Augusti i korthet

Idag blir det en blandad kompott av inrapportering av augustis månads aktiviteter som läsning, fritid och företagande med en mycket nöjd kund. Enjoy!

Läsning
Segt med bara 4,5 läst bok och då rätt tunna böcker. Egentligen har jag läst 4 hela böcker och två halva. Så fem? De presenteras nästa torsdag. Tror jag ska satsa lite på omläsningar förresten. Har känt ett visst läsmotstånd och då kan omläsningar göra susen. Eller så har bara jag och böckerna inte varit kompatibla. Jag började faktiskt på ännu en men den gav jag upp bara efter ett trettiotal sidor.

Redigering
Ännu segare. Jag undrar om jag inte har en förlags-väntans-tröskel. Nog för att huvudet är segt och jag prioriterar mina uppdrag så att de ska få bästa responsen tillbaka av mig (så jag får kunder som gärna återvänder) så är det väldigt motigt att sätta sig med manusets andra del. Det händer, men korta stunder och faktiskt inget alls vissa veckor.

Företagande
Lagom mycket även om det blev mer av en rivstart än mjukstart efter ledigheten. Ett samarbete på gång mellan mig och en annan lektör. Det ska bli kul. Men nu har jag tid för nya uppdrag i september. Hela manus, inledande kapitel eller kapitel som krånglar lite var som.

Extrajobbet
Inget pass än men jag har fått schema och ett par pass i första halvan av september. Nya rutiner, nytt sätt att arbeta, allt för att det ska vara corona-anpassat. Ser fram emot att träffa kollegorna.

Fritid
Bad! Jag har flyttat runt arbetsdagarna och åkt till skärgården när det varit soligt! Får inte nog av att bada när jag väl hittar bra badställen. Dvs inte för mycket folk och stök.

Nöjd kund
Och jag kan bara inte låta bli att avsluta med fina spontana inlägget som en kund skrev efter att hon fått mejlet med ett lektörsutlåtande. Kul när det blir så där spontant. Jag brukar ju fråga mina kunder om de vill bidra med ett omdöme som jag får använda, men det här var ju något annat. Har fått några spontana tidigare men inte tänkt på att presentera dem. Så nu så, med tillåtelse – förstås. 

”Tack snälla @helenaaskrivcoach för ditt fantastiska arbete och underbara sätt att förklara, beskriva och komma med konstruktiv feedback. Det behövs! Det hjälper! Jag kan inte sluta le. Tusen tack!”  – @mrsjsilverlind

Hösten
Jag hoppas du haft en fin augusti, oavsett jobb eller ledighet. Har du något särskilt planerat eller något som du ser fram emot i höst?

Själv har jag inga speciella planer, kanske en vecka ledigt men ingen resa. Vad gäller företagandet tänker jag fortsätta synas på sociala medier för att få kunder. Instagram känns mest tacksamt. Facebook är mer osmidigt, hänger sig och gör inte som det ska. Aviseringar släpar efter och när jag uppdaterar är det något nytt som krånglar. Men jag ger mig inte. Finns som: @helenaaskrivcoach på båda om du vill följa/gilla… Jag följer gärna tillbaka. 

Vi ses om en vecka igen, då med en uppdatering av lästa och svårlästa böcker.

Annons

Hur det går med manuset

Under semestern läste jag igenom manuset för första gången sedan februari, då jag skickade det till förlag. Under våren har några positiva refuseringar, liksom standard, trillat in.

Förlagen kanske inte vill ha det (trots lovord) och det handlar nog mest om att det inte passar dem, att de inte tror tillräckligt på min dystopiska historia. För handlingen tycker jag håller, liksom karaktärer och miljö.

Visst kan det bli bättre. Men då, för ett drygt halvår sedan, då var det här det bästa jag kunde åstadkomma.

Mest kan det, i mitt högst personliga tycke som författare till det, och med mina skrivcoachs-ögon (man är ju liksom alltid blind för det egna), bli mycket rappare inledningsvis. Några partier funderar jag på att stryka liksom korta ner, rejält. Ofta kan jag gå mer rakt på.

