Om att leva

Tack och lov för ett nytt år

Det här året började rätt bra. Jag hade ork. Energi. Sedan tog jag ut mig. En dag bara. Inget stort egentligen. Men tillräckligt för att hjärnan skulle säga ifrån och symtomen på utmattning skulle hopa sig, igen, samt att hjärntröttheten var ett faktum. Och det som bidrog var att jag inte insåg direkt hur illa det var. Jag vilade och tog det lugnt. Men inte tillräckligt.

Det har funnits bra dagar också, det här året. För ibland har jag orkat göra två, tre mindre och enkla saker på en och samma dag. Jag har känt mig alert, nästan som förr.

Men det har också funnits dagar när jag vilat fyra, fem timmar, för att orka med middag och en pratstund med andra halvan på kvällen.

Vissa dagar har jag inte orkat gå ut. Jag har fått avstå flera efterlängtade bokreleaser, att träffa vänner, bada, ta promenader. Ofta har jag vilat hela dagen för att klara av att träffa vänner, fika och prata en stund.

Det har funnits dagar när jag inte varit tvungen att sova på dagen. När jag orkat arbeta mer än tre timmar. Det har också funnits veckor då jag inte städat alls. Och fått välja mellan att handla eller duscha. Och att inte göra mer den dagen, utöver det.

Det här året. Snart är det över. Men bakslag kommer. Hjärntrötthet, som numera är mitt största bekymmer, det blir man inte av med hur lätt som helst. Inte ens när man tar det lugnt. Dagsform, brist på sömn, något som stressar, för många intryck, fysisk och psykisk ansträngning … Allt kan ge utslag. Men inte alltid som man tror.

En frisk person som sover sina timmar under en natt, den laddar energi och vaknar utvilad. En person som jag, som tampas med hjärntrötthet, vaknar aldrig fulladdad. Och energin går snabbt ner, som på en gammal mobil, om du haft en sådan och fått ladda flera gånger per dag, men ändå verkar det inte ta. Den laddar ur med en gång. That´s me vissa dagar. Så jag fortsätter vara försiktig och prioriterar mitt arbete. Är oändligt tacksam för att jag orkar med det, att jag kan planera arbetstid och justera schemat vid behov.

Att blogga, skriva inlägg eller på eget manus, sådant tar energi. Samtidigt som det betyder mycket. Ger något tillbaka. Så tack för att du läser. Gillar. Kommenterar. Fastän svar dröjer ibland. För att jag glömmer. För att jag inte orkar på en gång, hur glad jag än blir över att se att du läst, att du sagt något. För att du finns där.

Snart har vi ett nytt år. Och jag hittar nya strategier och gör vad jag kan så att stora påfrestningar uteblir. För hjärntrötthet kan man inte träna upp. Det enda som funkar är att ta allt i sakta mak. Och det blir bättre, det blir det. Tack och lov!

Så jag ser fram emot ett nytt och bättre år, och håller tummarna för fortsatt god bättring. Och god hälsa för oss alla.

Böcker, Om att läsa

Stillsamt, vackert och otäckt

Jag fick så fina recensionsexemplar från Fria ligan förlag häromveckan.

Ett par vackert illustrerade böcker baserade på H.P. Lovecrafts berättelse Vid vansinnets berg, vol I (2020) och II (2021), tolkade av illustratören François Baranger.

Vid vansinnets berg, vol I, handlar om upptäcktsresande forskare och en expedition som gör otroliga fynd dolda i isgrottor i Antarktis, väl bevarade märkliga kroppar som för tankarna till både havsvarelser, såväl som annorlunda växter. Men efter fynden drabbas de av det mest otänkbara och delar av expeditionen går förlorad. Vad har de egentligen funnit?

Det är berättelser att fascineras av. Och framförallt bilder att njuta av. Varje uppslag är ett nöje med de vackra miljöerna, vyerna och med de speciella fynden att trollbindas av. Språket är långsamt, i en handling som vilar i eftertanke med långa skildringar av detaljer, i allt från vad de tar med på resan, vad de finner och hur de ska hantera allt det nya och oväntade.

Vid vansinnets berg, vol I – den bok jag hunnit ta del av hittills – handlar om att möta faror och bemästra det oväntade, både i inre och yttre form. En äkta skräckhistoria, berättad av H.P. Lovecraft, en av de stora författarna i genren.

Dessa böcker passar läsare som mig, som uppskattar bilderna, det stillsamma och långsamma berättandet, hur allt växer fram i sakta mak. Det är böcker för alla som fascineras av världens hemligheter, och alla upptäcktsresande som vågade kasta sig ut i det okända. Det är böcker för den som vill få lämna vår nutid en stund. Rekommenderas!

(Jag återkommer till Vid vansinnets berg, vol II.)