The Eye of the World – Robert Jordan

The Eye of the World är första boken i Robert Jordans serie The Wheel of Time, som utkom redan 1990 på engelska. Jag påbörjade serien på gymnasiet men kom inte längre än ett par böcker. Trots att jag fascinerades starkt av storyn och av världen.

Att lyssna på boken, ypperligt uppläst av Rosamund Pike, var en njutning. Varje karaktär har sin röst, lätt att känna igen både till uttryck och tonläge.

Det är en komplex historia om en ung man och hans vänner som levt som bönder, smeder och fårskötare, tills en natt när mytomspunna varelser intar byn, i en jakt på dem. Den mäktiga kvinnan Moraine och hennes riddare driver bort trollen men faran är inte över.

Ödet binder dem samman och ett äventyr tar sin början där mörka krafter gör allt för att vinna över de unga männen till sin sida.

Robert Jordans epos hann inte slutföras innan han dog och Brandon Sanderson fick ta över och avsluta seriens tre sista böcker. Om jag tar mig igenom alla 14 böcker är frågan. Att lyssna på dessa tegelstenar är trevligt, de är verkligen spännande och oerhört välskrivna, men det tar sin tid. Den första var på nästan 33 timmar. Dessutom är det väntetid på dem. Kanske jag övergår till att läsa längre fram …

På svenska heter serien Sagan om Drakens återkomst (draken är inte en faktiskt drake utan en man). Serien har även blivit tv-serie men jag har inte sett den. Har du läst böckerna eller sett tv-serien? Vad tyckte du i så fall?

Annons

Att skriva eller att inte skriva?

Det är väl egentligen inte frågan. För att skriva har i alla fall liksom tidigare gått av bara farten. Men att skriva och redigera. Att försöka bli utgiven, det är frågan …

Inte utgivningen i sig kanske, men att vara författare. Att synas. Försöka synas. Bli läst. Bli sedd. Stå ut i mängden. Stå ut överhuvudtaget. Med bruset och alla andra som också försöker synas.

Det är frågan. Att hoppa upp och ner och, så att säga, vifta med min bok. Vill jag det?

Inte riktigt. Ändå. För att bli läst kanske det är värt det. Ett lågmält strävande kan jag tänka mig. Att liksom ta små steg som leder någonvart. Ja, en sorts snöbollseffekt kanske en kan få att hoppas på. Om jag lyckas ge ut mer än en bok vill säga.

För visst skulle det vara trevligt om ens bok blir läst, om den nu skulle bli utgiven av ett förlag.

Funderingarna hopar sig nu när jag överväger att prova att skicka manuset till några andra förlag än tidigare. Mindre förlag.

Nåväl. Redigeringen är nästan klar. Igen. Så varför inte göra ett nytt försök? Om inte annat kan det ju tillföra lite spänning i vardagen.

Sharp Objects – Gillian Flynn

Som många andra har jag sett filmen Gone Girl, baserad på Gillian Flynns bästsäljande bok med samma namn. En thriller med otäcka tvister och oväntade vändningar. Sharp Objects är snäppet värre.

I Sharp Objects (2006) har två yngre flickor försvunnit i en liten amerikansk stad. Båda återfinns döda. Med tänderna utdragna. Och hur gärna polisen än vill tro att någon på genomresa begått morden, måste det förstås vara någon från orten.

Camille återvänder motvilligt till föräldrahemmet och staden hon växt upp i. Hon ska skriva en artikel om de försvunna flickorna och vad som hände dem. Relationen till mamman är minst sagt ansträngd och oerhört märklig, liksom till styvpappan och den yngre systern, trettonåriga Emma.

Titeln Sharp Objects (Vassa föremål) syftar till Camilles tvång att rispa huden och fylla kroppen med ord. Hon bär heltäckande kläder för att dölja ärren. Som läsare undrar man förstås varför hon gjort detta och allt får sin förklaring i takt med att hon kommer mördaren på spåren.

Det är en makaber story i en lätt mardrömslik sfär. Jag kan inte påstå att jag tilltalas av vare sig karaktärerna eller handlingen men jag hejar ändå på Camille och vill veta hur allt förhåller sig, samtidigt som jag håller lite för öronen (ljudbok). Ungefär som när man ser en skräckfilm och tittar med ett öga när det blir för läskigt.

Boken finns även som tv-serie men det är inget jag vill se. Har du sett serien eller läst boken? Vad tyckte du i så fall?