Jenny Fikke – svensk fantasyförfattare som debuterar på engelska

Idag presenterar jag Jenny Fikke, som debuterar med en fantasybok som hon ger ut själv. Och som hon ger ut på engelska. Om det ska hon få berätta mer själv. Välkommen Jenny, och varsågod och berätta om dig och din bok.

Jag heter Jenny Fikke, jag är från Backa på Hisingen utanför Göteborg. Jag är lastbilschaufför och författare på deltid. Detta är min första bok, The Crown Prince (Kronprinsen, på svenska, jag har inte hunnit ge ut den i Sverige ännu).

The Crown Prince (Kronprinsen) är en fantasibok för vuxna, och något jag blev förvånad över är att vuxna män verkar verkligen gilla den. Jag trodde att det skulle vara unga kvinnor i första hand som tyckte om den, men så är det inte. Jag frågade en av de män som läst den vad han gillar. Han jag frågade är 45 år och ingenjör, han sa att han tycker om starka kvinnliga karaktärer, och en historia berättad från ett annorlunda perspektiv. Det gjorde mig glad.

Ja, det är första boken i serien The Kongahälla Legend, (Kongahälla sagan). Den är utgiven som E-bok på Amazon och kommer som print runt den 9 november 2020. Jag håller även på att göra den som ljudbok just nu, det tror jag kommer ta ca en månad så runt nyår skulle jag gissa.

Jenny Fikke

Hur har skrivprocessen sett ut för The Crown Prince?
Jag gör mycket research, om saker och platser, går runt, läser massor, lär mig mer, försöker stå i staden eller på platsen och verklige försöka känna hur det kändes att leva där i en annan tid. Använda fantasin, se det framför sig. Jag reste till Italien och besökte massor av romerska platser för att se och förstå, och kunna sätta mig in i platserna jag skriver om. Inte för att The Crown Prince är någon historiskt korrekt bok, för det är en fantasy bok. Det är mer för att jag skall veta hur kulisserna ser ut.

Vad tycker du har varit svårast och lättast med att skriva The Crown Prince?
Svårast är nog min inre kritiker som aldrig blir nöjd och som hela tiden påpekar och påpekar allt som kan göras bättre. Lättast, är när jag läser ett stycke som är riktigt bra och jag verkligen ser hur bra det är. Det gör att jag vill skriva mer och ännu vackrare.

Vad för sorts hjälp har du använt för att få klart The Crown Prince?
Jag har haft ett flertal olika lektörer Det är bra att höra vad olika folk tycker, speciellt om de är lektörer och vet vad de pratar om. Inklusive dig, Helena. Jag har även kört igenom boken några gånger med korrekturläsare.

När jag började skriva på den så hade jag ingen aning om hur man skrev. Jag har alltid skrivit, dagböcker och dikter, men att skriva en bok är något helt annat. Jag insåg snabbt att jag inte kunde tillräckligt om skrivandet. Därför började jag läsa böcker om skrivande, jag lyssnade på seminarier om kreativa skrivtekniker på Youtube, jag lärde mig om perspektiv, dialog mm. Jag började även lyssna på skrivpodcasts där folk som skriver intervjuades. Men i slutändan är det nog en kombination av träning och information.

Du har ju valt att skriva på engelska, hur kommer det sig?
Ja, jag vill satsa på den största marknaden för min genre. I Sverige är inte fantasy speciellt stort, om man jämför med marknaden för fantasy i resten av världen. Speciellt USA. Idag finns det så pass mycket hjälpmedel och plattformar där man kan ge ut sin bok över hela världen om man vill. Man kan få in sin bok i massor av bokaffärer, det finns inga gränser. Allt hänger på dig, vad vill du? Vill du ge ut för en specifik marknad eller vill du ge ut överallt? Vill du ge ut på förlag? Gör det då. Allt är upp till dig, du är skeppare på din skuta.

