Om att skriva

Tess Williamsson – fantasydebutant med ny serie för unga

Idag presenterar jag Tess Williamsson, som debuterar med Dödens Saga – Saknad, den första boken i en serie, vars idé till handlingen föddes ur ett rollspel.

Välkommen Tess Williamson – varsågod och berätta lite om dig själv:
Jag är född och uppvuxen i de småländska skogarna. Att bli författare har alltid varit en dröm, även om jag inte vet om jag kan lägga till mig med den titeln, riktigt än. Jag skriver på fritiden och spenderar mina dagar som lärare på en högstadieskola, där jag undervisar i engelska. Bryter på skotska och älskar allt skotskt. Mitt hjärta fröjdas när jag är där och min själ får ro. Feud, Eilans hem, är baserat på detta underbara land. Eilan är huvudperson i min debutbok Dödens saga- saknad. Den släpps den 23/10 och riktar sig till unga vuxna/ vuxna. Det är början på en saga och Hopp är under arbete. Välkomna till Sinud!

Tess Williamsson,
foto Cilla Ingemarsson

Hur har skrivprocessen sett ut för Dödens saga-Saknad?
Dödens Saga- Saknad skrevs först i pappersform. Det blev hela fem kollegieblock. Efter att de legat till sig lite i min bokhylla började jag skriva in dem på datorn. Det tog sin lilla tid, om man säger så. Tanken att skicka den till ett förlag dök kort upp men lades på hyllan. Jag var helt enkelt för feg. Med jämna mellanrum fick jag för mig att läsa den och redigera den, ganska halvhjärtat då jag inte hade arbetat upp mod nog att skicka in den eller ens låta någon annan läsa den. När en kollega så tjatade sig till att läsa de första 30 sidorna och krävde mer text mitt i natten, började jag redigerandet på allvar. Till slut satt jag där med 254 000 ord.

Dessa har jag kapat ner till dryga 180 000, vilket var en både enklare och svårare process än jag förväntade mig. Att skriva bort en karaktär var enkelt, att ändra fraseringar tuffare. För var gång jag läser den lyckas jag ändra på något, inte alltid något stort men det verkar som att det alltid finns mer finlir. Tar det någonsin slut? Blir man någonsin nöjd?

Vad tycker du har varit svårast och lättast med att skriva Dödens saga – Saknad?
Absolut svårast var baksidestexten, hur konstigt det än låter. Jag fann det ofantligt svårt att sammanfatta innehållet och skapa en vilja och en nyfikenhet att lyfta boken och läsa den. Lättast att skriva är episoderna med Döden eller Taloch. Där har jag som författare mycket lite att säga till om. Karaktärerna vet precis vad de vill hela tiden, vilket är skönt.

Har du några särskilda skrivrutiner?
Jag måste erkänna att jag inte har det. Jag skriver när tiden tillåter. Det räcker med att jag sätter mig ner och öppnar dokumentet för att mina fingrar ska veta vad de ska göra. Jag tänker inte aktivt på manuset men någonstans i bakhuvudet, verkar det alltid snurra, för orden kommer alltid till mig.

Vad för sorts hjälp har du använt för att få klart Dödens saga?
Jag har fått hjälp av min redaktör, som också har anlitat en lektör. Annars är det mest jag som läst och ändrat, ändrat och läst. Blir man någonsin nöjd?

Vad handlar din bok om?
Dödens Saga- saknad handlar om Eilan, som lämnar hemmet för en chans att få leva livet. Med 9 överbeskyddande bröder är det nära nog omöjligt att göra hemma. I den lilla staden Pemdri möter hon Hope, en prästinna i guden Zanixs tjänst. De slår följe och snart utökas sällskapet med Aluinn och Taloch. Det räcker med en blick från Taloch för att passionen mellan honom och Eilan ska flamma högt.

Ett förestående bröllop i Feud, Eilans hemland, får de alla att bege sig dit. Väl där får de ett uppdrag av Eilans morbror Struan, som de andra kallar Zanix och jakten på det försvunna barnet inleds.

