Om att läsa, Om att skriva

Andra jublar och skuttar av glädje

Själv kliar jag mig i huvudet och undrar vad jag missar. Vad jag inte begriper. Om jag är en fruktansvärt elitistisk snobb.

Jag läser recension efter recension. Bokbloggare. Bokstagrammare. Folk som hyllar. Ropar ut hur mycket de älskar. Som tycker det är fantastiskt. Ja, att typ allt är bra.

Och nej, jag tänker inte på en ensam bok. Utan på flera snarlika. Oftast egenutgivna på hybridförlag. Eller tryckeriförlag. Alltså sådana förlag som mot en hel del pengar erbjuder tjänsten lektörsläsning (ibland även någon sorts redaktörstjänst) för att sedan ge ut den aspirerande författarens debutbok.

Och det jag oftast tänker är att det så ofta brister. I skrivhantverket. (Ibland även i kvalitet på tryckt verk.) Och nu när jag själv författarcoachar och manusutvecklar, lektörsläser och skrivcoachar – same, same, typ… – har jag blivit ännu petigare.

Ett fåtal egen- och hybridutgivna klarar nålsögat. Men då har de skrivits av talangfulla, och ambitiösa författare och personer (ofta utbildade inom skrivandet) som tagit rätt sorts hjälp för att det ska bli riktigt bra.

Och att ha dels talang (lära sig hantverket), dels ta rätt sorts hjälp, det är vad jag tror krävs när man ger ut på egen hand, eller via hybrid- och trycktjänstförlag. Många har visserligen tagit hjälp, men den har nog ibland brustit i kvalitet. Och ibland har nog inte författaren förmått att utveckla sitt manus efter responsen. Liksom troligt med en kombination av båda.

Och här sitter jag. Och glor oförstående på hyllningarna. Tycker det utarmar en litterär nivå, detta att böcker som brister stort, får en sådan plats, sådana omdömen. För de som tycker till är outbildade och oerfarna. Ja, de läser mycket. Men de saknar en förmåga att se skrivhantverket.

Så jag har blivit den där litterära snobben jag föraktat. Och kanske är det ok. Kanske det måste finnas några som ser klart på böckernas form och innehåll. Som värnar om att sträva efter mer. Som pushar på dem som skrivcoachas och handleds i skrivandet till att uppnå något bättre. För att de kan. För att de är värda det som blivande författare. Och för att deras läsare är värda en bok som håller. På alla tänkbara sätt.

Och ja, jag tycker att det ska finnas böcker för alla. Precis som det finns läsare för alla böcker. Det är inte det jag är emot. Jag önskar bara att fler böcker genomgick fler redigeringar innan de släpptes. Eller vad tänker du?

 

17 reaktioner till “Andra jublar och skuttar av glädje”

  1. Hmm, intressant fenomen (och är så klart nyfiken på vilka böcker du syftar på, haha)! Själv kan jag också bli rätt irriterad på alla dessa hybridförlag och ”lektörer” som ploppar upp här och där. Människor som tar pengar av folk med skrivdrömmar utan att kanske riktigt leverera …

    1. Ja, jag kan tänka mig att man blir nyfiken. Det är lite blandat och ingen är i sig ”jättedålig” eftersom det ofta ändå finns något som funkar. Men överlag går det att säga att böckerna kunde varit bättre, om de fått chansen.
      Jag tror att vissa (hybridförlag och lektörer) som hjälper aspirerande författare tror de gör tillräckligt liksom att många oerfarna författare också tror det. Medan en utomstående med mer erfarenhet och utbildning ser att så är inte fallet. Och hur man kommer åt det, det önskar jag att jag visste.