Berätta gärna lite om din utgivningsprocess
Jag har gett ut boken som e-bok på Amazon (till att börja med) även som print bok, och jag håller även på med att göra en ljudbok av den engelska versionen av boken. Detta gör jag genom Findaway Voices som är en ljudboksproducent. Jag kommer även att ge ut den ”Wide” vilket betyder över hela världen. Detta gör jag genom Ingram Sparks, och andra liknande företag som verkar som en distributionskanal, även till bibliotek världen över både med ljudbok och print och e-bok. Alla dessa utgivningsmöjligheter är ju print on demand så man behöver inte köpa böcker i förväg. Det sköter sig själv så att man kan koncentrera sig på sitt skrivande och på marknadsföringen.

Vad handlar The Crown Prince om?
Det var en gång ett kungarike i Rom, rätt under kejsarens näsa. I det magiska kungariket i Rom levde en kung och en drottning med sina tre söner. En dag fick en Völva en vision, i den såg hon gudarnas fiende, Surt dö, hon såg också vem som gjorde det. En av kungasönerna i Rom kommer att mörda Surt när han vuxit till man. När Surt får reda på det startar han en klappjakt för att stoppa sin egen död. En dag när några valkyrior besöker Rom upptäcker de att något försökt ta sig genom det magiska skyddet runt palatset och kungafamiljen i den magiska kungastaden i Rom. Frågan är om de kommer kunna stoppa det som försöker ta sig in, innan det är försent.

Hur fick du idén till boken?
Jag kör lastbil och var i Kungälv och lastade på kakfabriken, jag läste en turisttidning om området. I den fanns en artikel om Tjyvön som ligger mitt i älven utanför Kungälv. På den ön avrättade de folk ända tills 1800 talet. Jag såg på Bohusborgen och tänkte på Kongahälla som inte låg långt därifrån. Jag bara kände att här i Göteborg har vi så otroligt mycket historia, det hade varit en perfekt kuliss till min saga.

Hur lång tid tog det från idé till färdig bok?
Evigheters, evigheters, evigheter. Fast jag har skrivit hela serien från början till slut. Jag skrev inte bara en bok och gav ut den. Jag ville veta att hela berättelsen höll måttet. Jag har hört att många skriver första boken i en serie och sedan måste stressa igenom bok två. Det ville jag inte göra, jag vill att alla böckerna skall vara på samma nivå. Det är ju populärt att ge ut flera böcker om året. Men jag började från noll, och jag kunde inte skriva när jag började, och de sägs att det tar ca 10 år att lära sig att skriva. Med andra ord, jag har inte bråttom. Jag vill hellre ge ut en bok jag är stolt över och som jag känner att jag är färdig med. Där jag har skrivit det jag ville skriva, än att stressa igenom boken och sedan ångra att jag inte tog lite mer tid på mig.

Har du några särskilda skrivrutiner?
Jag älskar att vakna på morgonen och sätta på kaffet, sedan sätta på min skrivmusik, gå in på det avsnitt jag jobbar på. Jag kommer lättast in i min ”skrivtrans” genom att lyssna på min skrivmusik och om jag börjar med att editera ett kapitel. Det gör att jag sugs rätt in i historien igen. Jag ser det jag skriver om som en film i mitt inre, jag har rätt bra fantasi.

Vad kan du ge för råd till någon som vill skriva en bok?
Börja, vad är det du vill säga idag, skit i, i morgon. Du kommer ändå inte hinna skriva hela boken på en gång. Om det är något som du vill säga, skriv det. Skriv om det, skriv det igen, lägg till lite nytt, dra ifrån något som inte behövde sägas. Osv. Så växer boken sakta tills den är en bok. Vissa tycker om att ”Plotta” skriva en slags minihistoria så att du vet vad som skall hända i din bok.

Jag fungerar inte så, jag har massor av små historier som jag skrivit ut som idéer som aldrig kommer bli bok. Nej, om jag får en idé så är det oftast sådant som kan få plats på ett kapitel. Därför fokuserar jag på det kapitlet, jag skriver ut det jag tänker, sedan försöker jag göra det till ett riktigt spännande kapitel. När jag är klar slutar jag skriva. Några dagar senare skriver jag om kapitlet, då har jag oftast nya idéer som jag lägger till. Och förr eller senare blir det en bok.