En kväll lämnar Eilan lägerelden för lite lugn och ro. Ute i skogen möter hon en man i svart, en man hon inte lyckas glömma trots att deras möte är alldeles för kort, en man som dyker upp när hon som mest behöver det. En man de andra i sällskapet räds.

Hur fick du idén till boken?
Idén kom från ett rollspel som jag och en vän uppfann en sommar. Det var tänkt att vi skulle spela kampanjen med vår rollspelsgrupp, men när världen var skapad, äventyret färdigt och karaktärerna hade funnit sina röster, insåg vi att vi inte kunde låta några andra spela detta. Sagt och gjort. Vi spelade det själva. Jag tror att jag den sommaren tillbringade mer tid med att skicka korta teasers till min vän än med att jobba.

När hösten kom och kampanjen var över, vägrade karaktärerna lämna mig. Det var som att de hade mer att säga. Tanken från början var att skriva ner äventyren vi upplevt, men det växte, karaktärerna fick ännu mer eget liv och jag upptäckte att jag tyckte det var fantastiskt roligt att skriva.

Hur lång tid tog det från idé till färdig bok?
Det är svårt att svara på. Jag skrev hela Dödens saga- saknad på papper. Så från att jag började fylla kollegieblock med ord tog det kanske 1-2 år innan fem block var fyllda och sagan klar. Att sedan skriva in den på dator tog nog minst lika lång tid. Sedan bodde den i min byrålådas mörker i typ 15 år. När jag väl började arbeta aktivt med den tog det ungefär ett halvår innan jag vågade skicka iväg den till förlag. Sju månader efter avtalet skrevs på kommer jag att ha den färdiga boken i min hand. Det är helt ofattbart.

Vad kan du ge för råd till någon som vill skriva en bok
Skriv, bara skriv. Våga tro på dig själv. Har man en saga som behöver berättas, berätta den. Lägg mindre vikt vid formalia och mer vid innehållet. Det är trots allt berättelsen som ska fånga läsarens intresse. Framför allt, våga drömma!

Något annat du vill berätta om boken, ditt skrivande…
Boken är min dröm. Min största dröm så länge jag kan minnas. Att sätta ord på papper är något jag alltid gjort, berättat historier likaså och att nu få dela det jag skrivit med resten av världen är en ofattbar känsla, som både får mig att vilja dansa av glädje och lägga mig under ett täcke och gömma mig för omvärlden.

Planer för fortsatt skrivande?
Dödens Saga – Hopp är under arbete, as we speak. Också den skrevs först på papper och det tar lite tid att överföra detta till ett elektroniskt forum. Lägg till faktumet att jag liksom ”råkade” skriva in en ny karaktär sida tre … Det blir en del omskrivningar och tillägg om man säger så. Dessutom vet jag att jag kommer att skriva till en hel del efter råmanuset är klart, men det är en del av min skrivprocess och att se karaktärerna växa fram på skärmen framför en är ett fantastiskt nöje.

Info om boken 
Releasedatum: 201023
Målgrupp : unga vuxna/vuxna
Antal sidor: 564
Förlag: Nicole Publishing
Författarporträtt: Cilla Ingemarsson
Bokomslag: Anders Nyman

Tack för detta Tess Williamsson, så roligt att få veta mer om din debut och din skrivprocess. För dig som vill följa Tess i sitt författarskap och bokens väg ut till läsare kan göra det på Instagram: @tesswilliamsson Nu önskar jag dig, och Dödens saga – Saknad, allt gott och att du och boken hittar hem till många nya läsare!

Annons
Om att läsa, Om att skriva

Semestrat, skrivit, väntar svar och stör mig

Tog ledigt litegrann förra veckan. Bytte stad mot kust. Och lät datorn vara ett par, tre dagar. Så skönt.

Och jag skrev lite. För hand. Något jag gjort från och till i snart en månad. Inget fancy, bara för mig själv. Ingen ska läsa. Jag ska inte redigera det. Utan jag skriver för att jag vill.

