Böcker, Om att läsa

Förskräckligt otäckt och rysligt

I juli läste jag några skräckhistorier, även så kallade rysare. Otäckt värre. Jag skulle nog inte gärna se dem som film, men att läsa går bra. Det skapar en annan sorts kontroll och distans. Gör det lättare när det blir läskigt.

Det blev två stycken Stephen King, The Outsider och Later, varav Later, som också är hans senaste utgivning, blev läst nu i augusti och den har jag vissa invändningar mot – som du kan läsa om längst ner. Dessutom har jag läst Mats Strandbergs senaste, Konferensen. Även han, likt King, en mästare på skräck och att utforska det omänskliga som kan finnas i oss. Vi börjar med Strandberg.

Konferensen

Handling
Mats Strandbergs Konferensen (2021) handlar om en grupp kollegor från kommunen som ska på konferens och prata om en galleria som ska byggas på mark de tagit över från en bonde. Kollegorna har starka viljor och åsikter, en del har arbetat i kommunen i evigheter och några ett kortare tag. Stämningen är hätsk mellan flera och chefen bidrar inte till att lugna stämningen, ser mest till sig själv och sin ögontjänare till projektledare av galleriabygget.

Konferensgården ligger enskilt och öde, med endast arbetskamraterna, samt de som äger stället, där. Eller nästan. För de få personerna som befinner sig på området råkar snart riktigt illa ut. Någon är ute efter hämnd. Och ingen går säker.

Vad jag tyckte
Den stora behållningen är det pricksäkra persongalleriet. Varje karaktär har sina starka och svaga sidor, en del med fler trevliga egenskaper än andra, men alla med en egen agenda. Jag känner verkligen för flera av dem och hejar på dem när de ska komma undan alla otäckheter. Händelseutvecklingen går i rasande hastighet och det dröjer inte länge innan jag biter på naglarna och nästan blundar inför det som sker – lite jobbigt att läsa då, jag vet, men det är läskigt, riktigt läskigt.

Strandberg har skrivit en härligt otäck rysare, fylld av splatter och smärtsamma scener. Får fortfarande ont när jag tänker på vissa saker som karaktärerna utsätts för. Så, ja, gillar du att bli lite skrämd, och inte har allt för ont av otäckheter, tycker jag absolut att du ska ta dig an Konferensen!

The Outsider

The Outsider (2018) av Stephen King har jag varit nyfiken på ett tag. Nu blev det att jag tog tag i den som ljudbok, uppläsare Will Patton, och jag blev riktigt förtjust.

Handling

Det är en berättelse om en man som begår ett fruktansvärt brott mot en pojke. Trots att flera vittnen såg mannen i närheten av brottsplatsen, befann han sig på samma gång även i en annan stad. Synd bara att polisen, upprörd av det bestialiska sätt pojken dödades på, inte kollade upp detta innan de häktade mannen. För arresteringen görs inför full arena när laget mannen är tränare för har match. Något som präglar de händelser som följer.

Så, hur kom det sig att mannen var på två platser samtidigt? Ja, eftersom det är Stephen King vi har att göra med nystas en historia upp om något som inte är som det ska.

Vad jag tyckte
Det är spännande, intressant och invecklat. Det är även snyggt berättat utifrån de olika karaktärernas perspektiv. Liksom med Strandbergs bok är en stor del av behållningen just karaktärerna och hur de framställs. Lyssningen låg på nära 19 timmar, men tiden flög iväg. Dessutom tyckte jag att uppläsaren gjorde ett riktigt bra jobb, annars skulle jag aldrig ha gett ljudboken en chans.

Nyfiken på The Outsider av King? Då ska du absolut läsa. Rekommenderas!

Later

Den andra Stephen King jag läste nu i slutet av sommaren var Later (2018), och även den valde jag att lyssna på. (Uppläsare Seth Numrich.) Men jag var inte lika imponerad och trots att boken var en tredjedel så lång som The Outsider upplevde jag den som längre.

Handling
Later handlar om Jamie, åtta år, som blir tonåring under berättelsens gång. Han lever med sin mamma som är litterär agent och han har aldrig träffat sin pappa, vet inte ens vem det är. Men Jamie tycker de har det bra, han och mamman. Men så är det det där med att han ser döda människor. Något som kommer att försätta honom i flera märkliga situationer.

Vad jag tyckte
Som sagt, jag var inte lika imponerad av Later. Handlingen faller ut snyggt så att säga, och alla trådar leder liksom till Rom. Men jag tyckte den var fragmentarisk. Och jag undrade ibland varför jag fick ta del av det jag fick ta del av, men det mesta passade in allt eftersom.

Dock.

