Om att skriva

Hur det går med manuset


Under semestern läste jag igenom manuset för första gången sedan februari, då jag skickade det till förlag. Under våren har några positiva refuseringar, liksom standard, trillat in.

Förlagen kanske inte vill ha det (trots lovord) och det handlar nog mest om att det inte passar dem, att de inte tror tillräckligt på min dystopiska historia. För handlingen tycker jag håller, liksom karaktärer och miljö.

Visst kan det bli bättre. Men då, för ett drygt halvår sedan, då var det här det bästa jag kunde åstadkomma.

Mest kan det, i mitt högst personliga tycke som författare till det, och med mina skrivcoachs-ögon (man är ju liksom alltid blind för det egna), bli mycket rappare inledningsvis. Några partier funderar jag på att stryka liksom korta ner, rejält. Ofta kan jag gå mer rakt på.

Klassiska brister. Inget stort att ändra. Jag har scener med ett syfte, scener som bidrar till att fördjupa, förklara, driva fram handlingen osv. Jag har kapitel som är jag tycker är lagom långa och karaktärer som bidrar med något specifikt.

Jag avvaktar med redigering. För tänk OM ett av de tre, fyra förlag som är kvar att ge svar, säger ja. Hellre redigera med deras hjälp än börja på egen hand. Under tiden jag väntar småredigerar jag del två och skriver till nya scener. Med betoning på SMÅ i redigerar. Det är inte mycket tid jag lagt på att sitta ned med manusets del två de sista månaderna. Men processen pågår ändå. Bara lite mer i huvudet än i datorn då.

Hur går det för dig? Skriver eller redigerar du? Väntar på svar från förlag?

4 reaktioner till “Hur det går med manuset”

  1. Klokt både att se över manuset (alltid hittar man något man kan göra bättre;) och att avvakta om något förlag hör av sig. Du har ju att göra på manus-fronten ändå, som lektör. Jag skriver på Vårmörker, och tränar på att ”slarvskriva” mer så att jag kommer framåt. Kram, och trevlig helg!

    1. Jo, jag tänker att det nog allt kan få vänta ett tag till. Ev förlag borde hört av sig i typ oktober. Jag har slutat ha bråttom. När det ändå inte blev utgivning när jag hoppats känns det som att det inte spelar roll längre. Men visst innan jag blir tant på femtio kanske…?😉
      Att bara skriva på och redigera i efterhand är nog det nästa för att komma framåt och få klart ett råmanus. Har alltid tyckt det själv att det är ett bra sätt att jobba iaf. Kram och trevlig helg!

  2. Säger som Louise: klokt att se över manuset men att ändå avvakta med ev ny redigering innan förlagen har hört av sig.
    Jag har lagt undan Berit-manuset i sex veckor för att kunna se det i nytt ljus sedan. Och jobbar på Gabriel under tiden. Hittills – efter drygt efter vecka – har jag velat öppna Berit-dokumentet typ sju gånger eftersom jag hela tiden kommer på nya saker 🙂 Men har lyckats skriva ner idéerna i ett tomt dokument och hoppas att Gabriel kan få mig att glömma Berit ett tag.
    Måste skratta åt din kommentar till Louise om att debutera som tant vid femtio. Vad blir då jag när jag debuterar? Äldre-äldre? 🙂

    1. Nya idéer kan göra att det verkligen kliar i fingrarna här med. Men jag gör som du.🙂
      Haha! Ja, tant på 50 det är inte riktigt menat som vare sig äldre eller gammal, men när jag nu skriver för tonår och unga vuxna hade det varit nice att inte vara tant i deras ögon. Än lyckas jag lura kollegor att tro att jag är max trettio (allt från 25-75-åriga kollegor) och de får gärna inbilla sig detta.😄 Så om jag inte skrivit för unga skulle jag nog inte känt samma ”vad himla gammal jag kommer va om jag nu någonsin lyckas få ut eländet!” 😂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.