Böcker, Om att läsa

Förskräckligt otäckt och rysligt

I juli läste jag några skräckhistorier, även så kallade rysare. Otäckt värre. Jag skulle nog inte gärna se dem som film, men att läsa går bra. Det skapar en annan sorts kontroll och distans. Gör det lättare när det blir läskigt.

Det blev två stycken Stephen King, The Outsider och Later, varav Later, som också är hans senaste utgivning, blev läst nu i augusti och den har jag vissa invändningar mot – som du kan läsa om längst ner. Dessutom har jag läst Mats Strandbergs senaste, Konferensen. Även han, likt King, en mästare på skräck och att utforska det omänskliga som kan finnas i oss. Vi börjar med Strandberg.

Konferensen

Handling
Mats Strandbergs Konferensen (2021) handlar om en grupp kollegor från kommunen som ska på konferens och prata om en galleria som ska byggas på mark de tagit över från en bonde. Kollegorna har starka viljor och åsikter, en del har arbetat i kommunen i evigheter och några ett kortare tag. Stämningen är hätsk mellan flera och chefen bidrar inte till att lugna stämningen, ser mest till sig själv och sin ögontjänare till projektledare av galleriabygget.

Konferensgården ligger enskilt och öde, med endast arbetskamraterna, samt de som äger stället, där. Eller nästan. För de få personerna som befinner sig på området råkar snart riktigt illa ut. Någon är ute efter hämnd. Och ingen går säker.

Vad jag tyckte
Den stora behållningen är det pricksäkra persongalleriet. Varje karaktär har sina starka och svaga sidor, en del med fler trevliga egenskaper än andra, men alla med en egen agenda. Jag känner verkligen för flera av dem och hejar på dem när de ska komma undan alla otäckheter. Händelseutvecklingen går i rasande hastighet och det dröjer inte länge innan jag biter på naglarna och nästan blundar inför det som sker – lite jobbigt att läsa då, jag vet, men det är läskigt, riktigt läskigt.

Strandberg har skrivit en härligt otäck rysare, fylld av splatter och smärtsamma scener. Får fortfarande ont när jag tänker på vissa saker som karaktärerna utsätts för. Så, ja, gillar du att bli lite skrämd, och inte har allt för ont av otäckheter, tycker jag absolut att du ska ta dig an Konferensen!

The Outsider

The Outsider (2018) av Stephen King har jag varit nyfiken på ett tag. Nu blev det att jag tog tag i den som ljudbok, uppläsare Will Patton, och jag blev riktigt förtjust.

Handling

Det är en berättelse om en man som begår ett fruktansvärt brott mot en pojke. Trots att flera vittnen såg mannen i närheten av brottsplatsen, befann han sig på samma gång även i en annan stad. Synd bara att polisen, upprörd av det bestialiska sätt pojken dödades på, inte kollade upp detta innan de häktade mannen. För arresteringen görs inför full arena när laget mannen är tränare för har match. Något som präglar de händelser som följer.

Så, hur kom det sig att mannen var på två platser samtidigt? Ja, eftersom det är Stephen King vi har att göra med nystas en historia upp om något som inte är som det ska.

Vad jag tyckte
Det är spännande, intressant och invecklat. Det är även snyggt berättat utifrån de olika karaktärernas perspektiv. Liksom med Strandbergs bok är en stor del av behållningen just karaktärerna och hur de framställs. Lyssningen låg på nära 19 timmar, men tiden flög iväg. Dessutom tyckte jag att uppläsaren gjorde ett riktigt bra jobb, annars skulle jag aldrig ha gett ljudboken en chans.

Nyfiken på The Outsider av King? Då ska du absolut läsa. Rekommenderas!

Later

Den andra Stephen King jag läste nu i slutet av sommaren var Later (2018), och även den valde jag att lyssna på. (Uppläsare Seth Numrich.) Men jag var inte lika imponerad och trots att boken var en tredjedel så lång som The Outsider upplevde jag den som längre.

Handling
Later handlar om Jamie, åtta år, som blir tonåring under berättelsens gång. Han lever med sin mamma som är litterär agent och han har aldrig träffat sin pappa, vet inte ens vem det är. Men Jamie tycker de har det bra, han och mamman. Men så är det det där med att han ser döda människor. Något som kommer att försätta honom i flera märkliga situationer.