Klassiska brister. Inget stort att ändra. Jag har scener med ett syfte, scener som bidrar till att fördjupa, förklara, driva fram handlingen osv. Jag har kapitel som är jag tycker är lagom långa och karaktärer som bidrar med något specifikt.

Jag avvaktar med redigering. För tänk OM ett av de tre, fyra förlag som är kvar att ge svar, säger ja. Hellre redigera med deras hjälp än börja på egen hand. Under tiden jag väntar småredigerar jag del två och skriver till nya scener. Med betoning på SMÅ i redigerar. Det är inte mycket tid jag lagt på att sitta ned med manusets del två de sista månaderna. Men processen pågår ändå. Bara lite mer i huvudet än i datorn då.

Hur går det för dig? Skriver eller redigerar du? Väntar på svar från förlag?

Andra jublar och skuttar av glädje

Själv kliar jag mig i huvudet och undrar vad jag missar. Vad jag inte begriper. Om jag är en fruktansvärt elitistisk snobb.

Jag läser recension efter recension. Bokbloggare. Bokstagrammare. Folk som hyllar. Ropar ut hur mycket de älskar. Som tycker det är fantastiskt. Ja, att typ allt är bra.

Och nej, jag tänker inte på en ensam bok. Utan på flera snarlika. Oftast egenutgivna på hybridförlag. Eller tryckeriförlag. Alltså sådana förlag som mot en hel del pengar erbjuder tjänsten lektörsläsning (ibland även någon sorts redaktörstjänst) för att sedan ge ut den aspirerande författarens debutbok.

Och det jag oftast tänker är att det så ofta brister. I skrivhantverket. (Ibland även i kvalitet på tryckt verk.) Och nu när jag själv författarcoachar och manusutvecklar, lektörsläser och skrivcoachar – same, same, typ… – har jag blivit ännu petigare.

Ett fåtal egen- och hybridutgivna klarar nålsögat. Men då har de skrivits av talangfulla, och ambitiösa författare och personer (ofta utbildade inom skrivandet) som tagit rätt sorts hjälp för att det ska bli riktigt bra.

Och att ha dels talang (lära sig hantverket), dels ta rätt sorts hjälp, det är vad jag tror krävs när man ger ut på egen hand, eller via hybrid- och trycktjänstförlag. Många har visserligen tagit hjälp, men den har nog ibland brustit i kvalitet. Och ibland har nog inte författaren förmått att utveckla sitt manus efter responsen. Liksom troligt med en kombination av båda.

Och här sitter jag. Och glor oförstående på hyllningarna. Tycker det utarmar en litterär nivå, detta att böcker som brister stort, får en sådan plats, sådana omdömen. För de som tycker till är outbildade och oerfarna. Ja, de läser mycket. Men de saknar en förmåga att se skrivhantverket.

Så jag har blivit den där litterära snobben jag föraktat. Och kanske är det ok. Kanske det måste finnas några som ser klart på böckernas form och innehåll. Som värnar om att sträva efter mer. Som pushar på dem som skrivcoachas och handleds i skrivandet till att uppnå något bättre. För att de kan. För att de är värda det som blivande författare. Och för att deras läsare är värda en bok som håller. På alla tänkbara sätt.

Och ja, jag tycker att det ska finnas böcker för alla. Precis som det finns läsare för alla böcker. Det är inte det jag är emot. Jag önskar bara att fler böcker genomgick fler redigeringar innan de släpptes. Eller vad tänker du?

 

Juliböckerna – ungt, kärt och spännande

Nu är bloggpausen över. Nu kör vi inlägg varje torsdag igen. Jag har haft en fin paus och läsningen har flutit på fint. Fyra ungdomsböcker, en spänning och Stephen Kings senaste. Enjoy!

