Christina Lindström och Jan Andersson har skrivit den här underhållande mysiga romanen. Att Under samma tak (2022) utspelar sig i Göteborg gör verkligen inte saken sämre.
Lisa kommer från Luleå och ska plugga i Göteborg. En nystart. Ingen vet om de tokigheter hon gjort tidigare och med nya märkesväskan på armen ska hon inta Göteborg med grace. Och bli lika beundrad och höjd till skyarna som storasyrran är. Här ska inte satsas på gifta män eller andra losers.
Frans är basist i bandet som kör covers, han datasupportar och gör långa listor om musik när han inte hänger med polarna, går på match eller pubquiz. Vardagen består av ett stort tomrum som han försöker hantera.
För en nystart flyttar han. Till en lägenhelt på central adress i Göteborg. Grejen är bara den att en tjej från Luleå också ska bo där. Lisa får sovrummet och han tar soffan. Ingen vill bo med den andre, ingen vill flytta.
Under samma tak handlar om att börja på nytt och att vara någon annan än den man är. Lisa och Frans kämpar på, i viss motvind. Och det är roligt. Och tänkvärt. En berättelse om att bryta gamla mönster. Allt vi bär med oss, det som format och formar oss. Det vi vill och vill vara. Bli sedda. Få duga. Allt detta ger en roman med ett fint djup. Jag blundar dock lite för en eventuell otrohet som skaver, både för Lisa och mig som läser. För vad hände där egentligen?
Under samma tak är överlag en skön bladvändare som underhåller mer än väl. Rekommenderas!
Christina Lindström har gjort det igen. Skrivit en bok som jag älskar. Senast var det Så nära att det bränns en bok för 15 plus. Nu är det Totalt bortglömd (2022) en bok för 9 – 12 år som gör läsningen till mer än ett rent nöje.
Gabriels familj glömmer kvar honom när de ska till oma och opa i Tyskland. Så kan det gå när man är en familj på åtta personer plus en hund. Som tur är blir Beppe, labradoren, kvar med Gabriel.
En hel vecka helt själv alltså. Inte riktigt vad Gabriel önskat. Men granntanten ser till att han får mat och sällskap. Och allt är rätt lugnt. Bortsett från det hemliga brevet han hittar på hundpromenaden. Någon kommer bränna ner skolan om en vecka. Om inte Gabriel följer instruktionerna.
Så Gabriel gör vad han kan. Går ner i skolans läskiga källare, letar efter gömda pengar. Och under äventyret får han en ny vän. Någon som faktiskt vet vad han heter, till skillnad från klasskompisarna. Och han inser att han kanske har vänner som han underskattat. Plus att man ju kan vara vän med åttioåriga tanter. För även de kan känna sig ensamma.
Det är en fin berättelse och Gabriel är en skön kille med en massa humor och stort hjärta. En sådan som kanske försvinner i mängden, när alla andra vill synas och höras – både syskon och klasskompisar – men han är en sådan som håller i längden.
Totalt bortglömd. Rekommenderas!
Tips! Om du inte vill läsa Totalt bortglömd själv, ge den till någon som är i den här mellanåldern i julklapp.
Att skriva en bok handlar om mönster, att se och behärska dem. Fullända dem så att läsaren inte kan släppa blicken från sidorna. Inte kan sluta lyssna på ljudboken.
Mycket får vi med oss redan som barn. Sagor följer en viss mall. Omedvetet lär vi oss hur storyns dramaturgi byggs.
Ändå är det svårt att applicera det på eget skrivande. Just det precisa mönstret, varje litet steg och varje kurva, hur liten eller stor den än än är. Men det går ju att lära sig.
En lektör sa för många år sedan, om dystopin jag lämnat för ett utlåtande, ungefär: att den inte riktigt följer kurvan men en mall kanske inte måste styra varje element då det är en spännande och engagerande historia.
Och jag har redigerat sedan dess. Lagt till. Förstärkt. Men inte byggt om så mycket, mest bara justerat.
Så nu klurar jag på berättelsens mönster när jag redigerar. Var det avviker från mallen och när det matchar. Om det är good enough?
Vad en sedan gör med ett dystopiskt YA-manus som de större förlagen ratat twice – ändock i positiva ordalag – vet jag inte. Glor stolt på wordfilen och tänker att en dag när, en fått ut ett par andra titlar, då kanske något förlag vill ta en titt?