  2. De egenutgivna pärlorna försvinner lätt i mängden av de andra böckerna som borde ha redigerats några gånger till. Ibland kan jag läsa om en glad debutant som har kommit ut på ett hybridförlag och som senare får dåliga betyg av bokbloggare. Hade det där hybridförlaget skött sig hade debutanten fått proffsig hjälp eller fått ett nej. Jag skulle må dåligt om jag betalade massor av pengar och sedan får höra att ”okej, den kunde ha blivit bra om en redaktör hade jobbat med den först.”
    P.S. Nu målade jag in mig i ett hörn – hur ska jag våga ge ut själv efter det här 🙂 (Om jag nu ska det, jag redigerar väl några år till först 🙂

    1. Visst försvinner de. Jag vågar knappt läsa dem längre heller pga mängden undermåliga, och som bokbloggare har jag slutat ta emot rec.ex överlag. Fick en av ett stort kännt hybridförlag. Jag gjorde lite reklam för boken som vanligt innan läsning men sedan kom jag inte igenom den. Och då vet jag vem som gjort redaktörsjobbet på den. Vems felet till dess dåliga hantverk var vet jag inte men eftersom en kund till denna person kontaktade mig, ledsen och förvirrad, kring deras samarbete där kunden tyckte att hen inte förstod dennes bok, har jag vissa betänkligheter kring någon som verkar professionell men kanske inte är det. Så visst hjälp kan tas, men får man det boken behöver? Illa.

      Jag känner som du. Mitt manus får visserligen fina refuseringar, liksom ditt, men om jag ger ut själv, har jag gjort tillräckligt? Inte kul om bokbloggare (eller prof. kritiker dissar hantverket – eller annat, men allt kan väl inte va’ bra?) även om jag nästan aldrig ser bokbloggare säga något negativt. Blir så nyfiken på vem det var.😉

      Nej, vi tar väl och redigerar i några år till. Bara för att vara på den säkra sidan då.😄

  3. Jag känner verkligen igen den känslan själv. Jag förstår att de läsare som inte är insatta i hantverket bakom en text, heller inte kan bedöma kvalitén på den på samma vis som vi som är insatta i det, men det är ändå frustrerande och när det gäller hybridförlagen, kan man ju förvänta sig nästan vad som helst. Det är lite synd, för som du också skriver, finns det ett fåtal böcker hos sådana förlag som är minst lika välskrivna som hos större förlag. Men tack vare att hybridförlagen ger ut nästan vad som helst, blir man ju ofta tveksam vid recensionsförfrågningar och kan missa något guldkorn endast därför.
    På tal om lektörer, så brukar jag ofta undra om det är lektören som haft för lite kunskap, eller om det är författaren som brustit i att kunna tillgodogöra sig feedbacken, när en bok är illa skriven.
    Idag verkar det finnas en uppsjö av lektörer och jag har själv sett skräckexempel där vissa lektörer har trott att exempelvis Karin Smirnoffs böckers speciella stil, har att göra med att både författaren och förlaget har slarvat med korrekturen. Lektören har alltså inte ens förstått vad som skiljer finlitteratur från genrelitteratur.
    På ett sätt är jag glad att jag debuterade när jag gjorde det, för då fanns det inte lika många oseriösa aktörer på marknaden.

    1. Precis, hybridförlagen har jag tyvärr slutat lita. Liksom de flesta bookstagrammare och bokbloggare. Det finns dock några som gör nyanserade läsningar men då rör det sig rätt sällan om rec.ex.

      Ja, är det lektör eller författare som brister? Jag tror ofta ivern att vilja få ut och skicka in ställer till det. Liksom att det kostar pengar att använda lektör. Jag ser så mycket ibland som behöver utvecklas men kan inte lyfta allt. Men lyfter så mycket mer än andra har jag förstått. Ändå kommer den omskrivna texten tillbaka och knappt hälften är åtgärdat. Då undrar jag om jag inte når fram, just för att kunden är oerfaren. För mer erfarna tar åt sig och gör verkligen en skillnad.

      Många skulle behöva coachas länge och få flera utlåtanden innan en text är klar. Men det är svårt att se det själv. Sedan kommer besvikelserna, dvs standardrefuseringerna. Och man tror att man inte kan skriva. (Vilket visserligen en kund trodde om ett utlåtande, trots pepp och bekräftelser, men då har man inte förstått grejen alls med stöd tror jag.)

      Hjälp att inte se skillnad på genrelitteratur och finlitteratur. Det frågar jag om, vad de har för ambition och vad för sorts manus de vill skriva. En del förstår inte riktigt frågan och då får det ju förklaras. Förstås.

