Jag lyssnar sällan på ljudböcker på svenska och har inte tidigare stört mig på detta med dialekter hos uppläsaren.
Men nu så.
Vi valde Ia Genbergs Detaljerna i bokcirkel och eftersom kön till den fysiska boken på biblioteket var lååång, valde jag ljudboken istället.
Jag har heller aldrig tidigare lyssnat på Katarina Ewerlöf som hyllas som uppläsare och när jag såg att hon stod för uppläsningen blev jag både glad och nyfiken.
Och hon gör det bra. Faktiskt väldigt bra. Men. Jag kan inte låta bli att störa mig på stocholmskan. Eller framförallt hur ä uttalas som e i vissa ord, som exempelvis ”legenhet” och ”steda”.
Och ja, jag vet att det är ett starkt kännetecken för dialekten, att ä blir mer likt e, ändå stör jag mig. Och har man börjat störa sig, då är det kört.
I Göteborg har vi ju ett rätt brett, eller ja, mer utdraget ä-ljud. Något som ju innebär en rätt kul krock mellan huvudstadens uttal. Vi har väl alla hört skämtet om stockholmare i Göteborg som beställer ”reker, sånna man eter”.
Nåväl. Inget illa om stocholmskan egentligen, eller Katarina Ewerlöf, eller om boken. Den flyter på fint i huvudpersonens vindlande tankevandringar om det som varit och är. Och överlag tycker jag verkligen om uppläsningen.
Har du läst den? Vad tyckte du i så fall? Och om du lyssnat på den, vad tyckte du om det?
Jag ska lyssna klart och försöka låta bli att hänga upp mig så mycket som jag börjat göra.☺️ Håll tummarna!
Skriva läsa leva 
Ewerlöf har jag lyssnat på en del men inte den här. Inte läst den än funderat på ljudboken men får se…ibland blir det lite too much att lyssna på henne; dramatiseringen med mera, kan jag känna, fast hon läser bra 🙂 intressant det du nämner, minns inte om jag tänkt på just det men kanske. 🙂
Det du nämnde är sånt som kan störa och börjar det göra det så…jag har börjat störa mig mer och mer på dåliga dramatiseringar och röster (andra uppläsare) kanske jag är/blivit mer kräsen numera 😉
Och visst borde det vara så att ju mer erfaren lyssnare och läsare man är, desto större chans att man blir kräsen.☺️
Den här boken är ju rätt avskalad så det kanske inte blir så stort tryck i dramatisering. Men intressant att du nämner det. Är mer van vid rätt ”svala” men behagliga engelska och amerikanska uppläsare.
Haha, vår stackars stockholmska måste vara Sveriges mest hatade dialekt. Även fast jag tycker att man sällan hör den för Stockholm är ändå fyllt av ”utsocknes” så det vimlar av uttal. Men håller med, visst kan uttal eller röstläge störa och har man en gång börjat störa sig på något kan man inte ohöra det. Får ofta samma upplevelse när jag lyssnar på poddar, men då i form av att de som pratar antingen pratar fort och låter nervösa och drar ihop allt de säger till ett enda långt ord som man inte kan urskilja, eller att de liksom andas fel medan de pratar så de med jämna mellanrum måste dra häftigt efter andan mitt i ordsvadan. 😅 sjukt jobbigt att lyssna på. Då brukar jag stänga av.
Tycker nog inte stockholmska är värst. Finns många fascinerande dialekter att störa sig på i vårt avlånga land.😊
Ja, jag är också rätt petig med poddar och hur de pratar. Desto mer professionell podd ju bättre är ofta de som pratar. Bra ljud och god teknik märks också av väl och gör det lättare att lyssna, liksom att avsaknaden får mig att stänga av.