Jag vågar knappt säga detta, men det gör ju inget att jag uttrycker mig negativt om bestsellerförfattaren Stephen King (som jag beundrar som författare), för det jag säger påverkar liksom inte honom. Men. Jag kunde inte låta bli att tänka när jag lyssnade, att om det här manuset trillat in på ett förlag utan hans namn och istället med någon okänd debutant bakom det, då undrar jag om det blivit antaget.

Hjälp, då var det sagt. Som läsare och lektör har jag höga krav på de böcker som ges ut traditionellt, och ja, jag vet varje bok har sin målgrupp och sina läsare och det jag säger nu är ju lite överdrivet om att Later inte skulle blivit antagen, för jag tycker att Later är bra. Men att det kunde varit bättre, liksom skarpare. Och det är något jag rätt ofta kan tycka om böcker som ges ut traditionellt.

Jag tycker inte att du ska låta bli att läsa Later, för det finns många kvaliteter och det är en annorlunda och intressant historia med en del ironisk humor utifrån berättarperspektivet, den unge Jamie, som på dryga tjugo år berättar om sin uppväxt, vad han upplevt, och vad det inneburit att han kan se döda människor. Jag kan helt klart, trots vissa invändningar, rekommendera Later.

Så, det var en trio otäcka berättelser att som utforskar de monster som finns i, och utanför, oss. Nu när det blir höstmörkt byter jag läsningen mot lite trevligare historier. För det är liksom tryggast att läsa den här sortens otäckheter när det är ljust ute. Eller, vad säger du?

12 reaktioner till “Förskräckligt otäckt och rysligt”

  1. Har varit nyfiken på Konferensen ett tag, och den låter ju absolut läsvärd, tack för tips! Hemma hos oss biter vi på naglarna av en annan anledning nu; vi tror att vi väntar på kaninungar, men…inget händer. Inte än i alla fall. Önskar dig en fortsatt fin vecka🤗Kram!

  2. Jag läste Stephen Kings Hjärtan i Atlantis för många år sedan och tyckte att han skrev så fantastiskt bra, men har inte vågat läsa de riktiga skräckisarna av honom. När jag läste om Senare laddade jag ner den från Storytel för att lyssna men har inte börjat än. Få se hur jag gör nu efter att ha läst ditt inlägg …

    1. Jag har inte läst så många av King, sex, sju kanske och bara de ”största” (som väl är lika med skräckisar) så jag håller väl fortfarande på att bekanta mig. Men tycker han är väldigt intressant som författare.
      Klart du ska lyssna på Senare. Fundera på om du tycker detsamma t.ex. Den är lite annorlunda uppbyggd mot hur man liksom ”ska göra” (utifrån vad förlag och kursledare predikar) och det är ju alltid nyttigt att studera hantverket. Titeln säger mycket om dramaturgin.😉

      1. Jag började faktiskt på den nu när jag var ute och gick. Början känns lovande. Ska läsa ditt inlägg igen efter att jag har lyssnat klart (om den här räddhågade personen vågar lyssna klart 🙂 )

        1. I dag lyssnade jag klart på Later. Ja, den är ju lite annorlunda berättad. Att berättarrösten vandrar mellan nu och senare tycker jag fungerar. Däremot att han ibland tilltalar läsaren med ett du och säger lite meta att det här är trots allt en skräckhistoria – det tycker jag inte tillför något. Snarare tvärtom. Jag tycker att den är otäck emellanåt men när han påminner mig om att det är skräck blir jag mindre rädd.

        2. Så intressant att du tycker man förlorar i det otäcka när man blir påmind om det, för jag kan hålla med om det. Det känns lite ”billigt” som om någon måste övertyga och inte tror på styrkan i berättelsen. Eller ska det vara ironiskt?
          Den amerikanske uppläsaren tyckte jag hade en lite släpig berättarstil. En tolkning som om jaget berättar bara för att liksom berätta, utan egentlig anledning… hm…
          Jag lämnas med en fortsatt känsla av att det är lite slarvigt och undrar om en läsning skulle påverkat min uppfattning annorlunda.

        3. Ja, precis, det kändes lite billigt med den återkommande upplysningen om att det var en skräckhistoria. Jag lyssnade ju på svenska. Jan Malmsjö läste. Har inte lyssnat på honom tidigare men det kändes som om höjde storyn ett snäpp.

        4. Vad konstigt att ha en så ”gammal” uppläsare för en karaktär som ju säger sig vara något tjugo drygt. (Var ju tvungen att kolla upp uppläsaren nu när jag skrev detta, eftersom jag fick för mig att Jan var död eller sjuk eller ngt och Jonas skulle det ju vara. Då är jag med.😁) Kan tänka mig att Jonas Malmsjö är en bra uppläsare.😊

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.