      1. Samma här, men det finns några seriösa bokbloggare som jag litar på och som gör proffsiga bedömningar. Tror även många bokbloggare inte nödvändigtvis behöver brista i kunskap, utan de brister i rädsla över att kanske inte få fler recex om de inte gör en ”snäll” recension. Men då glömmer de att alla seriösa förlag skickar dem recex oavsett vad de ansett om boken och det enda som händer är att läsarna inte vågar lita på recensentens bedömning i framtiden.

        Ja, det kan nog bero på både och. Eller antingen eller. Tror en del författare är för dåligt insatta och att de därför inte förstår exakt vad de behöver åtgärda.
        Vi har ju lämnat lektörsomdöme på en del manus vi fått in och alltför ofta får vi tillbaka manuset där samma fel finns med, bara i lite mindre omfattning. Så jag TROR att det är viktigt för författare att lära sig hantverket ordentligt, annars kan de ha svårt att förstå vad lektören påpekar.

        Jättebra att fråga om det, för jag är rädd för att en del lektörer bara utgår ifrån att författaren har slarvat, när författaren i själva verket kanske varit ute efter att höja verkshöjden.
        Dock tror jag de flesta lektörer förstår att när en bok kommer ut på ett större och etablerat förlag, handlar det knappast om slarv med korrekturen att t ex namn är skrivna med liten bokstav. Det är ju en annan sak om det är en bok utgiven hos en utgivningstjänst.

        1. Jag vill gärna tro att jag tillhör kategorin seriösa bokbloggare. Åtminstone har jag varit nyanserad nog vad gäller rec.ex. att jag har slutat få dem (bortsett från några få förfrågningar som kanske missat mina nyanserade recensioner) så nu har jag tagit bort att jag tar emot rec.ex. Tråkigt att se att andra hyllande bokbloggare fick bok två, och jag fick inte ens en förfrågan.

          Precis, detta med skrivhantverket, det tar tid att behärska man behöver sätta sig in i det, ta hjälp, gå en kurs eller flera osv. Jag skriver väldigt långa utlåtanden och försöker verkligen vara pedagogisk, men det är nog rätt svårt att ta in om man inte förstår.

          Ja, det finns många bra och riktigt bra lektörer som verkligen gör ett seriöst jobb, som tyvärr måste konkurrera med de som inte gör det. Jag säger som du, jag är glad att jag inte måste välja lektör idag. 🙂

        2. Då undrar jag hur seriöst det förlaget var.
          Jag försöker också vara nyanserad och ärlig och har även sågat en del böcker som varit väldigt illa skrivna. För jag tänker att recensionerna är ju till för läsarna och inte författaren eller förlaget.

          Men exakt! För att kunna ta till sig ett utlåtande, måste man också förstå hantverket och gör man inte det blir det nog svårt att förstå vad som behöver åtgärdas.

          Riktigt trist att det blivit så, men som sagt, vi får vara glada att vi inte behöver leta lektörer idag 🙂

        3. Ah okej, det förklarar ju kanske saken då. Märkligt att de inte förstår att en ärlig recensent ger ett seriösare intryck än en som hyllar allt denne läser.

        4. Misstänker att de inte kunde ta det. Just pga av alla andras lovord. Råkade prata med en bokbloggare som hyllat en av dessa och då säger människan att den tyckte som jag, men inte kunnat sätta fingret på vad som saknades under läsningen, att det då bara varit en känsla. På tal om okunskap…

        5. Men varför i hela fridens namn hyllar då människan boken? Då är det väl bättre att vara ärlig och skriva att något skaver, men det är svårt att sätta fingret på vad.
          Problemet med bokbloggare som hyllar allt de läser blir ju att man inte får något förtroende för dem som recensenter, så på sikt får de inga som vågar lita på dem.

        6. Om det ändå varit så de flesta gjort och tänkt, men jag undrar om inte många sväljer recensioner på t.ex. Instagram utan större eftertanke. (Mkt pga okunskap). Det finns väl några tusen bookstagrammare där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.