För med drömmen om att ett förlag ska säga ja till dystopin så har det blivit lite tvång över skrivandet. Jag gillar det fortfarande men tycker drivkraften har blivit lite… skev. I nuläget är jag så nöjd med flera positiva refuseringar att de sista tre förlagens mycket troliga nej (de borde ha svarat nu) inte gör mig så mycket.

Jag håller på att ladda om. Kanske blir det dystopin jag tar upp igen. Kanske något annat. Men i första hand prioritetar jag mina uppdrag, träning och återhämtning. Så egna skrivandet kommer lite längre ned på listan.

Och, på tal om saker som kommer längre ned i prioriteringen. Augustpriset för barn och unga. Som är EN kategori. Trots att bilderböcker för små barn verkligen inte kan jämställas med böcker för tonåringar. Vad säger detta egentligen om synen på litteratur för barn? Och barn?! Helst skulle jag vilja ignorera hela priset, men kan liksom inte låta bli att vara nyfiken på hur det går. Så, här är listan på de nominerade 2020:

Årets svenska skönlitterära bok: 
Minnestrådar, Carola Hansson
Splendor av Stefan Lindberg
Jag ser allt du gör av Annika Norlin
Samlade verk, Lydia Sandgren
Jordlöparens bok. Om natur, konst och människor av Thomas Tidholm
Renegater, Klas Östergren

Årets fackbok:
Livets tunna väggar, Nina Burton 
Familjen, Johanna Bäckström Lerneby 
Herrarna satte oss hit. Om tvångsförflyttningarna i Sverige av Elin Anna Labba  
Längta hem, längta bort. En essä om litteratur på flykt av Kristoffer Leandoer
Trubbel. Berättelsen om Olle Adolphson av Jan Malmborg
Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn av Arash Sanari

Årets barn- och ungdomsbok:
Mitt bottenliv. Av en ensam axolotl, Linda Bondestam
Kråkorna av Anders Fager & Peter Bergting
Billie, Korven och havet, Julia Hansson 
Kom dagen, kom natten, Åsa Lind & Emma Virke 
Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter & Ester Eriksson
Alltid hejdå, Alma Thörn

I år har jag inte läst en enda, men har kikat på Samlade verk ett tag. Och nu blir det ju tjurrusning på biblioteken så långa väntetider väntar. Inte tänker jag shoppa loss heller. Flera saker talar emot för det. Har du läst någon av de nominerade? Någon att rekommendera i så fall?

Om att skriva

Eva Holmquist, van fantasyförfattare

Då var det dags att presentera bloggens första gästförfattare. En etablerad författare som kom ut med sin första bok för redan 14 år sedan. Men nu så får hon berätta mer om sig, sitt skrivande och sin nya bok på egen hand.

Mitt namn är Eva Holmquist och min första bok kom ut 2006. När min bok Blodskifte kom ut 2017 kallade BTJ mig för något av en veteran inom svensk fantastik och med tanke på antalet titlar så ligger det nog något i det. Mina berättelser brukar beskrivas som fantasifulla, tänkvärda berättelser med berättarglädje. Jag skriver både noveller och längre berättelser. Dessutom skriver jag facklitteratur som exempelvis boken ”Praktisk mjukvarutestning”.

Eva Holmquist


Jag är en vetgirig bokmal som skriver fantasy, science fiction och skräck. Numera bor jag i Jönköping, men är uppvuxen i Pixbo utanför Göteborg. Dagarna används åt att kvalitetssäkra IT-system medan kvällar och helger ägnas åt böcker och familjen.

Min senaste bok, Kimya, är första delen i en ny urban fantasy-trilogi som utspelar sig i ett dystopiskt samhälle med magi, illegal handel med magiska föremål och en hemlig motståndsrörelse. Den riktar sig mot unga vuxna och kommer som tryckt bok 17 oktober. E-boken har redan släppts.