Något annat du vill berätta om The Crown Prince?
Jag håller på och översätter del två till engelska, jag översätter själv från svenska till engelska. Min engelska är inte bra nog för publicering på engelska, så jag har hjälp av en språkkonsult som ser över min översättning och rättar till mitt språk. Något som kan tilläggas, är att om man låter någon översättare översätta boken så är det deras översättning. Inte din. Det är också därför jag gör det själv, och det är billigare.

Bilden på bokens framsida köpte jag på en av de många webbsiterna där man kan köpa färdiga bokframsidor. Det finns väldigt många att välja mellan och jag letade i några månader tills jag snubblade på den bilden jag har som framsida. Den bilden var absolut helt perfekt. Men, om man ger ut på Amazon till exempel så finns det mallar för både text och framsida som är gratis att använda. Med massor av gratis bilder och foton. 

Planerar du för fortsatt skrivande?
Absolut, jag tror aldrig jag kommer sluta skriva.

Info om boken 
Releasedatum: E-bok är ute på Amazon, printbok på Amazon runt 10 nov 2020.
Ljudbok ute runt nyår eller i början av nästa år.
Genre/målgrupp: Saga för vuxna.
Antal sidor: 241
Förlag: Egen utgivning
Framsidan: http://thebookcoverdesigner.com/designers/betibup33/

Vill du följa Jennys författarskap och läsa mer om hennes skrivande kan du kika in på hennes facebook-sida eller hennes blogg: www.jennystravelwritingblogg.com/

Stort tack för att du ville vara med och berätta om din bok, ditt skrivande och ditt spännande val att ge ut själv på engelska. Jag hoppas förstås att The Crown Prince hittar hem till många nya läsare. Lycka till med fortsättningen!

Annons

Ljummet och ont, här och där

November är, som det ju konstaterats av väderfolket på tv, en ovanligt varm november i år.

Jag som ogillar kyla, helt enkelt eftersom jag fryser lätt och spänner mig, tycker det är helt okej. Även om det är tråkigt att det beror på klimatförändringar.

Mina promenader har det blivit stopp för. Är det inte onda knän som jag ska undvika att överbelasta så är det nu en ond fot. Råkade trampa ytterst lite grann snett i förra veckan och efter det har jag haft ont i vristen.

Jag tycker inte jag ser så lastgammal ut men känner mig sådan. Ont i nacke, vrist, rygg och knä. Och en nervskada i foten med. Som ger sig till känna nu när jag byter till helt okej kängor och stövlar men från hyperergonomiska träningsskor.

Ursäkta klagosången, men när än det ena och än det andra inte funkar som det ska då känns det lite trögt. Jag brukar alltid tänka, när jag tycker att något är jobbigt, att jag ju i alla fall har en kropp som fungerar.

Nåväl. Jag har det rätt bra ändå. Behöver t.ex. inte masa mig upp tidigt till ett jobb i snålblåst och regn i sidled. Något jag uppskattar lite extra nu i mörka november.

Dessutom avslutade jag förra veckan med att få ordning på ett formulär på företagets hemsida. Ett formulär för anmälningar till mitt kommande nyhetsbrev, Skrivtipsbrevet!

Och så fick jag färdigställt den mejllista jag påbörjat tidigare som jag då inte fick till att synka med tjänsten för nyhetsbrev. Ja, ibland funkar bara inget. Men så i fredags löste det sig lätt.

Så. Glad över detta firade jag med en fika på ett nästan helt tomt café. Ett rätt bra sätt att avsluta arbetsveckan.

Hoppas du har det bra. Kanske att ditt skrivande går lite bättte än mitt…? För här är det nästan obefintligt. Men det börjar dra i mig. Antingen att fortsätta med del två av dystopin, eller att redigera om del ett. Får se vad jag landar i.

Huvudet under armen

Det var visst torsdag idag. Lika med bloggdag. Tänkte på det för några dagar sedan. Sedan flöt dagarna ihop.

De gör lätt det när extrajobbet har pass på helgen. Igår onsdag, när jag jobbade kväll, frågade en kollega om det var tisdag när hon skulle ta fram kvällens underlag. Så jag är tack och lov inte ensam om det.

