Om att skriva

Om att skriva och tackla refuseringar

Många som skriver och blir refuserade har lagt oerhört mycket tid sina manus. Men det tar ju inte förlagen hänsyn till.

Att lägga oerhört mycket tid på sitt projekt kan jag skriva under på. I antal år, som jag redigerat och skrivit från och till, med och utan hjälp, blev det fem år innan en tur till förlag. Nu har jag lagt ytterligare två år på samma manus.

Med förra förlagsvändan tror jag att jag fått fjorton, femton refuseringar. Och med ett annat manus cirka åtta refuseringar är jag uppe i drygt tjugo.

Det är tråkigt att bli refuserad men min självkänsla och mitt skrivande står inte och faller med att ett förlag säger nej till det jag skrivit.

Kanske är jag enligt förlaget dålig på skriva. Ja, då får jag försöka bli bättre. Kanske är mitt manus inte något de vill ge ut. Kanske de inte vågar satsa på mig, en okänd debutant.

Som tur är har jag den här gången fått flera fina positiva refuseringar så jag tror inte att jag är ute och cyklar. Det underlättar förstås, när det kommer till att att ta alla nya nej.

Vi är alla olika, och jag är rätt glad för denna sida av mig själv. Min värld faller liksom inte samman på grund av några nej. Att skicka till förlag och bli refuserad är en del av ett författarskap. Precis som att gå anställningsintervju, eller att som skrivcoach inte få ett uppdrag från en kund som hört av sig med frågor. Tråkigt. Men inte hela världen.

Hur känner och tänker du?

11 reaktioner till “Om att skriva och tackla refuseringar”

  1. Jag håller helt med dig. Att lyckas handlar nog mkt om att inte ge upp eller brytas ned av motgångar eller refuseringar utan att se dessa som en chans att vässa sina kunskaper lite till, bli ytterligare lite bättre. Tyvärr verkar väldigt många antingen ge upp vid dessa motgångar eller ta genvägar för att slippa göra jobbet att utveckla sig själva och sin text, vilket är himla synd.
    Sedan kommer ju även det här med genrer, att vissa är svårare – inte omöjliga men svårare – att få antagna än andra. Där handlar det inte ens om att hantverket brister utan om att de är osäkra på hur stor målgruppen är. Det är där det är så bra med positiva refuseringar, så kan man få en hum om vad det är man behöver jobba på. Är det hantverket eller just det här storyn som inte passar dem?

    1. Det är ju tråkigt för dem som bryts ner. Jag önskar de kunde skilja på sig själva och sin produkt. Att värdet inte sitter i vad man åstadkommer. Tyvärr något som är svårt att lära in. Handlar ju om både personlighet och uppväxt. Jag har haft tur.🙂

      Ja, jag som skriver en smal genre vet ju att det är svårare att få förlag av mer traditionell utgivning att våga. Gör mig inte så mycket. Skrivandet är för att det är roligt. Och jag vill försöka bli antagen. Så kanske ett annat manus kan funka. För 15+ men lite mer mainstream.

      1. Precis, det är något som nog är svårt att lära sig, men bra att veta. 🙂 speciellt i sammanhang när man lämnar över något så personligt som ett manus att bedömas och ”antas” av någon annan. Det är nog många som känner att det liksom är en del av dem.

        Jag tror det med, så det låter ba att du kan se det så och ha den inställningen och insikten ovan. Det gör det nog klart lättare att orka fortsätta kämpa. 🙂 Jag håller tummarna för att jag en dag får läsa någon av dina böcker. 🙂

  2. Jag håller helt med! Ditt värde, eller mitt, sitter inte i om jag får ja eller nej på ett erbjudande. Vi erbjuder våra manus/tjänster osv men det är upp till förlag/kund att nappa eller ej. Som författare har jag ju möjligheten till egenutgivning för att få ut manus, vilket är svårare vad gäller kunder.

    Sedan är ju synen på egenutgivna böcker som ”sämre” (jag kan ha fel i tolkningen) en annan fråga. Det är klart att den möjligheten finns, när man inte haft möjligheten att få förlagets hjälp i ryggen, eller kanske inte ens tagit hjälp av lektör/coach på vägen. Men sedan finns ju alla dessa bra böcker som förlagen inte kan satsa på eftersom de kanske bara har möjligheten att välja exempelvis 3-5 manus i den genren men sitter med ytterligare 50 (hugger en siffran ur luften) likvärdiga manus i samma genre. Vad gör att man väljer just de 3-5 bra manusen av alla lika bra manus?

    1. Exakt. Värdet ligger inte i att bli vald. (Om en fattat det när elaka idrottslärare lät klasskompisar välja lag på gympan och man blev bland de sista.)

      Egenutgivare tror jag gör vad de tror behövs. Ofta är det inte tillräckligt i mina ögon. Jag har läst många riktigt bra egenutgivna böcker men fler som brister i skrivhantverket. Ändå, det finns ju förlagsutgivna som jag också tycker brister. I intressant det där med s.k. kvalitet och hur urvalet på förlag går till. Hur gör de egentligen?

      1. Du, jag hade en klasskompis en gång som kom ny till vår klass, och där alla andra valde mig sist och suckade över mina misslyckanden på basketplanen valde han mig alltid först eller näst först, och peppade och uppmuntrade mig att testa igen när jag misslyckades. Gissa om det minnet lyser starkt som en sommarsol en högsommardag i mitt minne!

        Det är inte lätt det där med utgivning. Visst tror jag många väljer att ge ut på egen hand innan texten är långt ifrån klar, just för att man inte är beredd att göra jobbet. Jag skulle själv kunna tänka mig att ge ut på egen hand. Men jag har skrivit/jobbat igenom 6 gånger hittills och haft mitt manus som helhet hos lektör/handledare i ett par tre omgångar, jobbat om efter varje. Nu ska jag börja jobba med språkputs och sedan hoppas det ska vara tillräckligt. Ändå tvekar jag. Tänk om det inte är tillräckligt bra… Samtidigt vill jag ju bli utgiven…

        1. Vilken fantastisk klasskompis du fick.🙂
          Precis, jag har också jobbat om så mpnga gånger. Tagit hjälp. Ändå undrar jag om det skulle vara bra nog. Tänkte läsa om det snart. Ska bli kul att se vad jag tycker då eftersom jag inte läst det sedan februari. Får berätta.

          Be mig läsa. Jag är skithård (fråga Louise Baumgärtner. Ev byta manus kanske?

  3. Du är jättebra på att skriva, det är inte det som brister. Piratförlagets redaktör sa en gång i en artikel att de tar emot många bra muns de skulle vilja ge ut, men de har varken tid eller råd. Det tror jag gäller många förlag, även om de inte säger / skriver det rakt ut. Plus att du ska ha en enorm tur; komma med rätt genre i rätt tid, o s v. Du vet. Men det tål ändå att upprepas, för det är hårt att få nej. KRAM, och hang in there 😉

    1. Tack för att du säger detta. Många förstår nog inte det så det är bra att känna till. Men det är klart att förlagen har sina begränsningar. Hur bra manus de än får in ska det passa in på så många bitar.
      Kram och hoppas att du får en fin vecka!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.