Jag har tappat ordningen lite på vad jag läst. (Får börja skriva ner varje bok när jag är klar.) Men, jag har läst klart en bok jag påbörjade i somras och blev en tråkig skrivcoachtant av. Jag har även läst Hungerspelstrilogin. Och en jättefin ungdomsbok samt påbörjat en Stephen King – som jag inte vet om jag kommer avsluta. Plus att jag läst (skummat) en egenutgiven debutant. Och hittat en ungdomsbok som inleds med du-perspektiv – yay!
Dagens bokinlägg blir lite alltså annorlunda, inga direkta omdömen utan mest reflektioner.
Stephen Kings Maratonmarschen, eller The Long Walk, är en otäck historia om tonårskillar som ska gå tills de stupar. Bokstavligt talat. Och halvväggs in förstår jag fortfarande inte varför. Tävlingen är känd, folk kollar på den fast de riskerar att se en stupad kille avrättas. För är man inte uppe på benen inom några minuter skjuts man. Den har i alla fall krupit in under huden och jag tycker den är så läskig att jag inte vet om jag läser klart.
Den där debuten då, som jag skummade? Jo, jag har sett boken hyllas av olika bookstragrammare och funderat på om deras recensioner skulle stämma överens med min uppfattning. Och nej. Boken var lite intressant inledningsvis men jag tyckte huvudpersonen var ointressant liksom hennes äventyr. Den hade dessutom scener som jag tyckte saknade substans. Författaren bakom har dock lyckats väl och sålt i mängder. Så en eloge för marknadsföringen. Och nej, jag säger inte vem det är, vill varken få ett uppbåd fans efter mig eller såra denna grymma entreprenör.
Fina ungdomsboken står Anna Ahlund för, Ganska nära sanningen (2019). Den gillade jag skarpt. Om att finna sig själv – genom att byta frisyr och färga håret rosa, börja på en ny skola och få nya vänner – samt bli vän med sig själv. Ja, tillåta sig att bara vara den man är. Riktigt bra och läsvärd för alla. Rekommenderas!
Hungerspelstrilogins två sista, Catching Fire och Mockingjay, är starka men jag tycker sista boken håller sämst i serien. Så om jag tycker ettan är en elva (skala 1-10) tycker jag tvåan är en tia och trean en nia. Så ja, det är liksom bra ändå. Bara inte samma wow-feeling som med Collins första bok.
Boken jag nämnde i ingressen, som inleds med flera kapitel du-perspektiv är Sally Greens Half Bad, som ingår i en serie. Den har beskrivits som en bokserie för vuxna/unga vuxna som gillar Harry Potter. Det handlar om häxor, förtrollningar och ett häx-samhälle som bedriver häxjakt på de som är onda häxor. En kille, född av en god och ond häxa är mitt i jakten, utsatt och förföljd av myndigheterna i en jakt på fadern, den ondaste häxan av dem alla.
Half Bad är spännande hittills, men jag är inte helt såld. Gillar det hur ”naket” språket känns. Inget extra ”fuss” som stör, bara berättelsen, bara denna kille. Helt klart läsvärd.
Och sist men inte minst. Jag har läst C.N. Perssons debut Oslagbar. En bok om tonårskille med superkrafter i ett samhälle där de med superkrafter betraktas som ett hot av vissa.
Jag önskar jag kunde hitta en lång serie att försvinna in i nu när det blir höstmörker. Något lite fantsy-aktigt. Gärna urban fantasy… Men hur går det med läsningen för dig? Topp eller bott?
Skriva läsa leva 
Åh, vad svårt det är med egenutgivna debutböcker. Jag har uppmärksammat något liknande. Där författaren verkar fantastisk och är grym på marknadsföring men att själva boken inte är bra alls. Jag undrar hur alla som höjer den till skyarna tänker innerst inne. Det finns säkert många som genuint gillar den, men det finns säkert lika många som jublar för att man liksom inte vill såra.
Önskar dig trevlig helg och fint väder.
Ja, visst är detta med egenutgivning svårt. Jag tycker det sänker en generell kvalitet och misstror nästan alla egenutgivna böcker numera, tyvärr. Och drar mig för att ge ut själv för att vissa kanske tänker som jag och inte vill ge min bok en chans. Jag är så glad för att jag inte köpte boken i fråga. Och för att jag inte sagt eller visat upp att jag läser den.
Detsamma!🙂
Maratonmarschen låter otäck, jag hade inte heller klarat av den…Just nu läser jag en bok jag snubblade på sist jag var på bibblan, och tyckte oväntat mycket om ”Och blomstren dö” av rebecka Edgren Aldén. Tyckte oväntat mycket om den. Trevlig helg på dig, kram!
Ja, Maratonmarschen går nog bort. Tror jag… Jag vill ju veta hur det går. Får ta en titt på Blomstren-boken.🙂 Trevlig helg! Kram
Ser att du har Där kräftorna sjunger, i bokhögen. Har du hunnit läsa den än? Det var ju en av mina favoriter 🙂
Jag läste den förra månaden. Skrev om den då. Tyckte den var bra, välskriven och engagerande, men pga hypen kring den trodde jag den skulle varit bättre. Lurigt det där med hur en föreställningar om något kan påverka vad en tycker.
Det är sant. Blir en bok tillräckligt hypad blir man som läsare ofta besviken. Jag hann ju läsa den innan den blev en stor snackis och säkert var det därför jag tyckte så mycket om den. Just för att jag inte hade några stora förväntningar på den 🙂