Hur har skrivprocessen sett ut för Kimya?
Eftersom det tagit lång tid att få den klar så har skrivprocessen sett olika ut under tiden. Min normala skrivprocess är ungefär så här:

  1. Idéutveckling, faktainsamling och planering – Detta pågår tills jag känner att jag lärt känna karaktärerna, deras situation och världen tillräckligt för att börja skriva
  2. Första utkastet – Numera skriver jag första utkastet så snabbt jag kan och utan att redigera under tiden. Ingen annan får se medan jag skriver.
  3. Viloperiod.
  4. Genomläsning av första utkastet – Här försöker hitta vad jag egentligen försöker förmedla och hur väl jag lyckas med det. Ofta gör jag i den här fasen en synopsis med alla scener för att få bättre grepp om den övergripande strukturen. Noterar också större saker som jag vill justera.
  5. Redigering fram till andra utkastet – Jag jobbar med manuset tills jag känner att jag behöver få in någon annans synpunkter.
  6. Testläsare läser andra utkastet.
  7. Redigering efter testläsarnas kommentarer och vad jag själv insett under perioden.
  8. Återupprepning av punkt 6-7 tills jag känner mig nöjd.
  9. Ev lektörsläsning och redigering efter det
  10. Korrekturläsning av mig och andra
  11. Produktion
    Eftersom jag började skriva på Kimya för så länge sedan så skrev jag inte första utkastet i en följd utan skrev och redigerade lite huller om buller. Efter att jag plockade upp manuset igen för att påbörja en ny redigering så började jag på punkt 4 i processen ovan och gick igenom alla resterande faser.

Vad tycker du har varit svårast och lättast med att skriva Kimya?
När jag började skriva Kimya så hade jag en bild av vad jag ville förmedla och berättelsen jag skrev svarade upp mot det. Samtidigt kändes det som om det var något som saknades, men då kunde jag inte identifiera vad det var. När jag påbörjade redigeringen av den förra sommaren var det mycket som föll på plats. Jag tror att berättelsen behövde den tiden för att mogna.

Har du några särskilda skrivrutiner?
Jag försöker skriva något varje dag även om det kan vara svårt nu i releasetider… 😉
När jag skriver första utkastet vill jag sjunka ner i världen och händelserna. Då avstår jag från all redigering.

Vad för sorts hjälp har du använt för att få klart Kimya?
Jag har haft hjälp av många testläsare. Det rör sig nog om sammanlagt tio stycken. Dessutom har jag haft hjälp med korrekturläsning och naturligtvis lektörsläsningen av förlaget som var intresserade av första versionen av berättelsen.

Berätta vad Kimya handlar om?
Den utspelar sig i ett dystopiskt samhälle med förbjuden magi, illegal handel med magiska föremål och en hemlig motståndsrörelse. Du får följa David, Gina och Falk. Alla tre har mål som de är beredda att göra allt för att nå. David som är föräldralös gör allt för att hitta någon som är beredd att acceptera honom för den han är. Gina som har utvecklat en ny kraft som hon måste lära sig kontrollera innan hon blir avslöjad. De båda ungdomarna måste möta sina krafter mot Falk som förföljt magiker under lång tid. Han är på jakt efter det magiska vapnet Kimya för att ta makten över staden och utrota magiker.

Hur fick du idén till Kimya?
Den första boken som jag skrev som det blev något av var en hästbok till min dotter som just då börjat läsa själv och det fanns inga böcker som hon tyckte var roligt att läsa. När den kom ut så ville jag skriva något åt min son också så då frågade jag honom vad han ville att jag skulle skriva om. Hans svar var att boken skulle handla om magiker i framtiden och det var den frasen som gav upphov till berättelsen.

