i solen, prova knäskyddet, och äta choklad ur stora påskägget.

Jag hoppas du får göra något du tycker om i påsk och önskar dig en fin påskhelg och att du får vara frisk!

Om att skriva

Utspridd redigering

Häromdagen lade jag upp en bild på Instagram från hur det kan se ut ibland när jag redigerar. Du vet, när en god överblick krävs. Det enda som funkar då är att skriva ut. Och sprida ut. Den här gången inte så många lager. Ibland blir även sitsen full.

Vad gör man inte för att få ordning på sitt manus? Eller, vad säger du?

Om att leva, Om att skriva

Mars i korthet

Mars är månaden när mycket blev … minst sagt annorlunda.

Vi började första helgen i mars med att titta på melodifestivalens final. Ihop med en vän. Och hade en trevlig kväll. Spelade MarioKart och Super Mario. Jag spelar så engagerat att det känns som om linserna ska trilla ur. Men inte hjälper det. Kommer ofta sist ändå. Jaja, en kan inte vara bra på allt.

Helgen därefter innebar inställt kalas. Liksom helgen efter, som även innebar inställda aktiviteter: författarsamtal och middag med vänner. Och släktkalset vi skjutit på till sista helgen vågade vi fortfarande inte hålla med hänsyn till släkt i riskgrupperna.

Sista arbetspasset på jobbet gjordes den 13 mars. Sedan blev mina pass inställda. Som tur var fick då jag två första kapitel-analyser och en liten skrivcoachning, förutom den lilla skrivcoachning som var planerad till slutet av mars.

Jag hade ju en utlottning av en första kapitel-analys i slutet av februari och de som deltog men inte vann fick 20% rabatt på max 2500 ord. Så roligt att några nappade på en gång.

Ska bli kul att se om någon nappar på mitt nuvarande påskerbjudande, av en lektörsläsning med 25% rabatt.

http://www.helenaaskrivcoach.com

Annars har jag varit trött, dragits med huvudvärk och en helg med lite feber, vilket förstås gjorde att jag höll mig borta från folk därefter. Nu när jag börjar piggna till hoppas jag våga mig att träffa folk. Mina storslagna planer på långa sköna promenader har dock grusats. Ont i knäet, igen.

På skriv- och redigeringsfronten går det långsamt. Fixade med ett nytt kapitel igår, redigerade mest, men så roligt att se hur jag kommer igenom kapitlen. Tidigare har det varit knappt ett i veckan. Nu hoppas jag kunna få upp farten.

Jag hoppas att du mår bra. Att du har det bra, kanske jobbar som vanligt – åtminstone hemifrån – och att du som skriver har ro till det. Här hos mig kan du snart se fram emot att få veta vad jag tyckte om bl.a. Sara Molins debut. En feel good med ett mycket tilltalande omslag. Vi ses!