Året inleddes med en självbiografisk roman, en skildring om att växa upp i en kommunistisk regi och diktatur i förfall. Lea Ypi skildrar en tonår som pågick samtidigt som min. Och det är som om vi levde på olika planeter.
Free – Coming of Age at the End of History (2021) handlar om Albaniens väg ur diktaturen, betydelsen av frihet, partival och valfusk, ett uppror och en väg mot ett nytt styre. Allt berättat ur en till synes helt vanlig familj och flickas perspektiv. Kapitlen berör och fördjupar olika teman. På omslaget finns en cola-burk som har en viktig roll i ett av kapitlen.
Coca Cola-burken placeras på familjens TV till allmän beskådan. En ovanlig och unik produkt de på något vis fått tag på (jag minns inte hur) men den försvinner ut ur hemmet. Och helt plötsligt har grannen och deras goda vänner en likadan burk i sin ägo. Det måste vara deras burk! Stulen!
Att köa för mat i butiken, att inte känna till leksaker av plast, att noga vakta sin tunga i allt man säger, att inte uttrycka missnöje över det liv man lever, att inte veta vad ”rea” är, att inte få arbeta med det man vill … Att uppleva en revolt med gevärssalvor som smattrar utanför fönstren. Allt detta och mycket mer beskriver Ypi med stor inlevelse och innerlighet.
Jag tänkte på det, att när jag gick på gymnasiet då gömde de sig för skottsalvor i vad som höll på att bli ett inbördeskrig. Deras värld vändes upp och ner. Folk dog och försvann. Och mitt största bekymmer var att komma upp ur sängen för att hinna med skolbussen. Omedveten tror jag dessutom att jag var om vad som skedde inte så långt bort i Europa.
Kanske just för att vi levde parallella liv blir det extra drabbande. Det kunde likaväl ha varit jag.
Har du läst den? Vad tyckte du i så fall?
Titel på svenska: Fri : en uppväxt vid historiens slut (2022)
Att vara egenföretagare och lektör och skrivcoach är något av det bästa jag vet. Men det är också svårt ibland, som när uppdrag bokas av. Hjärnan blir även trött av den fokuserade läsningen. Och inkomsten försvinner liksom bort i moms, sociala avgifter, utgifter … Inte ens hälften blir kvar.
Ändå. Jag trivs. Jag bestämmer över min tid. Min arbetsdag börjar vid åtta, nio, och avslutas vid tre, fyra. Jag tar ofta en lång lunch och ibland tar jag ledigt efter lunch för att fortsätta arbetsdagen senare. Om det behövs.
Så, för den som är nyfiken kommer lite statistik över arbetet här. Enjoy!
År 2021, hade jag flest skrivcoachningar. 2022 såg fördelningen ut så här:
Dessutom hade jag ett antal uppdrag som frilansare.
▪️Fullt upp och inte Ibland ekade inkorgen tom och ibland uppstod väntetid. Minst hade jag att göra från februari till april. Och mest på sensommaren och början på hösten.
▪️Nöjda kunder En dryg tredjedel av kunderna 2022 hade jag samarbetat med tidigare. Och tre hörde av sig för omläsningar av deras manus. Jättekul att få se deras fina utveckling!
▪️Avbokningar Under 2022 avbokades tre lektörsutlåtanden jämfört med noll avbokningar föregående år. Samtliga kunder uppgav goda skäl för avbokning. Ett uppdrag ersattes av ett annat men övriga två utgjorde luckor.
▪️Betald vs obetald arbetstid Sociala medier, bokföring, administrativt jobb och hemsidan ingår bl.a. i arbetet som inkomsten för uppdragen ska täcka. Fördelningen betald och obetald arbetstid motsvarade cirka 40/60 procent. Och för att vara lite mer exakt fördelades tiden så här:
62 procent lades på: Sociala medier, mejl, hemsidan, Skrivtipsbrevet, bokföring, administration och övrigt (bl.a fortbildning). Av dessa sextiotvå procent lades fyrtiofem procent på sociala medier (IG, FB, bloggen och Skrivtipsbrevet) dock ej LinkedIn som jag så gott som gett upp att göra inlägg på.
38 procent lades på: Lektörsutlåtanden, första kapitel-analyser, skrivcoachning, frilansuppdrag, synopsisläsning och kursuppdrag.
Eftersom arbetstiden kan variera från någon timme per dag upp till dryga fem timmar är jag långt ifrån en heltid som företagare. Men målet är inte åtta timmar om dagen. Jag har också börjat dra ner på tiden för sociala medier som ju upptagit alldeles för mycket tid.