Hur lång tid tog det från idé till färdig bok?
Jag började på den 2006, men har inte arbetat med den under hela den tiden. Den var i skick så att den cirkulerade på olika förlag. Från ett förlag fick jag lektörsomdöme och gjorde en redigering efter det. När den var klar hade förlaget lagt ner sin verksamhet. Sedan hade jag ytterligare testläsare som läste och kommenterade, men innan jag hann påbörja en ny redigering så dök det upp andra projekt som gick före. Det slutade med att berättelsen låg i fem år. Under den tiden var det en av testläsarna som med jämna mellanrum frågade när den skulle vara färdig. Till slut bestämde jag mig för att det var dags att ta tag i redigeringen och det var förra sommaren. Därefter har den utökats en hel del så den är numera dubbelt så lång och nu känner jag att berättelsen har blivit det som jag drömde om.

Vad kan du ge för råd till någon som vill skriva en bok?
Skriv något varje dag och vänta med redigeringen tills första utkastet är klart. När du skriver varje dag är berättelsen hela tiden levande, uppstartsträckorna blir kortare och kvaliteten blir bättre.

Något annat du vill berätta om boken, ditt skrivande…
Kimya är första boken i en trilogi och i de följande böckerna kommer vi fortsätta att följa Gina, David, Falk och alla de andra i Fyrstaden. En första idéutveckling är gjord för bok två och tre, men innan jag kan börja jobba med dem på allvar så har jag en del andra skrivprojekt som ska slutföras …

Planer för fortsatt skrivande?
Jag skriver hela tiden på nya berättelser och har många skrivprojekt i gång samtidigt. ”Ett nytt hem” som är en science fiction berättelse om Vani som flyttar till rymdstationen Tenang ligger hos en lektör för närvarande. Jag skriver också på en urban fantasy serie med kortromaner. Stulen magi, som är den första, är i slutredigeringsfasen. Dold magi, skriver jag första utkastet på. Min tanke är att tre böcker i serien ska vara klara innan de publiceras. Dessutom är jag på gång att börja skriva första utkastet av fortsättningen på Blodskifte. Så det är mycket på gång just nu … 

Kimya-info:
Releasedatum 2020-10-17
Målgrupp Unga vuxna
Antal sidor 356 sidor
Förlag Ordspira Förlag
Omslag Ulrica Edvinsson Sundin

Eva Holmquist har även gett ut följande titlar:

  • Kedjor känns bara när du rör dig
  • Det är inte så lätt som du tror
  • Hoppa så fångar jag
  • Förlora för att vinna
  • Attentaten i Gallus
  • Gallus brinner
  • Ur askan av Gallus
  • Blodskifte
  • Ödeland

Tack för detta Eva. Håller tummarna för att du och Kimya hittar hem till såväl gamla som nya läsare!

Om att läsa, Om att skriva

Provar att presentera författare

I somras frågade en författare i en grupp på FB om möjlighet att få synas på bokbloggar inför boksläpp. Eftersom jag tycker det är roligt när bloggare presenterar författare hängde jag på. Dessutom hade jag lite ont om idéer för inlägg så detta passade mig utmärkt.

Så i slutet av oktober kommer två författare att berätta om sitt skrivande, ja sin skrivprocess och sina nya böcker.

Det ska bli spännande att se hur det faller ut och hur jag tycker det känns. Båda är relativt okända för mig. Jag har inte läst böckerna så jag tycker varken bu eller bä om dem. Den ena är debutant och den andra etablerad. Jag ser dem på Facebook och Instagram ibland men följer ingen aktivt.

Jag gör det här för att lyfta själva författandet och vägen till deras kommande böcker. Kanske de kan ge något tips också, till alla som vill ge ut en bok en dag. Så frågorna till dem har fokus på skrivprocessen eftersom bloggen bland annat handlar om det.

Så nu vet du vad du har att vänta om några veckor. Hoppas du kommer tycka det är roligt och intressant att ta del av. Om inte annat så tycker jag det.

