Företaget, Om att leva

Företagsårets första halva – insikter och uppdrag

Augusti är snart förbi och som företagare har höstterminen dragit igång. Efter många år som socionom i verksamheter där vi följde läsåret tänker jag fortfarande i höst- och vårtermin.

Så jag tänkte att vi kan kika på hur det varit under våren och sommaren med företagandet.

Företagsårets första halva innebar att jag:
▪️ hade både fler och förre uppdrag än beräknat

▪️ gick klart utbildningen till förlagsredaktör

▪️ började arbeta som recensent för BTJ (Bibliotektstjänst)

▪️lärde mig att aldrig svika magkänslan.

Okej, låt oss djupdyka i dessa punkter.

Färre och fler uppdrag

Februari och mars var väldigt tunnsådda med inkommande uppdrag. Ett par jag räknat med kom inte in och det var mycket färre förfrågningar än vanligt. Sedan tjocknade det till sig. Nu har jag så gott som fullt till slutet av september.

Utbildad till förlagsredaktör

Trots att jag redan ju redan hade en god utbildning och jobbat som lektör i några ville jag fördjupa mig i detta med att utveckla manus men framförallt ville jag få på papper det jag kände till om förlagsbranschen – plus lära mig ännu mer. Så jag hängde på en utbildning som startades för första gången förra hösten av JW förlag och utbildning. Och ångrar det inte alls. Nu känner jag mig mer än rustad för de uppdrag jag tar.

Recensent

Sedan januari är jag recensent för BTJ, det som förut hette Bibliotektstjänst. Recensionerna utgör bl.a. ett underlag för inköpen till biblioteken. Det här är ju ett jobb jag aldrig skulle sökt utan alla år som bokbloggare. Så tack bloggen och alla ni som läser den för detta.

Gjorde en nyttig lärdom

Flera gånger har jag sagt nej, för att magkänslan sagt att jag borde se upp med vissa kunder. Nu lärde jag mig att aldrig svika den känslan. Redan initialt i kontakten fick jag en uppfattning om att jag hade en ”svår” kund på mejl-tråden. Men, svältfödd som jag var efter flera månaders ytterst få uppdrag sa jag ja – med viss bävan.

Senare, när responsen nått kunden, fick jag veta hur jag borde gjort istället och kallades opedagogisk. Något de flesta kunder annars säger tvärt om om. Jag hade ett par tuffa veckor där responsen, liksom jag som person och lektör, ifrågasattes och jag försökte bemöta det som kunde besvaras utan att gå i försvar eller be personen i fråga sluta vara så irrationell och bara låta mig vara.

Tack och lov för alla nöjda kunder och snabb positiv återkoppling efter uppdrag som jag blivit bortskämd med i övrigt, när sådant här sker.

Höstterminen

Nu blickar jag framåt. Nya uppdrag väntar här i september och så har jag ett par pågående skrivcoachningar. Även något alldeles, alldeles, nytt som jag inte gjort tidigare väntar nu och senare i höst. Men det återkommer till. Dessutom ser jag fram emot att varva företagandet med extrajobbet. Det har varit så roligt att träffa alla kollegor där nu i augusti efter sommarens sex veckors långa uppehåll.


Så, det var företagsårets första halva. Plus och minus men mest plus.

Jag fortsätter ta det försiktigt med tanke på hjärntröttheten som hänger kvar (eller är det månntro post-covid jag tampas med eftersom jag åkte på det i somras igen och blev generellt sett sämre – igen! – med matthet och trötthet?). Jag väljer t.ex. fortfarande bort eget skrivande till förmån för brödjobb och återhämtning.

Men, nu, nu satsar vi på hösten va? Hoppas du på något särskilt i höst eller planerar för något speciellt? Eller kommer det liksom lunka på lite mer som vanligt?

Annons
Böcker, Om att läsa

Silvergruvans dotter

Silvergruvans dotter (2022) är Caroline Degerfeldts debut. En ungdomsroman om att hitta sig själv igen efter en svår olycka och att samtidigt vara tvungen att tampas med övernaturliga fenomen.

Justine har sin framtid utstakad. Som en s.k. hästtjej väntar studier på ett ridgymnasium. Men en olycka tvingar henne att avstå ridandet, ja och till och med från skötseln av hästar. Kroppen klarar inte den fysiska påfrestning det innebär. Istället får hon sommarjobb på gruvans museum och stora turistattraktion.

Snart inser hon inser att någon från andra sidan försöker ta kontakt för att förmedla något. Eller är det för att lämna över ett ansvar hon är långt ifrån redo för?

Silvergruvans dotter är spännande från första sidan till sista. Döden är ständigt närvarande i olika former. Som hos bästa vännens familj som efter många år ännu sörjer en familjemedlem. Även vänskap och tilltro till andra och sig själv är teman som också lyfts fint av Caroline Degerfeldt. En debut som lovar gott för framtiden. Rekommenderas!

Böcker

Den oskyldiga bedragerskan

Johan Elfners, Den oskyldiga bedragerskan (2021) är en dråplig och hemsk historia om ett bedrägeri som urartar. Att boken rubriceras som spänningsroman stämmer nog, men jag skulle vilja kategorisera den som svart humor.

Jan har bestämt att ta livet av sig för att gå under jorden och inkassera en rejäl livförsäkring. Han håller dock planen hemlig för frugan som ser sig som en änka som helt plötsligt får mer att leva på än någonsin tidigare. Så att mannen dött, som hon ändå övervägde skilsmässa ifrån, det gör liksom inget.

Men allt som kan gå fel går förstås fel. Och Jan har faktiskt sig själv att skylla.

Som sagt, det är dråpligt och hemskt på samma gång. Och jag gillar det. Bortsett från att redigeringen kunde varit något vassare på sina håll liksom korrekturet.

Det är sällan jag reagerar på dåligt korrektur men när jag uppmärksammar uppemot ett tiotal missar med ord som saknas och felstavningar (bl.a. släkt istället för släckt) då börjar jag tycka att det är rätt illa. Ingen bok går fri från korrekturmissar men jag brukar missa dem. Så det tar tyvärr ner lite av helhetsintrycket.

Men, det är lättsamt och lätt att läsa. En bladvändare att avnjuta i höst i soffan. Rekommenderas.

Och om du läst den, vad tyckte du i så fall?