Annars försöker jag få kunder till nästa år. Fullt fram till mitten av december i nuläget. Fast jag kör ju halva dagar, men ändå. Kul att ha såpass med uppdrag just nu.

Dessutom, fullt upp med att planera för samarbetet med den lektör som kontaktade mig i somras. I slutet av januari ska vi köra igång. Och snart börjar vi marknadsföringen.

Själv har jag saker med hemsidan för företagandet som jag försöker lösa. Jag gillar att hemsidan har ett unikt utseende men på samma gång innebär det vissa begränsningar. Tyvärr bortprioriteras sådant fix till förmån för uppdrag. Men än finns tid för det. Ska bara lista ut hur jag ska göra.

http://www.helenaaskrivcoach.com

Om några veckor kommer förresten en ny författarintervju. Om en debuterande egenutgivare som valt att gå en annan väg än vad vi oftast är vana vid.

Hoppas du har det bra i vintermörkret annars. Håller avstånd och så. Men ser ändå till att komma ut och hitta på sådant du mår bra av. För det gör jag. Isolering och avstånd visst, det köper jag, men det får vara isolering med måtta.😉

Oktober – seg månad

Seg och håglös. Och återhämtning. Tyvärr några ord som kännetecknar oktober rätt bra. Ja, jag säger tyvärr eftersom jag önskat att jag varit mer alert.

En tanke var att jag skulle bli så pigg och återhämtad av lite ledighet och miljöombyte. En vecka på Tjörn, närhet till natur och hav, visst låter det som ett bra upplägg för det? Men det gick sådär. Det var otroligt skönt att få komma bort, ta helt ledigt ett par, tre dagar från jobb, och vara ute mycket. Men tröttheten släppte inte helt.

Gissar att årstiden bidrar till trötthet och seghet. Och att den ger håglöshet. Det krävs en hel de för att komma igång vissa dagar nu. Helst vill jag stanna i soffan, glo på några filmer eller serier.

Men jag lyckas ändå slå mig ner vid datorn, jobba förmiddagen och sedan göra annat på eftermiddagen.

Oktober inleddes tyvärr med bihåleinflammation. Annars har nackspärr präglat hela oktober. När jag insåg att jag haft det i tre veckor, någonstans där i början av oktober, blev det att boka tid hos fysioterapeut. Så nu lägger jag tid på att göra övningar för nacken. Utöver de jag redan gör för knän och rygg. Att bli gammal sucks. I alla fall fysiskt.

Läsningen då? Den har liksom också präglats av seghet. Ett par avklarade böcker bara. Och eftersom jag varit så dålig på att skriva om dem, har jag knappt koll på vad jag läst. Men del två, Half Wild, i Sally Greenes serie har jag läst, en urban fantasy om trollkarlar och ett krig mellan vita och svarta häxor.

Och så har jag läst en lättläst bok för barn, 9-12 år, som hette Alla små lögner, av Anna Johansson. En charmig historia om att börja som ny i femman, och vilja passa in, och råka säga dumma lögner. Som att man bor i superfina rosa huset bredvid skolan, bara för att man inte vill avslöja att man bor i en stökig, ouppackad liten lägenhet. Jag kunde dock inte låta bli att tycka att karaktärerna kanske hellre borde gått i fyran, eller rent av trean. Eller så har jag bara stött på väldigt brådmogna femmor tidigare, men jag hade svårt att se bokens karaktärer som femmor. När jag jobbade som skolkurator tyckte jag att femmorna upplevdes som rätt ”stora”. Nåväl, en petitess. Är säker på att boken går hem hos målgruppen.

Och på tal om böcker som går hem hos målgrupper, Jenny Jägerfelds bok Mitt storslagna liv för 9-12 åringar, har utsetts till årets bästa svenska bok för barn. Och Barnradions bokpris har utsetts av en jury av sjätteklassare från Årstaskolan i Stockholm. Jag tycker de gjorde helt rätt som lät priset gå till Jägerfelds bok. Tyckte själv väldigt mycket om den, när jag läste den tidigare i år.

Så, hur har din oktober varit? Ok, toppen eller botten? Som förväntat eller överraskade den?