Böcker

Annorlunda om läsningen i september

Jag har tappat ordningen lite på vad jag läst. (Får börja skriva ner varje bok när jag är klar.) Men, jag har läst klart en bok jag påbörjade i somras och blev en tråkig skrivcoachtant av. Jag har även läst Hungerspelstrilogin. Och en jättefin ungdomsbok samt påbörjat en Stephen King – som jag inte vet om jag kommer avsluta. Plus att jag läst (skummat) en egenutgiven debutant. Och hittat en ungdomsbok som inleds med du-perspektiv – yay!

Dagens bokinlägg blir lite alltså annorlunda, inga direkta omdömen utan mest reflektioner.

Stephen Kings Maratonmarschen, eller The Long Walk, är en otäck historia om tonårskillar som ska gå tills de stupar. Bokstavligt talat. Och halvväggs in förstår jag fortfarande inte varför. Tävlingen är känd, folk kollar på den fast de riskerar att se en stupad kille avrättas. För är man inte uppe på benen inom några minuter skjuts man. Den har i alla fall krupit in under huden och jag tycker den är så läskig att jag inte vet om jag läser klart.

Den där debuten då, som jag skummade? Jo, jag har sett boken hyllas av olika bookstragrammare och funderat på om deras recensioner skulle stämma överens med min uppfattning. Och nej. Boken var lite intressant inledningsvis men jag tyckte huvudpersonen var ointressant liksom hennes äventyr. Den hade dessutom scener som jag tyckte saknade substans. Författaren bakom har dock lyckats väl och sålt i mängder. Så en eloge för marknadsföringen. Och nej, jag säger inte vem det är, vill varken få ett uppbåd fans efter mig eller såra denna grymma entreprenör.

Fina ungdomsboken står Anna Ahlund för, Ganska nära sanningen (2019). Den gillade jag skarpt. Om att finna sig själv – genom att byta frisyr och färga håret rosa, börja på en ny skola och få nya vänner – samt bli vän med sig själv. Ja, tillåta sig att bara vara den man är. Riktigt bra och läsvärd för alla. Rekommenderas!

Hungerspelstrilogins två sista, Catching Fire och Mockingjay, är starka men jag tycker sista boken håller sämst i serien. Så om jag tycker ettan är en elva (skala 1-10) tycker jag tvåan är en tia och trean en nia. Så ja, det är liksom bra ändå. Bara inte samma wow-feeling som med Collins första bok.

Boken jag nämnde i ingressen, som inleds med flera kapitel du-perspektiv är Sally Greens Half Bad, som ingår i en serie. Den har beskrivits som en bokserie för vuxna/unga vuxna som gillar Harry Potter. Det handlar om häxor, förtrollningar och ett häx-samhälle som bedriver häxjakt på de som är onda häxor. En kille, född av en god och ond häxa är mitt i jakten, utsatt och förföljd av myndigheterna i en jakt på fadern, den ondaste häxan av dem alla.

Half Bad är spännande hittills, men jag är inte helt såld. Gillar det hur ”naket” språket känns. Inget extra ”fuss” som stör, bara berättelsen, bara denna kille. Helt klart läsvärd.

Och sist men inte minst. Jag har läst C.N. Perssons debut Oslagbar. En bok om tonårskille med superkrafter i ett samhälle där de med superkrafter betraktas som ett hot av vissa.

Oslagbar har ett starkt driv men onödiga brister sänkte emellanåt läsupplevelsen. Bl.a. perspektiv som vacklar och jag upplevde att vissa saker liksom upprepades – lite starkare redigering kunde avhjälpt detta. Karaktärerna, speciellt huvudpersonen och hans vänner, kändes naturliga. Killarna är tuffa, med ibland rätt krassa uttalanden om tjejer. Trovärdigt, men istället för att en vuxen karaktär tillrättavisar, kunde någon kompis möjligen bett dem tänka sig för. Överlag spännande, men en bok som passar tonåringar bättre än petiga skrivcoachtanter.

Jag önskar jag kunde hitta en lång serie att försvinna in i nu när det blir höstmörker. Något lite fantsy-aktigt. Gärna urban fantasy… Men hur går det med läsningen för dig? Topp eller bott?