Längtan

Att längta är bra. Jag längtar efter allt möjligt. Men överst ligger förstås längtan efter att må bra. Vara pigg. Alert. Att ha mängder av ork.

För två veckor sedan fick jag dos nr 1. Precis när jag börjar piggna till en aning bl.a. tack vare mindre att göra i företaget och som lektör och skrivcoach.

Och jag blev dålig av vaccinet. Inte jättesjuk eller så, men otroligt trött och hängig. Och så i helgen fick jag jobbig huvudvärk, kände mig febrig och lite tjock i halsen.

Så det jag längtade efter då, eftersom det var så otroligt fint väder var ju att kunna bada. (Dessutom missade jag firandet av en vän, vilket jag sett fram emot mycket.)

Det är väl så det är, att den högsta önskan vi alla egentligen har är att få vara frisk. Men det är något många inser värdet av först när de blir sjuka.

Jag kan vara irriterad på mycket som liksom stör och inte funkar i vardagen och livet. Men är samtidigt väldigt tacksam över att jag har en kropp som fungerar rätt bra. Att jag ser ut som jag gör. Att jag har det liv jag har.

Att längta efter mer. Efter annat. Det tänker jag hör till. Att vi som människor behöver längta och få sträva efter att nå olika mål och drömmar. Bara vi också ser vad vi har.

Och med det sagt, så fortsätter jag längta efter mina bad. För det är något jag liksom inte får nog av. Frisk eller inte. Det går alltid att längta till nästa stund på stranden.

Eller, vad säger du? Vad längtar du efter?

Annons

Jag lyssnar på bok

När blev det sommar? Går tiden extra fort i pandemitider? För jag hänger inte med.

Men, jag läser en massa i alla fall. Roligt med läsflyt. Och har börjat lyssna på en ljudbok. Stephen King, The Outsider.

Eftersom jag fortfarande är rätt trött, om än något piggare än förut, så blir det ibland uttröttande att läsa. Så när Bokdamen skrev om att lyssna på engelska kom jag på att jag gärna ville prova. Trots att jag helst läser själv eftersom det går snabbare. Och nu, sex timmar senare (av nitton timmars bok) känns det riktigt bra.

Hur tycker du att det är att lyssna vs läsa? Något av det som du föredrar?

Lätt läsning i juni

Med tre lästa böcker i juni, två här idag och en i förra veckan (Spegelbilden, Joseph A Davis) har det varit en smidig läsmånad. Eller ja, jag håller på med en riktigt seg bestseller. Men den skriver jag mer om när jag är klar.

Nationen – Michaela von Kügelgen

Nationen (2020) handlar om studentlivet, att söka en plats i livet och karriären. Vad är det man egentligen eftersträvar? Akademiska poäng eller lycka, relationer och kärlek? Att gå sin egen väg eller följa den som är utstakad åt en? Är det bra eller dåligt när det inte blir som en tänkt?

Nationen beskrivs som en underhållningsroman. Hade det inte varit så hade jag nog haft andra förväntningar. Nu ville jag ha mer humor, fart och fläkt. Men romanen var mer som en relationsroman, med fokus personlig utveckling. Så medan jag läste, undrade jag lite var det underhållande var någonstans. Jobbigt när tolkningen blir så bokstavlig. Om jag bortser helt från detta, är det dock en riktigt bladvändarbok. Karaktärerna är lätta att tycka om, och jag ville ropa åt både huvud- och bikaraktärer att de skulle skärpa sig, alternativt försöka se bakom vissa reaktioner.

Jag längtar tillbaka lite, till den där tiden som student. Nu var jag visserligen en stadgad student med man och lägenhet där i tidiga tjugoårsåldern, och på väg att bli socionom. Men livet tar ju inte slut för att man är klar med EN utbildning. Jag har trots allt hunnit med en examen till och fått uppleva liiite studentliv två gånger. Visserligen utan sittningar the second time men studentlivet är inte enbart sittningar. Nationen kretsar mycket kring det här ”äkta” studentlivet, plugga och supa tills man storknar. Hitta någon som kan vara mer än ett ligg. Och allt är skrivet med stor kärlek. Så fint. Jag kan verkligen rekommendera Michaela von Kügelgens Nationen. Läs!

Om jag får stanna – Kajsa Gordan

Om jag får stanna (2017) är en barn- ungdomsbok om Ilona och hennes familj som bor i ett nunnekloster, gömda i väntan på besked om de får stanna i Sverige. Ilona går i skolan, och är bästis med Stella sedan första klass. På klostret bor många familjer som gömmer sig, som hoppas få besked om uppehållstillstånd, som hoppas slippa återvända till något som ofta innebär fara för deras liv, både de vuxnas och barnens.

Om jag får stanna är en berättelse som berör. Vi följer både Ilona och Stellas perspektiv, hur det är i skolan och hemma hos dem. Stellas storebror till exempel går inte till skolan och hon tycker att föräldrarna bara pratar om honom jämt. Tur att katten får kattungar så hon får något att gosa med. Och kanske, kanske, kan hon ge en till Ilona i födelsedagspresent…

Gordan har skrivit en bok som jag tänker passar bra för läsning i klassrummet. Boken riktar sig till åldern 9-12 och är skriven med ett lätt språk. Rekommenderas!

Och vad gäller Gordans bok, så har den ett nyare omslag, som jag tycker är lite roligare och kanske tilltalar målgruppen mer. Eller, vad tänker du?