Mål 2023
Så för 2023 är målet en jämnare fördelning av hur arbetstiden fördelas och att då minska ner tiden jag lagt på IG förut. Det är inte längre värt besväret då algoritmerna kräver annat av en än förut. Jag får bli bättre på att köpa annonsplats istället.
Årets ord och motto
Förra året strävade jag efter mottot att segla lugnt. Typ att inte jäkta på och jaga kunder, utan försöka kryssa fram med seglen uppe. Det gick väl sådär. Åtminstone de perioder när det var stiltje var det svårt att inte dra på motorn.
I år blir mottot något liknande. Jag tänker mig termer som lugn, stabilitet, trygghet, en sak i taget … Ja, att jag ska försöka lita på att jag får det jag behöver. Så jag fortsätter att sitta lugnt i båten och förlitar mig på att vinden för mig framåt.
Nuläget
Så nu, halvvägs in i februari, hoppas jag på någon till bokning i mars då jag förutom kursen som börjar då, inte har så mycket inbokat. Det tycks dock vara så att folk är försiktiga med vad de lägger pengar på och några jag varit i kontakt med har till och med sagt att det är för dyrt i nuläget.
Ett par har till och med försökt få gratis handledning över telefon och mejl. Men det är inget jag går med på.
Så. Nu håller jag tummarna för att det blir ett produktivt år med lagom många uppdrag jämnt fördelade över året.🙂
Häromveckan såg jag ett par filmer som speglade hur jag kände mig. Efter att i nästan tre veckor ha jobbat mest med företagandet och bara haft ett pass per vecka på extrajobbet var den så kallade lappsjukan ett faktum.
Jag hade ett enormt sug på att träffa folk. Och inte bara kassabiträdet i matbutiken. Eller de anonyma människorna på yogapasset. Eller andra halvan min. Nog för att hans hemkomst om kvällarna var dagens ljuspunkt var det inte tillräckligt. Jag ville umgås. Prata.
En kort stund bara. Lyckades på så vis få till en AW med en god vän. Och en lunch med några släktingar. Men filmvalet de där hemmadagarna, när ett besök i matbutiken inte räckte för att fylla behovet av folk, föll på att se några andra som var långt mer ensamma än mig.
Det började med Cast Away (2000). Stackars Chuck, spelad av Tom Hanks, störtar med sitt flyg och blir alldeles ensam på en öde ö i Stilla havet.
Sedan fortsatte det med Passengers (2016). Där Jim vaknar upp på ett rymdskepp som ska föra drygt 5000 människor till en ny planet, en sorts nybyggarkoloni, som ligger 120 år bort från jorden. Och Jim, som spelas av Chris Pratt, vaknar upp från sin hiberneringskapsel när det är 90 år kvar tills de är framme
Så. Det kan alltid vara värre.
Det positiva med känslan att vilja träffa folk är ju förstås att den hänger ihop med lite mer ork. Inte så att jag skulle vilja påstå att jag inte längre är hjärntrött – nej, verkligen inte – men det är något bättre. Så att vara rastlös och vilja göra saker, det är absolut ett steg i rätt riktning.
Filmerna då? Om du sett dem har du förstås en egen uppfattning om dem. Själv tycker jag om dem skarpt. Har sett dem flera gånger.
Tom Hanks är en favoritskådespelare även om jag inte sett allt han gjort och inte heller är intresserad av att se allt han gjort. Cast Away lyckas väl med att hålla intresset uppe trots en rätt simpel handling, att hålla sig vid liv på en öde ö och hoppas på räddning. Ibland är det enkla det bästa.
Även Passengers har jag sett flera gånger. Bland annat för att Jennifer Lawrence gör en lysande insats. Så till skillnad från Chuck i Cast Away får Jim faktiskt sällskap, även om det ser rätt omöjligt och nattsvart ut för dem i Passengers.
Perioden från vecka tre till vecka sju är hopplöst tråkig på extrajobbet. Ytterst få pass och de flesta med start vid klockan sju. Jag, som fortfarande har ett stort sömnbehov och lätt drabbas av sömnstörningar som påverkar måendet starkt, kan inte ta de passen. Som tur är har jag iaf just nu haft uppdrag i företaget som sysselsatt mig. Men det är ju det sociala jag saknar när det blir så här.
Nåväl. Bättre tider på gång tycks det. Fler arbetspass senare i vår, en grundkurs i manusutveckling som jag håller i ska börja i mars, och jag har ork att gå på yoga igen. Håll tummarna för att det håller i sig!
Bilderna: Cast Away, Past Posters och Passengers, HBO streaming
Skriva läsa leva 