Bete sig (2019), Linda Jones, handlar om Stina som får värsta krisen när föräldrarna ska skiljas. Hon är drygt tjugo och vi följer henne genom en snyggt saxad berättelse. Kapitlen varvas med att hon är i en stuga mitt ute i skogen, och med händelserna som löpte dit. För att till slut landa i ett rent nu där dået kommer ikapp nuet. Ruskigt snyggt.

Stina var jag dock inte förtjust i och jag gillade egentligen inte historien – som gjorde mig illa till mods – men boken var för intressant och välskriven för att jag skulle sluta läsa. Så, är du nyfiken tycker jag absolut att du ska läsa den!

När längtan är som vackrast (2019) Elisabet Engström, för yngre läsare, sådär runt tolv. Och för mig. För jag blev så förtjust. Brita börjar en ny klass, spelar fotboll och får en ny vän, Loppan. Som klasskompisen Julia gör sig till för. Och Brita blir avundsjuk.

Att gå femman och vara sig själv är inte alltid så lätt. En stämningsfull bok med mycket omtanke. Rekommenderas!

Inte längre min, (2018) är Ann-Helén Laestadius fristående uppföljare till Tio över ett som jag gillade skarpt. Även denna är riktigt bra.

Majas bästa kompis har flyttat, pojkvännen drar sig undan när Maja vill ha sex, morfar får en stroke och en ny tjej ska flytta in i Majas gamla hus. Som flyttats på grund av gruvan. Och nej, det är inte coolt att en hel stadmåste flyttas på grund av gruvdriften. Maja sörjer Kirunas förändringar. Men inte så många andra verkar fatta. Inte pojkvännen och inte bästisen iaf. Läs Inte längre min. Och gärna Tio över ett med.

Ett hem att dö för (2019), Lina Arvidsson, en spänningsroman som fick mig att sträckläsa.

Unga Hanna kämpar på i Stockholms hemtjänst, hoppas på fler pass och ett vettigt ställe att bo på. Utsparkad från sitt mysiga andrshandskontrakt får hon ett rum i ett kollektiv. Men alla hatar varandra och hon bor i en skrubb med ett duschdraperi som dörr. Då får hon uppdraget att vattna blommor i en semestertom fin villa, och hon har plötsligt tillgång till ett helt hus. Problemet är bara att någon mer tycks ha det.

Jag tycker allt är läskigt. Jobbet i hemtjänsten, att inte ha pengar, att vara ensam, att vattna växterna i en enorm villa sena kvällar, att stappla runt i ett vinterkallt Stockholm utan vettiga vinterkläder. För att inte tala om det som göms i villan. Läs!

Sommarplåga (2019) Hanna Jedvik, en ungdomsbok om sommarlovets förväntningar och förhoppningar, förälskelser och besvikelser. En bok som tar upp det där med vänskap som förändras, hur abrupt det kan kännas och hur svårt det kan vara att tackla. Fint skriven och med mycket känsla. Läsvärd. Rekommenderas.

Och sist ut i juli blev Stephen King med The Institute (2019). En bladvändare när det är som bäst.

The Institute handlar om barn som kidnappas till en speciell inrättning där de utnyttjas för ett ändamål som inte går att föreställa sig. Det är otäckt och engagerande. Huvudkaraktärerna är en tolvårig pojke och en fd polis. Utöver dem finns flera starka bikaraktärer som också för handlingen framåt. Personportätten är faktiskt en stor del av behållningen i en i övrigt mycket spännande bok. Kul när båda dessa bitar fungerar bra.

Jag har läst ett fåtal av King tidigare: Carrie, Varsel, Pestens tid och Det. Och så hans självbiografiska bok om skrivande, Att skriva – en hantverkares memoarer Jag har sett flera filmer och serier baserade på hans verk och tycker ofta det fängslar. The Institute gav mersmak, och jag läser gärna mer av King. Har du något att tipsa om, gör gärna det. Alla tips tas tacksamt emot.

Det var juli-läsningen. Nöjd med lästempot och de lästa böckerna. Har du läst något i sommar som du kan rekommendera?