Vad jag tyckte
Som sagt, jag var inte lika imponerad av Later. Handlingen faller ut snyggt så att säga, och alla trådar leder liksom till Rom. Men jag tyckte den var fragmentarisk. Och jag undrade ibland varför jag fick ta del av det jag fick ta del av, men det mesta passade in allt eftersom.

Dock.

Jag vågar knappt säga detta, men det gör ju inget att jag uttrycker mig negativt om bestsellerförfattaren Stephen King (som jag beundrar som författare), för det jag säger påverkar liksom inte honom. Men. Jag kunde inte låta bli att tänka när jag lyssnade, att om det här manuset trillat in på ett förlag utan hans namn och istället med någon okänd debutant bakom det, då undrar jag om det blivit antaget.

Hjälp, då var det sagt. Som läsare och lektör har jag höga krav på de böcker som ges ut traditionellt, och ja, jag vet varje bok har sin målgrupp och sina läsare och det jag säger nu är ju lite överdrivet om att Later inte skulle blivit antagen, för jag tycker att Later är bra. Men att det kunde varit bättre, liksom skarpare. Och det är något jag rätt ofta kan tycka om böcker som ges ut traditionellt.

Jag tycker inte att du ska låta bli att läsa Later, för det finns många kvaliteter och det är en annorlunda och intressant historia med en del ironisk humor utifrån berättarperspektivet, den unge Jamie, som på dryga tjugo år berättar om sin uppväxt, vad han upplevt, och vad det inneburit att han kan se döda människor. Jag kan helt klart, trots vissa invändningar, rekommendera Later.

Så, det var en trio otäcka berättelser att som utforskar de monster som finns i, och utanför, oss. Nu när det blir höstmörkt byter jag läsningen mot lite trevligare historier. För det är liksom tryggast att läsa den här sortens otäckheter när det är ljust ute. Eller, vad säger du?

Böcker, Om att läsa

Ledig läsning – när det flyter på

Augusti får bli en bokmånad här på bloggen. För jag har läst. Tack vare lite ledigt – en hel vecka! – och färre uppdrag i juli har jag haft gott om tid för läsningen. Plus läsflyt.

Jag har även råkat glömma berätta om tre böcker som avslutar en serie på sju böcker. Och de tre var jag klara med i juni. (Se längst ner.)

En del böcker har jag mycket att säga om. Andra nästan inget alls. Men här är de i alla fall, i korthet, juliböckerna:

Min storslagna död, Jenny Jägerfeld (ungdomsbok och bok nr 2 om en kille som flyttat och fått en chans till ett nytt liv. Som nog blir hans död…)

Fifty Shades of Grey, E.L James (bok till bokcirkeln, enligt uppgift 52 miljoner sålda böcker. Och då måste den ju vara bra… Eller inte.)

The Outsider, Stephen King (thriller, deckare, skräck. Ljudbok på 19 timmar. Uppläsare Will Patton.)

10 misstag författare gör, K Svensson, K.M. Kimselius, L Guldbrandsson (Olika råd och tips för den som vill skriva och skicka till förlag, ge ut själv utifrån författarnas egna erfarenheter)

Can You Keep a Secret?, Sophie Kinsella (avbruten – ljudbok. Jag gillade inte uppläsaren och kom bara ett par kapitel in. Tror jag läste den för många år sedan dock…)

The Knife of Never Letting Go, Patrick Ness (första boken i serien Chaos Walking, som nyligen hade premiär på bio, science fiction )

Konferensen, Mats Strandberg (thriller och en del splatter. Läskigt värre.)

Överraska mig, Sophie Kinsella (feelgood om äktenskapliga bryderier – som hur man får en relation att hålla i 68 år…)

Som du ser, det har blivit rätt många förutom de tre ungdomsböckerna som jag var klar med i juni (se nedan). Och några av dem jag nämnt här i min lista tänker jag återkomma till. T.ex. en otroligt tråkig bestseller och otroligt otäcka skräckisar.

Böckerna från juni

Så grydde hämnden timme, I skymningens land och På andra sidan gryningen, John Marsden. De är nummer 5-7 i ungdomsserien Imorgon när kriget kom, en serie jag läste om här under våren. En serie jag läste första gången på gymnasiet och som jag återvänder till ibland. Inte heller denna gång blev jag besviken.

Hur har det gått för dig med läsningen annars i sommar? Någon ny favorit eller någon trotjänare som du återvände till?