Hoppet sägs ju vara det sista som överger en, så kan hända att hoppet att just dystopin når läsare, aldrig försvinner.
Skriv en bok på en månad, nu i november. Du måste skriva minst 50 000 ord. Låter det galet? Är det ens möjligt? Enligt utmaningen National Novel Writing Month, NaNoWriMo, är det det.
Förra året deltog över sjuhundratusen deltagare i hela världen i november, den månad då denna otroliga utmaning genomförs. Över trehundratusen nådde målet om att skriva 50 000 ord på en månad. Kan de, kan du!
Tips för att få ihop 50 000 ord på 30 dagar
Utmaningen innebär att du ska skriva 50 000 ord på en månad. Du behöver alltså skriva 1667 ord per dag för att komma i mål. Vilket i praktiken betyder att du kan få ihop ett råmanus. Romaner för vuxna ligger ju ofta på minst 60 000 ord och uppemot 90 000 ord drygt.
Så hur gör du för att lyckas? Med de tips jag samlat här hoppas jag att du kan få ihop dina 50 000 ord.
1. Innan november
Inför NaNoWriMon drar igång är det bra att ha en idé till en berättelse som du strukturerat upp lite. Skriv synopsis (ett par, tre sidor) för hur handlingen ska utvecklas och vart den ska ta vägen på ett ungefär.
Bestäm att du ska skriva varje dag och om du bor ihop med någon eller några, berätta om utmaningen så att du får din tid och ja, så att du kanske kan få din egen hejaklack!
2. Var bekant med karaktärerna
Du bör ha skissat på dina karaktärer så att du vet vad de vill och måste göra samt att du har koll på vad som hindrar dem att nå sina mål. Lär känna dem innan du börjar skriva och gör en lista för vilka de är, vad de har för personligheter, intressen mm och hur de ser ut. Har du koll på dem innan du börjar blir det enklare att bara skriva, utan att hålla ordning på hårfärg och sådant.
3. Hur du kan skriva
Antingen skriver du kronologiskt eller så skriver du scener som skriker efter att få bli skrivna, oavsett om de ligger i slutet, mitten eller början. Det är okej att inte skriva ett manus från första sidan till sista, utan så som skrivlusten faller på.
4. Följ synopsis, eller inte
En del nya idéer kommer säkert under tiden du skriver. Ta det som det kommer. Följ skrivlusten eller följ din planering. Gör både och.
5. Skriv varje dag
För att få ihop 50 000 ord på en månad bör du skriva 1667 ord varje dag. En del skriver snabbt och andra behöver lite mer tid på sig. Men en dryg timma kommer du troligen behöva, kanske två. Det beror som sagt på hur snabb du är.
6. Registrera dig
Om du registrerar dig som en tävlande på https://nanowrimo.org/ kan du få dagliga tips och pepp. Och du kan fylla i hur skrivandet går, få en statistisk kurva. Du kan hitta andra skrivande och NaNo-grupper att träffa IRL där du bor, eller starta en själv.
Med andra ord, det finns en massa kul NaNo-relaterat du kan göra som inte ens innebär att skriva.
Bor du i Göteborg ses en grupp regelbundet både IRL (caféet på Science fiction-bokhandeln) och online.
7. Bara skriv, redigera inte
Ge dig hän åt att skriva. Skriv utan krav på att det ska vara bra, för det kommer det inte vara. Skriv framåt, peta inte i texten!
När november är slut
Då kan du ha ett färdigt råmanus. Det kommer kräva mycket redigering. Men ändå. Du kan ha ett helt manus klart att arbeta med. Och når du inte målet, vad gör det? Du försökte. Du kanske kom halvvägs och fick ihop 25 000 ord. Och det är inte illa det heller.
Om jag varit med?
Japp, 2013. Jag kom i mål också. Det blev ett råmanus till en ungdomsbok. Den ligger dock orörd sedan dess då andra skrivprojekt prioriterats. Men kanske jag fångar upp storyn igen. Som du ser i staplarna nedan var början lite trög. Sedan lossade det!
Ska du vara med?
Nu har du lite att ordna med om du inte redan börjat förbereda dig. Och som sagt, att komma halvvägs det är inte illa det heller. Var gärna med och försök nå målet, men låt det inte bli med kniven på strupen.
