Böcker, Om att läsa

Otäckt om överlevnad och besatthet

Stephen Kings klassiker Pet Sematary och en för mig helt okänd författare med en dystopisk YA presenteras idag. Två njae-läs-upplevlser …

Any Sign of Life – Rae Carson

Any Sign of Life (2021) är en dystopisk science-fiction för unga om några få tonåringar som överlevt efter en svår pandemi.

Rae Carson tar ihjäl en större del av mänskligheten i sin ungdomsbok och hon skildrar den nya världen trovärdigt. Jag fascineras i alla fall och gillar vinklingen om ett yttre hot.

Upplösningen hänger lite i luften dock efter ett antal mycket spännande kapitel. Trots de eländiga och små utsikterna till överlevnad spirar romans mellan ett par karaktärer och frågan om fortlevnad lyfts fint. Vi människor är väl ändå mer än enbart objekt för fortplantning?

Ras och rasism är ytterligare ett tema, liksom klass och fattigdom. Ja, det blir kanske lite enkelspårigt ibland, som om vissa teman bara måste lyftas, men det är underhållande nog, liksom tillräckligt spännande för att jag ska vilja följa karaktärerna hela vägen.

Pet Sematary – Stephen King

Stephen Kings klassiker som även filmatiserats (ett par gånger minst väl?) hade jag inte läst (eller sett) tidigare trots att den publicerades 1983 första gången. Förväntningarna var stora. Och kanske just därför blev jag besviken.

Som vanligt när det kommer till herr King är det långt. Personporträtten är välgjorda och miljöerna tydliga som på film. Planering, så att läsaren hänger med inne i huvudet på karaktärena får vi precis vad vi behöver av. Och perspektivbytena sitter som en smäck.

Ändå tyckte jag att Pet Sematary var tråkig. Och olustig. Kanske för att det handlade om en katt som en sorts uppbyggnad inför resten av handlingen. Djur som far illa kan jag inte med. Även om katten faktiskt inte for så särskilt illa egentligen. Och sedan, hela grejen med väsen som går igen … Njae, det funkade bara inte för mig. Oavsett om det nog var en sorts studie av att bli besatt och att vara driven av kärlek.

Slutet var dessutom bara too much. Men det var ju som det sig bör. Sluten i Kings böcker tenderar ju att vara extra allt och rätt extrema.

Här du läst Pet Sematary? Vad tyckte du i så fall?

Annons

2 reaktioner till “Otäckt om överlevnad och besatthet”

  1. Jurtjyrkogården är en av mina favoriter av King men det baseras på vad jag tyckte när jag läste den för över 30 (!) år sedan. Det är en av de där böckerna jag inte riktigt har vågat läsa om av rädsla för att bli besviken. Den och Salem’s Lot.

    1. Salem’s Lot skulle jag gärna läsa. Kanske något för sommaren nu … Och visst är det svårt att läsa om vissa böcker. Har också några ögonstenar jag inte vågar läsa om.
      Gillar ju dock skarpt Kings The Institute och The Outsider. Kanske har med tidsandan att göra. Jag har svårt för hur ”grabbig/gubbig” Jutrjyrkogården var också. Förutom en del annat jag hade svårt att fastna för då.☺️
      (Ursäkta supersent svar, aviseringarna och jag är inte helt i takt.🙃)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.