Det är en tuff utmaning och även jag som skriver lätt och snabbt när jag sätter mig tyckte det var svårt. Det gäller att ha både tid och ork. Om du varit med tidigare vet du vad jag menar.
Lycka till!
Gillade du det här skrivtipset så har jag ju fler tips samlade här på hemsidan (ta en titt i rubrikfältet) liksom på hemsidan som skrivcoach och lektör. Det här tipset, och andra, hittar du där. Länk:
Såg du kanske tv-serien som baserades på boken när den gick för några år sedan? Det gjorde jag. Och ville läsa boken också. Sagt och gjort. Än sen att det tog flera år och ett beslut i bokcirkel att den skulle läsas.
Sally Rooneys Normal People (2018) är en skildring av en relation mellan två väldigt olika unga personer som dras till varandra.
De växer upp i samma småstad men rör sig i helt olika kretsar. Eller ja, Marianne rör sig väl inte direkt i någon krets alls. Connell är en populär fotbollskille medan hon är rik och ensam. De börjar prata och inleder en relation i smyg. Men snart gör de slut.
Avtrycket de gjort på varandra är djupt och när de möts på universitetet i Dublin blir de ihop igen. Och går isär. Men ändå kan de inte sluta ses.
Perspektiven växlar fint mellan de två och som läsare får man god inblick i deras liv och känsloliv. Det är en rätt stillsam historia, som liksom bara är. Och det räcker gott och väl. Rekommenderas!
Förutom att jag läst recensionsexemplar för BTJ nu i september har jag även hunnit med lite nöjesläsning för egen del.
Ett liv i färg – Birgitta Gunnarson
Gunnarson debuterade häromåret med Så länge hjärtat kan slå, en bok om en bitter kvinna vars liv inte blivit som hon tänkt. I Ett liv i färg är huvudpersonen åter igen en kvinna som är 50 plus och vars liv tar en oväntad vändning när hon kliver på fel tåg.
Det är en bok om att stå upp för sig själv och gå sin egen väg, ja, att finna sig själv och avsluta dåliga bekantskaper. Att våga tro på kärlek och vänskap.
Ett liv i färg har ett fint budskap och berättas i ett stillsamt tempo. Möjligen att det är lite väl stillsamt och eftertänksamt för jag kom på mig med att kika framåt och liksom skumma lite lätt. Troligen är jag inte riktigt rätt målgrupp då jag hade svårt att engagera mig i huvudpersons liv, liksom i damerna runt henne och deras bestyr. Men en välskriven bok är trots allt, alltid en välskriven bok och det är Ett liv i färg verkligen. Är du nyfiken ska du absolut läsa.
Norna – Tobias Robinson
Norna (2022) är en bok med mycket humor och rätt knasig handling. Om du gillar Terry Pratchett, Douglas Adams och Nick Hornby borde du gilla det här.
Vad skulle hända om en helt vanlig tråkig och oansenlig man, mobbad på jobbet och dumpad av flickvännen plötsligt kan önska sig vad som helst?
I Norna är det vad som händer huvudpersonen Simon. Och snart vänds det mesta i Simons och vår värld upp och ner. En kan inte annat än undra hur det ska gå, men Tobias Robinson får ihop det hela snyggt.
Lyssnat på …
Tre påbörjade lyssningar i september och ingen var bra nog. En föll på grund av inläsaren som jag tyckte hade gnällig röst (en brittisk kvinna). En bok föll på dels att inläsaren läste upp en nigeriansk familj med accent som gjorde det svårt att höra vad som sades (brittisk man) och dels på att jag tyckte det var ointressant. Och en tredje svensk bok fångade mig bara inte.
BTJ-böckerna
Dem får jag ju inte prata egentligen och det tänker jag inte göra nu heller. Men, de var olika bra, från en tvåa till en fyra. På en skala som går till fem. Känns tråkigt att behöva sätta betyg under tre. Och det handlar inte om personligt tyckande utan hur boken uppfattas hålla litterärt. Jag har aldrig behövt ”tycka om” en bok för att tycka att den håller väl. Även om det förstås är roligare att läsa böcker som även tilltalar mig personligen.
Eller vad säger du? Hur går det annars med läsningen? Något bra att tipsa om?
Skriva läsa leva 